Zebror

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Zebror
Grantzebra
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Uddtåiga hovdjur
Perissodactyla
Familj Hästdjur
Equidae
Släkte Hästar
Equus
Undersläkte Zebror
Hippotigris
Vetenskapligt namn
§ Hippotigris
Synonymer
Sebror
Hitta fler artiklar om djur med
Grantzebra (Equus quagga granti)
Zebror i Jerusalems Zoo dricker vatten

Zebror (Hippotigris) är en släktgrupp eller ett undersläkte i familjen hästdjur som omfattar fyra arter och ett flertal underarter, som alla kännetecknas av att de har kroppar med tydligt markerade ljusa strimmor mot en mörkare bakgrund.[1] Det är den enda grupp av vilda hästdjur som inte räknas som utrotningshotade, möjligen med undantag av arten grevyzebra.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Taxon i undersläktet:

  • Bergzebra (Equus zebra)
    • Hartmanns bergzebra (Equus (zebra) hartmannae) – behandlas ibland som egen art
  • Grevyzebra (Equus grevyi) – den största av zebrorna, och den mest sällsynta
  • Stäppzebra (Equus quagga) – den vanligaste arten av zebra
    • Burchells zebra (Equus quagga burchellii)
    • Chapmans zebra (Equus quagga chapmani)
    • Crawshays zebra (Equus quagga crawshayi)
    • Grants zebra (Equus quagga boehmi)
    • Grantzebra (Equus quagga granti)
    • Kvagga (Equus quagga quagga) – utrotad.
    • Selous zebra (Equus quagga borensis)

Olika andra indelningar av släktet hästar (Equus) har föreslagits och där listas de olika strimmiga hästarna (zebror) i olika grupper (eller undersläkten).[2]

Utbredning och bete[redigera | redigera wikitext]

Zebran lever på den afrikanska kontinenten där den är en av de vanligaste gräsätarna. Zebran är ett flockdjur, och en zebrahjord leds vanligen av en hingst och ett äldre sto. Zebror lever i huvudsak av blågräs, som är ett magert bete. Detta bete ratas av till exempel antiloper och gnuer.

Utseende och kamouflage[redigera | redigera wikitext]

Zebrornas kroppslängd varierar mellan 2 och 2,5 meter, och de har en höjd på cirka 1,5 meter. De vuxna djuren väger 200–300 kilogram. Alla zebror har en mörk grundfärg på huden, som beroende på art är svart, brun, eller sandfärgad.[1] Över denna mörka grundfärg löper sedan vita eller ljust grå ränder, som på buken kan löpa samman till sammanhängande fält. På de mörka och ljusa ränderna växer svarta respektive vita hår och pälsen har därför ränder i svart och vitt. Tidigare trodde vetenskapen att förhållandet var det omvända; att zebrorna alltså hade en ljus grundfärg med mörka ränder, eftersom den vita pälsfärgen kan se ut att dominera. Nyare embryologisk forskning har emellertid visat att detta var ett felaktigt antagande, zebraembryot har tidigt i utvecklingen mörk hud och först senare i utvecklingen framträder vita strimmor.[1] Även svansen och manen är färgade, och det finns en fin hårtuss längst ner på svansen. Ett sätt att skilja olika zebraarter från varandra är genom att titta på hur strecken på bakbenen lår och länd ser ut. Stäppzebror har ett tunt "skuggstreck" mellan de fylliga svarta strecken. Bergszebror har bara helsvarta streck. Grevyzebran har fler tunnare streck som går ihop från tre olika riktningar mitt på låret.

Människan är zebrans farligaste fiende. Näst efter människan kommer lejonet. Zoologer tror att zebrornas ränder är ett slags skyddande kamouflage, då de vertikala ränderna hjälper zebrorna att smälta in bland högt gräs. Lejon är färgblinda, och kan därför ha svårt att se en zebra som står i högt gräs. Ränderna hjälper också zebror som befinner sig i öppen terräng, förutsatt att flera zebror är samlade i flock. För ett lejon kan en grupp zebror tack vare ränderna se ut som ett enda stort djur, och det blir svårt för lejonet att skilja ut ett enskilt bytesdjur.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Stoet föder ett eller i mycket sällsynta fall två föl vartannat år. Det nyfödda fölet börjar äta gräs efter ett par veckor, men får också di av modern tills det är ett drygt år gammalt.

Zebror i fångenskap[redigera | redigera wikitext]

Försök har gjorts att tämja zebror för att använda dem som rid- och dragdjur, men försöken har inte fallit särskilt väl ut. Man har dock funnit att hybrider mellan zebra och tamhäst är enklare att hantera än renrasiga zebror, och att de dessutom oftast är immuna mot många sjukdomar. Detta eftersom zebror i motsats till tamhästar har ett naturligt skydd mot många av de sjukdomar som kan drabba hästdjur i Afrika.

En hybrid mellan en zebrahingst och ett häststo kallas på engelska zorse. En hybrid mellan en zebra och en åsna kallas på engelska zonkey.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Donald R. Prothero; Robert M. Schoch (2002). Horns, Tusks, and Flippers: The Evolution of Hoofed Mammals. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-7135-2 
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Equus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4