Hoppa till innehållet

93 Leonis

Från Wikipedia
93 Leonis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLejonet
Rektascension11t 47m 59,13595s[1]
Deklination+20° 13′ 08,1500″[1]
Skenbar magnitud ()+4,522 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG5 III + A7 V[3]
U–B+0,28[4]
B–V+0,9 / +0,2[3]
VariabeltypRS Canum Venaticorum-variabel[5]
Astrometri
Radialhastighet ()+0,750 ± 0,05[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -145,49[1] mas/år
Dek.: -4,34[1] mas/år
Parallax ()14,02 ± 0,23[1]
Avstånd233 ± 4  (71 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()0,48 / 1,27[3]
Detaljer
Massa2,25 ± 0,29[3] M
Radie9,1 ± 0,5[3] R
Luminositet49,4 ± 3,4[3] L
Temperatur5 100 ± 100[3] K
Andra beteckningar
93 Leo, AG+20 1296, BD+21 2358, CABS 98, CCDM J11480+2014A, 2E 2534, EUVE J1147+20.2, FK5 1304, GSC 01443-02662, HD 102509, HIC 57565, HIP 57565, HR 4527, IRAS 11453+2029, IRC +20234, 2MASS J11475915+2013080, PLX 2731, PPM 101425, 2RE J1147+201, 2RE J114757+201402, 1RXS J114759.3+201312, SAO 81998, TD1 15870, TYC 1443-2662-1, uvby98 100102509, V* DQ Leo, WDS J11480+2013A, WDS J11480+2013Aa,Ab, Gaia DR2 3976203211362055168 [5]

93 Leonis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna, belägen i den norra delen av stjärnbilden Lejonet och har även variabelbeteckningen DQ Leonis.[5] Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 4,52[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 14,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 233 ljusår (ca 71 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 0,8 km/s.[6]

Primärstjärnan 93 Leonis A är en orange till gul jättestjärna av spektralklass G5 III.[3] Den har en massa som är ca 2,3[3] solmassor, en radie som är ca 9[3] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 49[3] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 5 100[3] K.

93 Leonis är en dubbelsidig spektroskopisk dubbelstjärna, som kunnat identifieras genom att stjärnornas spektrallinjer växlar regelbundet på grund av Dopplereffekten. Stjärnorna har en omloppsperiod på 71,69 dygn i en cirkulär bana.[3] Konstellationen är också känd som en RS Canum Venaticorum-variabel på grund av dess binäritet.[5] Följeslagaren, 93 Leonis B, är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass A7 V.[3] Den har en massa som är ca 2[3] solmassor, en radie som är ca 2,7[3] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 24[3] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 7 800[3] K.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 93 Leonis, 11 april 2020.
  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F.; et al. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] Høg, E.; et al. (2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: L27–L30. Bibcode:2000A&A...355L..27H.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Hummel, C. A.; et al. (July 1995). "Orbits of Small Angular Scale Binaries Resolved with the Mark III Interferometer". Astronomical Journal. 110: 376. Bibcode:1995AJ....110..376H. doi:10.1086/117528.
  4. ^ Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's UBV Data. Bibcode:1986EgUBV........0M.
  5. ^ [a b c d] "* 93 Leo". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-04-11.
  6. ^ [a b] Halbwachs, J.-L.; Mayor, M.; Udry, S. (2012). "Double stars with wide separations in the AGK3 - I. Components that are themselves spectroscopic binaries". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 422 (1): 14–24. Bibcode:2012MNRAS.422...14H. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.20308.x.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]