Lejonet (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lejon (olika betydelser).
Lejonet
Leo
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Lejonet
Latinskt namn Leo
Förkortning Leo
Symbologi Lejon
Rektascension 11[1] h
Deklination 15[1]°
Area 947 grad² (12:e största)
Huvudstjärnor 9
Bayer/Flamsteedstjärnor 92
Stjärnor med exoplaneter 7
Ljusa stjärnor 3
Stjärnor nära solsystemet 3
Ljusaste stjärnan Regulus, Alfa Leonis[2] (1,40m)
Närmaste stjärnan Wolf 359 (7,78 )
Messierobjekt 5
Meteorregn Leoniderna
Närliggande stjärnbilder Lilla björnen

Kräftan
Lilla lejonet
Lodjuret
Vattenormen
Sextanten
Bägaren
Jungfrun

Berenikes hår
Synlig vid latituder mellan +90° och −65°
Bäst synlig klockan 21:00 under April (New York).
Leo.png
Lejonet (Leo).

Lejonet (Leolatin och Leonis i genitiv) är en stjärnbildekliptikan, ]][3][4] så att den ofta passeras av planeter. Lejonet ligger mellan Kräftan i medurs riktning och Jungfrun moturs. Norr om Lejonet ligger Lilla Lejonets stjärnbild. Söder därom ligger Sextanten och Bägaren. Den var en av de 48 stjärnbilderna när dessa listades av astronomen Klaudios Ptolemaios på 100-talet e. Kr. i hans samlingsverk Almagest. Den är också en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[5]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden innehåller många ljusstarka stjärnor, bland annat Regulus (Alfa Leonis), lejonets hjärta; Denebola (Beta Leonis) och Algieba (Gamma Leonis). Dessutom har också ljussvagare stjärnor namngetts: Delta Leonis (Zosma); Theta Leonis (Chort); Kappa Leonis (Al Minliar al Asad); Lambda Leonis (Alterf) och Omikron Leonis (Subra).[6]

Regulus, Eta Leonis och Gamma Leonis bildar tillsammans med de ljussvagare Zeta Leonis (Adhafera), My Leonis (Ras Elased Borealis) och Epsilon Leonis (Ras Elased Australis) en asterism som kallas 'Skäran'. Dessa stjärnor motsvarar lejonets huvud och man.

Berenikes hår var ursprungligen tofsen på lejonets svans innan Ptolemaios III Euergetes bröt ut den och skapade den nya stjärnbilden.[3]

Lejonet, tillsammans med Lilla lejonet i denna stjärnkarta från Urania's Mirror (1825).

Stjärnan Wolf 359, en av de närmsta stjärnorna (7.7 ljusår), finns i Lejonet. Där finns även Gliese 436, en ljussvag stjärna på 33 ljusårs avstånd, runt vilken kretsar en av de minsta exoplaneter som hittills upptäckts. [1]

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden ligger ett antal intressanta objekt, bland annat fem Messierobjekt.[6][5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Hevelius teckning av Lejonet, 1690.

Lejonet var en av de tidigaste stjärnbilderna att få den ungefärliga form den har idag. Det finns arkeologiska bevis för att mesopotamerna hade en snarlik stjärnbild redan 4000 f. Kr.[7] Perserna kallades stjärnbilden Ser eller Shir' och indierna Simha, allt i betydelsen "lejon". Det finns också teorier om att Lejonet hos sumererna representerade monstret Khumbaba, som Gilgamesh nedkämpade.[8]

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

I den grekiska mytologin förknippades stjärnbilden med det nemeiska lejonet som dödades av Herakles under en av hans tolv stordåd, och därefter placerades i himlen.[3]

Landskapsstjärnbild[redigera | redigera wikitext]

Lejonet är Hälsinglands landskapsstjärnbild.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Leo (constellation), 19 maj 2015.
  1. ^ [a b] ”Leo, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#leo. Läst 2 juni 2015. 
  2. ^ ”Basic data: * alf Leo – High proper-motion Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Leonis&submit=SIMBAD+search. Läst 2 juni 2015. 
  3. ^ [a b c] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007) (på engelska). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  4. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 2 juni 2015. 
  5. ^ [a b] ”Leo Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Leo-constellation/. Läst 2 juni 2015. 
  6. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  7. ^ Jay M. Pasachoff (2006) (på engelska). Stars and Planets. Houghton Mifflin, Boston, Massachusetts 
  8. ^ Tamra Andrews (2000) (på engelska). Dictionary of Nature Myths: Legends of the Earth, Sea, and Sky. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-513677-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]