Lejonet (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lejon (olika betydelser).
Lejonet
Leo
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Lejonet
Latinskt namn Leo
Förkortning Leo
Symbologi Lejon
Rektascension 11[1] h
Deklination 15[1]°
Area 947 grad² (12:e största)
Huvudstjärnor 9
Bayer/
Flamsteedstjärnor
92
Stjärnor med exoplaneter 7
Ljusa stjärnor 3
Stjärnor nära solsystemet 3
Ljusaste stjärnan Regulus, Alfa Leonis[2] (1,40m)
Närmaste stjärnan Wolf 359 (7,78 )
Messierobjekt 5
Meteorregn Leoniderna
Närliggande
stjärnbilder
Lilla björnen
Kräftan
Lilla lejonet
Lodjuret
Vattenormen
Sextanten
Bägaren
Jungfrun
Berenikes hår
Synlig vid latituder mellan +90° och −65°
Bäst synlig klockan 21:00 under April (New York).

Leo.png Lejonet (Leolatin och Leonis i genitiv) är en stjärnbildekliptikan,[3][4] så att den ofta passeras av planeter. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Lejonet, tillsammans med Lilla lejonet i denna stjärnkarta från Urania's Mirror (1825).

Lejonet var en av de 48 stjärnbilderna när dessa listades av astronomen Klaudios Ptolemaios på 100-talet e. Kr. i hans samlingsverk Almagest.

Lejonet var en av de tidigaste stjärnbilderna att få den ungefärliga form den har idag. Det finns arkeologiska bevis för att mesopotamerna hade en snarlik stjärnbild redan 4000 f. Kr.[6] Perserna kallades stjärnbilden Ser eller Shir och indierna Simha, allt i betydelsen "lejon". Det finns också teorier om att Lejonet hos sumererna representerade monstret Khumbaba, som Gilgamesh nedkämpade.[7]

Hevelius teckning av Lejonet, 1690.

Berenikes hår var ursprungligen tofsen på lejonets svans innan Ptolemaios III Euergetes bröt ut den och skapade den nya stjärnbilden.[3]

Mytologi[redigera | redigera wikitext]

I den grekiska mytologin förknippades stjärnbilden med det nemeiska lejonet som dödades av Herakles under en av hans tolv stordåd, och därefter placerades i himlen.[3]

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden Lejonet (Leo) som den kan ses med blotta ögat. Det ljusa objektet mitt i bilden är planeten Jupiter.
Lejonet (Leo).

Stjärnbilden innehåller många ljusstarka stjärnor, bland annat

Dessutom har också ljussvagare stjärnor namngetts: [8]

Regulus, Eta Leonis och Gamma Leonis bildar tillsammans med de ljussvagare Zeta Leonis, My Leonis och Epsilon Leonis en asterism som kallas 'Skäran'. Dessa stjärnor motsvarar lejonets huvud och man.

  • Wolf 359 är en av de närmsta stjärnorna (7.7 ljusår).
  • Gliese 436 är en ljussvag stjärna på 33 ljusårs avstånd, runt vilken kretsar en av de minsta exoplaneter som hittills upptäckts. [1]

Djuprymdsobjekt[redigera | redigera wikitext]

I stjärnbilden ligger ett antal intressanta objekt, bland annat fem Messierobjekt.[8][5]

Galaxer[redigera | redigera wikitext]

Landskapsstjärnbild[redigera | redigera wikitext]

Lejonet är Hälsinglands landskapsstjärnbild.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Leo (constellation), 19 maj 2015.
  1. ^ [a b] ”Leo, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#leo. Läst 2 juni 2015. 
  2. ^ ”Basic data: * alf Leo – High proper-motion Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Leonis&submit=SIMBAD+search. Läst 2 juni 2015. 
  3. ^ [a b c] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007) (på engelska). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  4. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 2 juni 2015. 
  5. ^ [a b] ”Leo Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Leo-constellation/. Läst 2 juni 2015. 
  6. ^ Jay M. Pasachoff (2006) (på engelska). Stars and Planets. Houghton Mifflin, Boston, Massachusetts 
  7. ^ Tamra Andrews (2000) (på engelska). Dictionary of Nature Myths: Legends of the Earth, Sea, and Sky. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-513677-7 
  8. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]