Apotek i Sverige

Apoteket C.W. Scheele vid Klarabergsgatan i Stockholm.

Apoteket Svanen vid Kungsgatan, Stockholm i Stockholm.

Apotek i Sverige har funnits sedan andra halvan av 1500-talet. Det statliga apoteksmonopolet infördes 1970 och avskaffades den 1 juli 2009. Sedan dess kan privata aktörer bedriva apoteksverksamhet i Sverige.

År 2009 fanns cirka 950 apotek i Sverige. Detta omfattar öppenvårdsapotek, sjukhusapotek, distansapotek och apotek med dosförpackning av läkemedel.

Apoteken omsatte 31,6 miljarder kronor 2009. Av detta utgjorde receptbelagda läkemedel 22,4 miljarder kronor, receptfria läkemedel 3,7 miljarder och andra produkter som inte är läkemedel 5,5 miljarder.

Läkemedel säljs också direkt till sjukhus och andra vårdföretag.

Historik

Enstaka apotekare omtalas i Sverige redan i slutet av 1400-talet. I början av 1500-talet fanns apotekare anställda vid hovet.

Den första apotekare i Sverige som är känd till namnet var hovapotekaren Lucas. Omkring 1552 fick han i uppdrag att förvalta och vårda slottets medicinförråd. Senare flyttade han verksamheten till Stortorget, där den blev tillgänglig för allmänheten. Apotekets föreståndare var Antonius Busenius. År 1575 fick Busenius det första apoteksprivilegiet. Från detta apotek räknar apoteket Lejonet sitt ursprung.

Mot slutet av 1600-talet framträdde ett svenskt apoteksväsende. Under 1700-talet inrättades sockenapotek för att göra läkemedel mer tillgängliga. Dessa sköttes oftast av klockaren eller, om sådan fanns, av en hjälppräst.

Titelblad till Materia Medica av Carl von Linné (1749), med en interiör från ett samtida apotek.

Apotek drevs till en början genom det så kallade privilegiesystemet. För att få driva apotek krävdes tillstånd av Kunglig Majestät. Privilegierna var antingen säljbara eller personliga. Apoteken indelades därför i kategorierna säljbara och personella. Efter utgången av 1920 fick apotek med säljbara privilegier inte längre förekomma. Den som ville bli apoteksinnehavare ansökte hos Kunglig Majestät.

1500-talet till 1800-talet

Apoteket Ugglan har sedan 1798 sina lokaler vid Drottninggatan, Stockholm och är därmed Sveriges äldsta apotek på samma plats.

Apoteket Storkens originalinredning från 1899.

Apoteket Korpens interiör.

De första apoteken i Europa tillkom under 1200-talet, men först i slutet av 1500-talet började apotek att anläggas även i Sverige. De första apotekarna i Sverige var i allmänhet tyskar och anlitades även som läkare. Apoteksverksamheten reglerades med apoteksprivilegium som i skråväsendets tid var ärftligt, men som normalt överläts genom köp (privilegiehandel).

Mäster Lukas antogs av Gustav Vasa omkring 1552 för att hålla apotek inom den kungliga borgen, endast för hovet. Efter honom fick Anton Busenius, genom Johan III:s privilegiebrev av 21 mars 1575, tillåtelse att flytta apoteket till staden, där således det första apoteket anlades som var tillgängligt för allmänheten. Anfader till en stor apotekarsläkt var Samuel Ziervogel d.ä. (1616–1672) som 1647 hämtades av änkedrottningen Maria Eleonora från Tyskland att bli hennes hovapotekare.

På 1600-talet anlades många av de klassiska apoteken (varav många med djurnamn) i Stockholm:

• Lejonet av Filip Magnus Schmidt (1625), införskriven från Tyskland av drottning Maria Eleonora;
• Markattan av skotten Jakob Robertson Struan (också 1625), läkare, livmedikus hos Gustav II Adolf;
• Engelen av svensken Anders Månsson Biewer (1649), "den förste som sig härifrån till samma konst och handtering slagit och det fattat hafver";
• Svanen av Kaspar Schöps (1650);
• Morianen av Kristian Heræus (1670);
• Korpen av Jürgen Brandt (1674);
• Enhörningen av Georg Strobell (1690);
• Hvita Björnen av Johan Berendtz (1692);
• Kronan av Caspar Ziervogel (1693).

De allra flesta av dessa apotekare var tyskar. Det första svenska apoteket utanför Stockholm inrättades i Uppsala 1628 av Johan Wolimhaus. Även i några andra städer anlades apotek på 1600-talet, såsom Svanen i Lund 1627 av Esaias Fleischer, i Kalmar 1639 av Johan Styr, Enhörningen i Göteborg 1644 av Kilian Treutiger, i Falun 1643 av Zacharias Specht, i Jönköping 1656 av Mäster Liborius. Av dessa män var åtminstone Wolimhaus och Specht tyskar. Under 1600-talet anlades i Sverige 27 apotek, under 1700-talet 68 och under första hälften av 1800-talet 50. Antalet apoteksinrättningar av olika slag var vid början av 1900 tillsammans 320.

Det fanns även kvinnliga apotekare i Sverige under denna tid: de var alla änkor, som hade ärvt verksamheten av sina avlidna makar. Sveriges första kvinnliga apotekare av detta slag var Maria Dauerer, som drev Apoteket Markattan i Stockholm från 1623 till 1641: samma apoteket sköttes återigen av en kvinna, Anna Maria Bark, 1770-1776. En framgångsrik kvinnlig apotekare var Anna Birgitta Molitor, som drev Apoteket Ängeln vid Järntorget mellan 1736 och 1764. Kvinnor utestängdes från apotekaryrket när tillståndet att driva apotek år 1873 blev personligt och inte längre kunde ärvas. År 1891 blev yrket återigen lagligt för kvinnor då utbildning på Karolinska Institutet öppnades för kvinnor, och den första kvinna med formell utbildning i yrket blev sedan Märtha Leth.

Ett antal apotekare i Stockholm gick 1874 samman och bildade mineralvattentillverkaren Apotekarnes, som några decennier senare också började tillverka läskedrycker. Varumärket finns kvar än idag, men är efter ett antal företagsförsäljningar numera en del av bryggerikoncernen Carlsberg.

Enligt Riksantikvarieämbetet bedömning är Apoteket Storken i Stockholm, med sin byggnad från 1897–1899, det kulturhistoriskt mest värdefulla apoteket i Sverige.

1900–1970

Fram till 1970 drevs de svenska apoteken av enskilda apotekare, som hade särskilda privilegiebrev från staten.

1936 genomfördes ett utjämningssystem för att minska skillnaden mellan de säljbara och de personliga privilegierna. På 1950-talet väcktes frågan om ett förstatligande av apoteksverksamheten, men det kom aldrig då till genomförande.

Agnes Arvidson blev 1928 Sveriges första kvinnliga apoteksinnehavare med såväl privilegiebrev som apotekarexamen och därmed befogenhet att själv vara apoteksföreståndare, och hon var ägare och föreståndare för apoteket i Norsjö 1928–1933. Eftersom privilegiebreven kunde ärvas hade i enstaka tidigare fall apotekaränkor blivit ägare och fortsatt driften på detta sätt.

Statligt monopol (1970–2009)

Sedan 1946 hade olika socialdemokratiska regeringar i flera omgångar utrett apoteksverksamheten och lagt fram olika förslag. Den 17 september 1969 tecknades en överenskommelse mellan Apotekarsocieteten och staten som innebar att hela apoteksrörelsen förstatligades. Reformen genomfördes 1970. Det statliga Apoteksbolaget (numera Apoteket AB), som höll sin konstituerande stämma den 24 augusti 1970, tog då över verksamheten.

Förstatligandet har satts i samband med den vänstervågen som präglade slutet av 1960-talet och med en syn på förstatliganden och stordrift som något positivt. Samtidigt möttes privata vinstintressen inom läkemedel och sjukvård av skepsis i kölvattnet efter Neurosedynskandalen. En utbredd uppfattning var också att apoteken höll en hög prisnivå.

Vid denna tid fanns även förslag om att förstatliga hela den svenska läkemedelsindustrin. Flera sådana förslag väcktes bland annat på Socialdemokraternas partikongress 1968. Något sådant genomfördes dock inte, med undantag för det apoteksanknutna ACO och statens köp av delar av Kabi.

Det har även framförts att valet att förstatliga just apoteken var en politisk taktik från den socialdemokratiska partiledningen. Apotekssektorn var en relativt liten näring. Genom ett förstatligande där kunde man visa vänsteropinionen att dess krav beaktades utan att gå vidare med förstatliganden av större näringar, såsom banker och tillverkningsindustri.

Överenskommelsen 1969 hade förhandlats fram av Apotekarsocietetens ledning utan större insyn från apoteksägarna och ledde inledningsvis till vissa kontroverser. Apotekarkretsar ansåg dock att handlingsutrymmet var begränsat i det rådande politiska läget. Vid årssammankomsten 1969 godtog societetens fullmäktige det framförhandlade förslaget med röstsiffrorna 33 för och fyra mot. Någon större offentlig politisk debatt fördes knappast i frågan. Samtliga riksdagspartier, även den borgerliga oppositionen, röstade för förstatligandet.

Överenskommelsen var ekonomiskt relativt förmånlig för apoteksinnehavarna, vilket ökade acceptansen för reformen. Apoteken löstes in enligt samma värderingsprinciper som hade använts vid tidigare försäljningar. Den totala ersättningen uppgick till 163,8 miljoner kronor. Samtidigt fick alla innehavare möjlighet att stanna kvar som apoteksföreståndare om de så önskade. De som varit anställda vid Apotekarsocieteten övergick till motsvarande tjänster i Apoteksbolaget eller fick andra tjänster med minst lika hög lön. Apotekarnas pensioner höjdes dessutom med 10 000 kronor per år.

I enlighet med avtal med svenska staten hade Apoteksbolaget respektive Apoteket AB under perioden 1970–2009 monopol på detaljhandel med läkemedel. Under perioden 1970–1985 ägdes Apoteksbolaget till två tredjedelar av svenska staten, som hade A-aktier, och till en tredjedel av Apotekarsocieteten, som hade B-aktier. 1985 sålde Apotekarsocieteten sina aktier till staten.

Monopolet omfattade dock inte partihandel med läkemedel, där bland annat Kronans Droghandel var fortsatt aktiv.

Monopolet utmanas

För att få apoteksmonopolets rimlighet och laglighet prövad tog företagaren Krister Hanner 30 maj 2001 initiativet till att sälja ett antal förpackningar nikotintuggummin och huvudvärkstabletter vid sidan av monopolet. Eftersom försäljningen skedde i en hälsokostaffär vid Stureplan i Stockholm (ingående i företaget Bringwell) och inte via ett statligt apotek, var försäljningen olaglig enligt gällande svensk lag. Hanner var fullt medveten om detta, och hade i förväg satt in tidningsannonser med texten "Klockan 10.00 på onsdag kommer ett brott att begås på Stureplan". Den dag då försäljningen skedde hade han satt in ytterligare provokativa annonser med bilder på Göran Persson, Kim Jong Il och Fidel Castro med rubriken "Vad har dessa tre herrar gemensamt?". Det avsedda svaret var att dessa tre var ledare för tre länder med statligt monopol på försäljning av receptfria läkemedel.

Samma dag som försäljningen skedde gjorde Läkemedelsverket en polisanmälan. Någon månad senare kallades Hanner till polisförhör, och 1,5 år efter försäljningen (i slutet av 2002) nådde målet Stockholms tingsrätt och i detta skede hade Hanner fått juridiskt stöd av organisationen Svensk dagligvaruhandel. Eftersom tingsrätten begärde förhandsavgörande från EG-domstolen gick frågan om apoteksmonopolet vidare dit, där det togs upp i januari 2004. Enligt domstolens utlåtande från 31 maj 2005, som i allt väsentligt följde generaladvokaten Phillippe Légers ståndpunkt, stred detaljhandelsmonopolet via Apoteket AB (såsom det var utformat 2001) mot EU-bestämmelserna då det inte kunde garanteras att alla läkemedelstillverkare inom EU skulle kunna sälja sina varor i Sverige. En av orsakerna till utlåtandet var att principerna för att välja ut varor till Apoteket AB (bland annat till skillnad från det statliga alkoholmonopolet Systembolaget) inte hade förändrats i samband med Sveriges EU-inträde 1995. Inget annat EU-land hade vid detta tillfälle ett statligt apoteksmonopol.

Efter förhandsavgörandet skedde huvudförhandling i tingsrätten 21 juni 2005 och Hanners frikändes därefter av tingsrätten i en dom 5 juli 2005. Regeringen Persson och dess vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson hävdade dock att domen var en seger för det svenska apoteksmonopolet, och att endast mindre justeringar av regelverket (varav några redan införda under perioden 2001-2005) krävdes för att undvika att det stred mot EU-bestämmelser. Att avskaffa monopolet var således inte aktuellt för denna regering.

Apoteksmarknaden efter 2009

Apotek Hjärtat på Frölunda torg i Göteborg, drivet av en av de nya apotekskedjorna.

Apoteket Påfågeln i Stockholm var det första privatägda apotek i Sverige. Det nyinvigdes av Medstop i januari 2010.

I december 2006 tillsatte Regeringen Reinfeldt, som hade en annan syn i frågan om apoteksmonopolet än Regeringen Persson, en utredning för att omreglera apoteksmarknaden så att andra än de statliga apoteken skulle kunna sälja läkemedel. Apoteksmonopolet upphörde 1 juli 2009 i en reform som betecknades omreglering snarare än avreglering, eftersom apoteksområdet även efter denna reform är reglerat av staten. Dock släpptes ägarskapet helt fritt efter reformen: alla får äga apotek, inte bara apotekare. Dessutom infördes inga etableringshinder på apoteksmarknaden, utan apotek får öppna var som helst i landet.

Från 1 november 2009 blev det möjligt att sälja vissa receptfria läkemedel i butiker. Dessutom möjliggjordes det för privata aktörer att öppna nya apotek. Till mitten av januari 2010 hade cirka 40-50 ansökningar om att öppna helt nya apotek inkommit till Läkemedelsverket. Det totala antalet apotek antogs öka i samband med omregleringen, eftersom den genomsnittliga apotekstätheten i Europa är mer än dubbelt så stor som den var i Sverige under monopolet. I november 2012 fanns det sammanlagt 1264 öppenvårdsapotek i Sverige.

Samtidigt såldes en betydande del av de existerande cirka 929 statligt drivna apoteken till ett antal privata aktörer, i form av åtta "kluster" bestående av ett antal apotek med målsättningen att två tredjedelar av apoteken skulle säljas. 9 november 2009 tillkännagavs att de åtta klustren köpts av fyra företag, Apotek Hjärtat (208 apotek), Kronans Droghandel Retail AB (171 apotek), Medstop (62 apotek) och Vårdapoteket i Norden AB (24 apotek). Den totala köpeskillingen var 5,9 miljarder kronor. Samtidigt överfördes också 150 apotek till Apoteksgruppen för försäljning till småföretagare.

I slutet av januari 2010 började de flesta apotek som sålts att skylta om. Även djurapoteken omfattades av förändringen.

Den 10 maj 2010 avslöjar Dagens Nyheter att kommunerna inte kommit igång med sina kontroller över butiker som säljer receptfria läkemedel. Bara 10 procent hade börjat inspektera och många av dem till och med endast en bråkdel.

Efter omregleringen av apoteksmarknaden är Apotek Hjärtat den största icke-statliga aktören på den svenska apoteksmarknaden.

I stort sett samtliga apotek i Sverige är sedan 2009 organiserade i branschorganisationen Sveriges Apoteksförening. Enskilda entreprenörer med ett eller ett fåtal apotek har en särskild intresseorganisation kallad Soaf, som i sig är medlem i Sveriges Apoteksförening.

Äldre apotek i Sverige

Följande apotek är upptagna i Svensk rikskalender 1908. Apotek med personella privilegier är ordnade efter innehavarens namn. Årtalet inom parentes anger apotekets grundande.

Stockholms stad

• Sebardt, Carl Wilhelm, hovapotekare – Lejonet (1575), med filial i Drottningholm (1779)
• Ljungberg, Knut Johan Lambert – Morianen (1670)
• Reuterskiöld, Bror Ernst Gerhard Casimir – Nordstjärnan (1817), instruktionsapotek
• Stahre, Nils Ludvig – Leoparden (1623)
• Petersson, Carl Christian Victor – Apoteket Ängeln (1649)
• Hafström, Johan August – Apoteket Korpen (1674)

Uppsala län

• Lindström, Antimus Hjalmar Gustaf – Kronan i Uppsala (1628)
• Lokk, Christian Ludvig – Upplands Vapen i Uppsala (1756), namn ändrat till Lejonet 1868
• Liljenström, Johan Gottfried Valentin – Hägern i Uppsala (1903)
• Erikson, Johan August Wilhelm – Älvkarleö (1902)
• Bäckström, Anders Helmfrid – Enköping (1761)
• Sandberg, Oscar August – Tible (1866)
• Hellbom, Hjalmar August Teodor – Tierp (1870)
• Åman, Erik Gustaf Albert – Lövsta (1888)
• Andersson, August Svante – Dannemora (1907)

Gotlands län

• Lindström, Wilhelm Henrik – Visby (1721)
• Smith, Roger Marius – Slite (1856)
• Frykman, Adolf Sigfrid – Hemse (1863), med medikamentsförråd i Klintehamn (1894)

Hallands län

• Brag, Josef Christian – Falkenberg (1795)
• Wallén, Oscar Emil – Vakteln i Halmstad (1617)
• Heumann, Gustaf Lennart – Svalan i Halmstad (1905)
• Hansson, Henrik Ferdinand Eugen – Laholm (1794), säljbart privilegium
• Schöldström, Johan Lorentz – Kungsbacka (1805)

Kopparbergs län

• Göransson, Thure Johan Georg, RVO – Falun (1643), med medikamentsförråd i Svärdsjö (1883)
• Stenquist, Julius Fredrik – Leksand (1863)
• Ericsson, Irenes Antipas – Mora (1862)
• Julin, Gustaf Theodor – Hedemora (1752), med medikamentsförråd i Avesta (1874) och Långshyttan (1903)
• Kjellin, Gustaf Theodor – Säter (1778)
• Hedström, Otto – Smedjebacken (1798), med medikamentsförråd i Ludvika (1906), säljbart privilegium

Västmanlands län

• Kronberg, Axel Harald – Hjorten i Västerås (1661)
• Silfverskjöld, Johan Tage – Bäfvern i Västerås (1795), med filial i Ramnäs (1860)
• Hult, Edvard Ossian – Arboga (1748)
• Ekengren, Thure Leonard – Sala (1755)
• Sjöberg, Axel Emil – Köping (1759), med medikamentsförråd i Skinnskatteberg (1875), säljbart privilegium
• Kjellström, Herman Mauritz – Strömsholm (1893)
• Sjöberg, Bror Hjalmar Emil – Heby (1896)
• Andrell, Per Otto – Norberg (1828), med medikamentsförråd i By (1904)
• Kullman, Erik Wilhelm – Kungsör (1895)
• Malmberg, Axel Rudolf – Västanfors (1901)

Apotek med särskild inriktning

I juridisk mening finns inga specialapotek. Den som har tillstånd att bedriva apoteksverksamhet har skyldighet att tillhandahålla samtliga godkända läkemedel. Några apoteksaktörer har dock inriktat sig på exempelvis försäljning till veterinärer och tandläkare, liksom försäljning djurläkemedel till privatpersoner. Ett antal enskilda apotek runt om i Sverige har också en särskild specialisering på läkemedel till djur (normalt köps veterinära preparat i vanliga apotek eller direkt av veterinär). Under monopolets sista år öppnades särskilda "Apoteket Shop" som endast sålde receptfria läkemedel och handelsvaror. Apoteket Shop avvecklades som en följd av omregleringen av apoteksmarknaden och ett antal av dem omvandlades till fullsortimentsapotek.

Efter omregleringen finns även apoteksaktörer som inriktar sig på att leverera läkemedel till sjukvården. Sådan verksamhet bedrivs exempelvis av företagen Apoex, Apotek Hjärtat och Apoteket AB.

Sedan 2012 har även landstingen omreglerat sin hantering av dosförpackade läkemedel, där patienter som har svårt att själva sköta sin medicinering får sina läkemedel sorterade och förpackade i särskilda dospåsar. Fyra apoteksaktörer bedriver idag maskinell dospaketering med landstingsavtal: Apoex, Apoteket AB, Apotekstjänst och Svensk Dos.

Apotekskedjor

• Apoteket
• Apotek Hjärtat
• DOZ Apotek
• Kronans Apotek (inklusive Apoteksgruppen)

Onlineapotek

• Apotea
• Apohem
• Meds Apotek

Se även

• Historiska apotek i Stockholm
• Apotekarutbildning i Sverige
• E-hälsomyndigheten

Referenser

Källor

• Alfred Levertin; Carl Fredrik Vilhelm Schimmelpfennig; Karl Ahlberg, red (1910). Sveriges apotekarhistoria från konung Gustaf I:s till närvarande tid Bd 1. Stockholm: Ernst Westerbergs boktr. Libris 1335732. http://digital.ub.uni-duesseldorf.de/vester/content/pageview/2155739 
• Alfred Levertin; Carl Fredrik Vilhelm Schimmelpfennig; Karl Ahlberg, red (1918). Sveriges apotekarhistoria från konung Gustaf I:s till närvarande tid Bd 2. Stockholm: Ernst Westerbergs boktr. Libris 1335733 
• Alfred Levertin; Carl Fredrik Vilhelm Schimmelpfennig; Karl Ahlberg, red (1923). Sveriges apotekarhistoria från konung Gustaf I:s till närvarande tid Bd 3. Stockholm: Ernst Westerbergs boktr. Libris 1335734 
• Alfred Levertin; Carl Fredrik Vilhelm Schimmelpfennig; Karl Ahlberg, red (1922). Sveriges apotekarhistoria från konung Gustaf I:s till närvarande tid Bd 4. Stockholm: Ernst Westerbergs boktr. Libris 1335735 

Externa länkar

• Sveriges Apoteksförenings webbplats
• SOAF:s webbplats

Wikimedia Commons har media som rör apotekskedjor i Sverige.

Bilder & media