Bråvalla flygflottilj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även: Bråvalla
Bråvalla flygflottilj
(F 13)
HMS Norrköping vapen.svg
Vapensköld för Bråvalla flygflottilj tolkad efter dess blasonering.
Datum 1 juli 1943–30 juni 1994
Land Sverige
Försvarsgren Flygvapnet
Typ Flygflottilj
Roll Jakt/Spaning
Storlek Flottilj
Flygdivisioner 1.div. (Martin Röd)
2.div. (Martin Blå)
3.div. (Martin Gul)
Del av Försvarsmakten
Förläggningsort Norrköping
Marsch "Nordiska spelen" (Sam Rydberg) [1]
Tjänstetecken
Sköldemärken Roundel of Sweden.svg
Flygplan
Bombflygplan B 5, B 17
Jaktflygplan J 8, J 11, J 22, J 28A, J 29, J 32, J 35, JA 37
Spaningsflygplan SF 37, SH 37
Skolflygplan Sk 12, Sk 15, Sk 16, Sk 50
Transportflygplan Tp 45, Tp 79, Tp 83, TP 85
Övriga typer G 101, P 1, Se 102, Se 103, Se 104

Bråvalla flygflottilj, även F 13 Norrköping och F 13, var en svensk flygflottilj inom Flygvapnet som verkade mellan åren 1943 och 1994. Flygflottiljen var förlagd till Bråvalla flygplats i Norrköping.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

JA 37 Viggen vid F 13 tidigt 1980-tal.

Under början av 1940-talet arbetade den dåvarande flygvapenchefen Bengt Nordenskiöld intensivt med att få till flera jaktflottiljer. Bland Norrköpings näringspolitiska liv ansågs det viktigt för Norrköping, som då var en viktig industristad, att få en jaktflottilj knuten till staden. År 1941 rekognoscerades ett område vid Sörby gård i Bråvalla som ett alternativ till en fjärde jaktflottilj. Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades det att sätta upp en flottilj i Norrköping, och gårdarna Knivberga, Ringstad och Sörby köptes för att bereda mark för flottiljen.[3]

Flottiljen som sattes upp den 1 juli 1943 gavs namnet Kungliga Bråvalla Flygflottilj, för att anknyta till en tusenårig stridstradition då slaget vid Bråvalla kanske stod i trakten år 750. Flottiljens första chef blev Lage Thunberg, som vid tidpunkten för tillträdet var major i Flygvapnet. Men flottiljen var långt ifrån färdigställd. Arbetet med flottiljen påbörjades i juni 1942, och var klart i september 1943. Kanslihuset färdigställdes inte förrän 1945, vilket medförde att flottiljstaben var förlagd till Stora hotellet under den första tiden. Några färdigställda rullbanor fanns ej heller, utan man fick använda sig av grässtråk på ett i stort sett fyrkantigt fält på 1000X1100 meter.[3]

Flygplansflottan som tillfördes flottiljen bestod till en början två flygplan, en Gloster Gladiator (J 8) och en Sparmann S 1-A (P 1). Några andra flygplan fanns inte vid denna tid att tillgå.[3] Istället kom flottiljen ett år senare att beväpnas med en fulltalig division Fiat CR.42 Falco (J 11).[4] J 11:orna börjades ersättas under år 1944 med det helsvenska flygplanet FFVS J 22 (J 22). Hösten 1945 hade flottiljen tre fulla divisioner med det nya flygplanet.[5]

Slutet av 1940-talet var en händelserik period för flottiljen. År 1946 blev man första flottilj i Sverige som gick in i den så kallade jetåldern. J 22:orna byttes då ut mot 70 de Havilland DH 100 Vampire (J 28A), vilka levererades till flottiljen fram till augusti 1947. Som en parentes kan nämnas att det dröjde ända till 1949 innan någon annan flottilj tillfördes jetflygplan.[5] År 1946 sattes sattes ett detachement upp på Gotland, det som 1956 kom att bli F 13G. Från år 1948 kom flottiljen att ingå i Tredje flygeskadern (E 3), som jakteskader. Vid den här tiden hade F 13 blivit en av Flygvapnets största flottiljer.[2]

Under hösten 1951 började J 28:orna byttas ut mot J 29 Tunnan, vilken kom att vara i tjänst på flottiljen fram till 1961.[5] Under Tunnan-tiden kom flottiljen att bidra med flygförare, mekaniker och trupputbildare till F 22 Kongo. Den 8 mars 1960 anlände flottiljens första J 35 Draken till Norrköping, vilken kom att vara i tjänst vid F 13 fram till den 18 februari 1981.[6]

I början av 1970-talet fördes en debatt om att lägga ned Södermanlands flygflottilj och flytta F 13 från Norrköping till Nyköping. Dock skulle investeringskostnaderna bli betydligt större i Nyköping, jämfört med att behålla flottiljen i Norrköping. Vidare var F 13 tillsammans med F 16 i Uppsala de enda återstående flottiljerna med berghangarer, vilket var ett starkt operativt och ekonomiskt skäl för att F 13 borde stanna kvar i Norrköping. År 1975 beslutade riksdagen att F 11 Nyköping skulle avvecklas.[7]

Genom det beslutet tog F 13 steget in i Viggen-eran år 1976, då spaningsverksamheten från F 11 överfördes till Norrköping. Den 1 oktober 1976 landade flottiljens första Viggen, och flottiljen första division, Martin Röd, omorganiserades till en spaningsdivision beväpnad med SF 37 Viggen och SH 37 Viggen. Från denna tidpunkt blev flottiljen en blandflottilj. År 1978 avvecklades en av flottiljens jaktdivisioner. Den kvarvarande jaktdivisionen påbörjade en ombeväpning från J 35 till JA 37, som var helt genomförd i februari 1981.[7] I samband med att flottiljen ombeväpnats till Viggen-systemet tillfördes man flygsimulatorer för både SF/SH 37 och JA 37, och fick därmed utprovningsansvar för systemen inom Flygvapnet.[8]

En vidare konsekvens av avvecklingen av F 11 i Nyköping var att Flygvapnets underrättelseskola (FV UndS) behövde ny förläggningsort. Efter en inventering av lämpliga platser föll valet på ny lokalisering i Norrköping. Den 1 juli 1980 omlokaliserades skolan tillsammans med Spanings- och underrättelsedetaljen vid Första flygeskadern (E 1) till Bråvalla. Lokalerna till enheterna stod färdiga i maj 1982 och fick namnet "37".[9]

Inför 1992 års försvarsbeslut föreslog Överbefälhavaren i sin programplan att av­veckla Bråvalla flygflottilj (F 13). Avvecklingen skulle inledas den 1 juli 1992. Vidare enligt ÖB:s förslag skulle spaningsdivisionen avvecklas, och divi­sions- och kompaniresurserna omfördelas till övriga AJS 37-divisioner inom Flygvapnet. Jaktdivisionen skulle överföras till Upplands flygflottilj (F 16), men kvarstå vid Bråvalla som detachement till F 16. Flygverksamheten på Bråvalla skulle sedan avvecklas när konces­sion för utökad flygning vid övriga flottiljerna förelåg. Inriktningen var enligt för­slaget att F 16 detachement Bråvalla skulle vara avvecklat senast den 30 juni 1997. Dock ansåg regeringen att denna övergångslösning inte skulle inne­bära någon effektivisering, och att förslaget inte skulle förverkligas.[10]

Den 3 juni 1992 godkände riksdagen regeringens proposition gällande försvarsbeslutet 1992, och med det beslutades en avveckling av F 13, vilken skulle vara helt genomförd den 30 juni 1994.[11] Vid beslutet var flottiljen Flygvapnets största och modernaste förband, bestående av 250 krigsförband, 13.000 värnpliktiga, 1.000 anställda varav 600 på Bråvalla, och årligen utbildade 600–800 värnpliktiga.[12] Torsdag den 30 juni hölls en avskedsceremoni där flottiljchefen Göte Pudas och stabschefen Åke Renåker överlämnade nycklarna till kommunfullmäktiges ordförande Nanna Nilsson (m). Närvarande vid ceremonin var även dåvarande Chefen för Flygvapnet Lars-Erik Englund. Vid ceremonin avtäcktes en minnessten framför kanslihuset.[13]

Den 30 juni 2014 högtidlighöll F 13:s kamratförening 20-årsdagen sedan avvecklingen, genom en ceremoni vid det före detta kanslihuset. Fanvakten ur 31.livgrenadjärbataljonen med Hemvärnets musikkår närvarade tillsammans med flottiljens sista chef öv Göte Pudas, Helikopterflottiljens chef öv Peder Söderström och Kommunalrådet Lars Stjernqvist. Vidare hedrade F 7 i Såtenäs flottiljens minne, genom en överflygning över Bråvalla med en rote JAS 39C Gripen.[14]

Viktigare årtal[redigera | redigera wikitext]

  • 1943: Flottiljen bildas den 1 juli.
  • 1956: Flottiljen sätter upp ett detachement på Gotland.
  • 1957: Flottiljen tillförs sektoransvar för sektor O1 och G1.
  • 1959: Flottiljens berghangar, Flygvapnets femte, tas i bruk.
  • 1960: Flottiljen tillförs J 35 Draken.
  • 1962: Flottiljen tillförs och sätter upp en robotdivision.
  • 1965: Flottiljens två sektorer sammanslås till sektor O1.
  • 1974: Flottiljen övertog den 1 juli Malmslätt-etablissemanget.
  • 1976: Flottiljen tillförs SH 37 Viggen.
  • 1976: Martin Röd omorganiseras till en spaningsdivision.
  • 1977: Flottiljen tillförs SF 37 Viggen.
  • 1978: Martin Gul samt robotdivision avvecklas.
  • 1980: Flottiljen tillförs JA 37 Viggen.
  • 1981: Flygvapnets underrättelseskola (FV UndS) lokaliseras till F 13.
  • 1981: Flottiljen blir en normalflottilj, då sektoransvaret överförs till F i 16 Uppsala.
  • 1983: överfördes radargruppcentralen i sektor O 5 (Rrgc Björnen) i Grödinge till F 13:s strilbataljon.[15]
  • 1985: Flottiljens kamratförening bildas.
  • 1986: Flottiljen övertog den 1 juli Tullinge-etablissemanget.
  • 1991: Anpassning till JAS 39 Gripen av flottiljens berghangar var färdig.
  • 1992: Den 3 juni beslutar riksdagen att flottiljen ska avvecklas.
  • 1993: Den 30 juni upphörde flygverksamheten vid flottiljen.
  • 1994: Den 30 juni avvecklades F 13 som myndighet.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Beteckning Namn Aktiv Anmärkning
131. spaningsflygdivisionen Martin Röd 1947–1993
132. jaktflygdivisionen Martin Blå 1948–1993
133. jaktflygdivisionen Martin Gul 1948–1978 Upplöst 1978
G1 Sektor O1 1957–1965 Uppgick 1965 i sektor O1
O1 Sektor O1 1957–1981 Uppgick 1981 i sektor O5
132.lvrbdiv Luftvärnsrobotdivisionen 1964–1974 Namnändrad 1974
132.lvrbbat Luftvärnsrobotbataljonen 1974–1978 Upplöst 1978
FV UndS Flygvapnets underrättelseskola 1980–1994

FV UndS[redigera | redigera wikitext]

Flygvapnets underrättelseskola (FV UndS) bildades den 1 juli 1973 i samband med att försvarets fototolkutbildning överfördes till Flygvapnet. Den 1 juli 1974 omlokaliserades skolan till Södermanlands flygflottilj (F 11). Den 1 juli 1980 omlokaliserades skolan tillsammans med Spanings- och underrättelsedetaljen vid Första flygeskadern (E 1) till Bråvalla. Lokalerna till enheterna stod färdiga i maj 1982 och fick namnet "37". Genom att F 13 avvecklades i samband med försvarsbeslutet 1992 kom skolan år 1994 att överföras till Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20).[16]

Genom försvarsbeslutet 1996 beslutades att skolan tillsammans med Arméns underrättelseskola och Försvarets tolkskola skulle avvecklas den 31 december 1997, och ersättas från 1 januari 1998 av Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum (FMUndSäkC) i Uppsala, vilka övertog uppgifterna samt ärvde traditionerna från de avvecklade skolorna.[16]

Robotdivision[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1950-talet, antagligen i samband med försvarsbeslutet 1958, planerade försvaret att köpa in ett luftförsvarsrobotsystem. Som system valdes det brittiska Bloodhound Mk 1, och den första roboten köptes in september 1959 och utprovades både inom Flygvapnet vid F 2 Hägernäs, och inom Armén vid Lv 3 Norrtälje. Systemet som fick den svenska benämningen Rb 65 kom aldrig i operativ drift, utan användes enbart för utprovning. År 1961 beställdes ett nytt system, Bloodhound Mk II, vilket hade en bättre prestanda, i bland annat räckvidden. Systemet börjades levereras år 1963, och fick den svenska beteckningen Luftvärnsrobotsystem 68 (Rb 68), och placerades vid fem flottiljer, vilka tillsammans organiserade sex robotdivisioner. F 13 var en av flottiljerna som skulle sätta upp en robotdivision,[17] vilket påbörjades provisoriskt den 27 januari 1964, och fyra år senare den 1 mars 1968 var den fullt organiserad.

Genom Luftförsvarsutredningen 1967 kom själva robotsystemet att avvecklas, och divisionen vid F 13 omorganiserades den 1 juli 1974 till luftvärnsrobotbataljon lvrbbat. Den 9 juni 1978 hade man gravöl vid flottiljen inför avvecklingen av systemet samma år.[18] Även om förbandet avvecklades, behölls radarn inom strilorganisationen som spaningsradar fram till att den nya radarn PS-860 togs i drift. Den 1 februari 1980 var flottiljens första 860-kompani omskolat och organiserat. PS-860 ersatte både flottiljens radarsystem PS-65 och PS-66. PS-860 kompletterades senare med PS-870.[19]

Som minne över Robotdivision vid F 13 bevarades en robot, vilken var uppställd framför Kamratföreningens lokal vid före detta Röd platta. Denna robot kom dock år 2004 att överlämnas till Robotmuseet i Arboga, där den nu återfinns i museets övriga samlingar av robotar.[18]

STRIL[redigera | redigera wikitext]

År 1947 påbörjade flottiljen att bygga upp en jaktcentral i kanslihusets källare. På taket till en av jordkulehangarerna placerades flottiljens första radarstation. Den kom främst att användas som flygsäkerhetsradar, men kunde även bistå med luftbevakningsunderlag. På uppdrag av staben vid Tredje flygeskadern (E 3), kom en luftförsvarscentral att byggas år 1949 i flottiljens gymnastikhall. Anläggningen var dock endast avsedd att användas som försöksanläggning. Försöket blev lyckat och början av 1950-talet fick F 13 i uppdrag att bemanna och utbilda en fungerande strilorganisation.[20] När flottiljen började bygga upp sin strilorganisation tillfördes till en början amerikanskt överskottsmaterial. Flottiljen förfogade över en central på Bråvalla och ett utrymme i Oxelberget inne i Norrköping. I mitten/slutet av 1950-talet organiserades även en liknande anläggning på Gotland i en bunker i Tingstäde.[21]

När flottiljen fick sin första rörliga radar var det en radar som kunde användas både för stridsledning och luftbevakning. Radarn som stod på flygfältet i Bråvalla fick typbeteckningen PJ-21, P stod för pulsteknik, och J för jaktstridsledning.[21] F 13 ansvarade för två luftförsvarssektorer LFC Höken (O1) på fastlandet, och LFC Tigern (G1) på Gotland. Till centralen på Gotland tillfördes radarsystemet PS-16 och som togs i bruk 1954.[21] F 13 byggde även upp en luftbevakningsgruppcentral (lgc) i Kvarsebo, vilken även blev utprovningscentral både i starten och senare utvecklingsprocesser.[21] I samband med Catalinaaffären kom radaranläggningen i Bråvalla att flyttas till Gotland, vilken senare ersattes av PJ-21 från F 10 i Ängelholm.[22]

År 1956 lämnades Oxelberget och verksamheten flyttades över till Kolmården där STRIL 50 togs i drift inom flottiljens luftförsvarssektorer år 1957, samtidigt blev F 13 en så kallad Sektorflottilj. Till Kolmården tillfördes även en radaranläggning av typ PJ-21 som även den stått på Bråvalla. Fram till år 1966 bedrevs incidentberedskap för östra Sverige vid LFC Höken, men när Flygvapnet tog steget in i STRIL 60, kom incidentberedskap att flyttas över till LFC Puman (O5) i Bålsta, som då övertog ansvaret för hela Mellansverige. Den 1 juli 1981 slogs F 13:s sektorer O1 och G1 samman med F 16:s sektor O5, och där F 16 blev storsektorflottilj. F 13 återgick då till att bli en vanlig flottilj, och dess sektorer ändrade därmed status och blev luftförsvarsundercentraler (lufc). Sektorerna delades i en fastlandsdel (O1V) och en Gotlandsdel (O1O). I maj 1991 flyttade strilenhetens stabsorganisation upp från underjorden, och in i lokaler ovan jord i Bråvalla. År 1992 stängdes LFC Höken.[23]

Vid sidan om STRIL-verksamheten kom även flottiljen att stödja Östgöta kontrollcentral (ÖKC), en flygledningscentral vilken ansvarade för både civil och militär flygledning inom Östgöta terminalområde, vilket omfattade Östergötland och södra Södermanland. Terminalområdet sträckte sig i höjdled från 300 meter till 2900 meter, och inom terminalområdet betjänades flygtrafiken vid Bråvalla och Kungsängen i Norrköping, Saab och Malmen i Linköping och Skavsta i Nyköping. ÖKC var sedan år 1978 en del av Luftfartsverket, vilka från samma tid övertog all trafikledning av luftfart i Sverige under fredstid. Flygledarna och flygledarassistenter vid kontrollcentralen var civilanställda vid Luftfartsverket, och stöddes av värnpliktiga trafikledarbiträden från F 13.[24]

Flygdivisioner[redigera | redigera wikitext]

Divisionsemblem för Martin Blå, den andra divisionen vid flottiljen.

Martin Röd[redigera | redigera wikitext]

Martin Röd var 1:a divisionen vid flottiljen, eller 131:a spaningsflygdivision inom Flygvapnet, och bildades som en jaktflygdivision 1943. De första åren beväpnades divisionen med jaktflygplanen J 11 och J 22. År 1946 hade de båda flygplanen avvecklats, och ersattes med 70 individer av J 28A Vampire. År 1951 började J 28A ersättas av den svenska J 29 Tunnan, vilken var i tjänst fram till 1961. Året innan hade flottiljen börjat omskolas till J 35 Draken. I samband med att F 11 avvecklades, kom Martin Röd att avvecklas som jaktdivision. I dess ställe kom divisionen att uppsättas den 1 oktober 1976 som en spaningsflygdivision, bestående av 115. spaningsflygdivisionen (Kalle Svart), och delar av 113. spaningsflygdivisionen (Sigurd Gul), från F 11. Detta då flottiljen övertog den spaningsroll som F 11 hade haft. Genom den nya rollen beväpnades divisionen år 1976 med SH 37 Viggen, vilken kompletterades i april 1977 med SF 37 Viggen. Den 18 juni 1993 hölls en avskedsceremoni för 1:a divisionen och 1:a kompaniet. Och spaningsdivisionen, Martin Röd, överfördes till Skånska flygflottiljen (F 10), där den blev en del av 101. spaningsflygdivisionen (Johan Röd).

Martin Blå[redigera | redigera wikitext]

Martin Blå var 2:a divisionen vid flottiljen, eller 132:a jaktflygdivisionen inom Flygvapnet, och bildades 1943. Divisionen var precis som 1:a och 3:e divisionen en jaktflygdivision och beväpnad med J 11 och J 22 de första åren. Vilket följdes av J 28A, J 29 Tunnan och J 35 Draken. När Martin Röd ombeväpnades till SF/SH 37 Viggen, kvarstod Martin Röd med Drakensystemet fram till 1980, då divisionen mottog sin första jaktviggen den 25 juni. Och blev med det den första divisionen i Flygvapnet som beväpnades med JA 37 Viggen. Efter inledande tekniska problem blev divisionen helt operativ i januari 1982. Den 24 juni 1993 hölls en avskedsceremoni för 2:a divisionen och 2:a kompaniet. Jaktflygdivisionen, Martin Blå, överfördes till Blekinge flygflottilj (F 17), där den kom att tjänstgöra som 172. jaktflygdivisionen (Quintus Blå).

Martin Gul[redigera | redigera wikitext]

Martin Gul var 3:e divisionen vid flottiljen, eller 133:e jaktdivisionen inom Flygvapnet, och bildades 1943. Divisionen var precis som 1:a och 2:a divisionen beväpnad med J 11 och J 22 de första åren. Vilket följdes av J 28A, J 29 Tunnan och J 35 Draken. I samband med att Martin Röd omorganiserades till en spaningsflygdivision, upplöstes Martin Gul 1978.

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Flottiljen bemannade och understödde verksamhet även på andra orter än Norrköping, bland annat genom vissa krigsflygbaser där det i fredstid fanns en bastropp stationerad. Men även flottiljer som lades ned och övergick som detachement till F 13. Antalet detachement har varierat genom åren, totalt hade F 13 femton olika detachement, vilka fanns från norra Småland i söder till Mälaren i norr och från Värmland i väster till Gotland i öster, och var aktiva vid olika tidpunkter.[25]

F 13 Gotland[redigera | redigera wikitext]

F 13 Gotland (F 13G) var ett detachement till F 13 baserat på Gotland. Detachementet sattes upp 1956 på Visby flygplats i syfte för att svara för servicen av flygvapenanläggningarna på Gotland. Samma år anlades även en ny start- och landningsbana i asfalt. 1957 tilldelades F 13 Norrköping ansvaret för Gotlands luftförsvarssektor (G 1). Sektorn kom dock 1965 att sammanslås med F 13:s andra sektor O 1. 1981 bildade sektor O 1 tillsammans med O 5 en ny sektor, Sektor Mitt, vilken täckte hela mellansverige. Sektor Mitt leddes av F 16 i Uppsala, dock kvarstod fredsverksamheten på Gotland under F 13:s ansvar.[26]

Flygbasen kom senare i olika omgångar att anpassas för olika syften, 1965 till Bas 60, 1975 för JA 37 Viggen, 1992 till Bas 90 och 1995 för transportflygplan.[27]

I samband med den stora förbandsnedläggningen som skedde under 1990-talet och början av 2000-talet, kom detachementets huvudman att ändras ett flertal gånger. 1994 när F 13 i Norrköping avvecklades överfördes detachementet till F 16 Uppsala och fick benämningen F 16 Gotland. När Sedan F 16 Uppsala avvecklades 2003 genom försvarsbeslutet 2000, överfördes detachementet till F 17 Kallinge och fick namnet F 17 Gotland (F 17G).

F 13 Malmen[redigera | redigera wikitext]

F 13 Malmen (F 13M) var ett detachement till F 13 baserat på Malmslätt. I samband med försvarsbeslutet 1972 avvecklades Östgöta flygflottilj (F 3) den 30 juni 1974. Flottiljen som var en normalflottilj, bestod i början av 1970-talet av två flygdivisioner, en jaktdivision och en målflygenhet. Vidare var en jaktdivision och ett baskompani vakantsatta sedan den 1 juli 1967. Då flottiljen låg inom F 13:s luftförsvarssektor, beslutades det att F 13 skulle överta mobiliserings- och förvaltningsansvar. Den aktiva jaktdivisionen föreslogs först att omlokaliseras till Kalmar flygflottilj (F 12), men kom senare att tillföras till Blekinge flygflottilj (F 17). Ett år innan flottiljen avvecklades överfördes Flygvapnets Transportflygdivisionen från Svea flygkår (F 8) till F 3. Från den 1 juli 1974 organiserades Målflygdivisionen och Transportflygdivisionen på Malmslätt som ett detachement inom F 13 med benämningen F 13 Malmslätt (F 13M).[28] Detachementet verkade sedan fram till att F 13 avvecklades 1994, då det överlämnades genom en ceremoni till F 16 den 18 juni 1993.

F 13 Tullinge[redigera | redigera wikitext]

F 13 Tullinge (F 13T) var ett detachement till F 13 baserat på Södertörn, söder om Stockholm. F 18 Tullinge avvecklades den 30 juni 1986. Den 1 juli 1986 övertog F 13 Tullinge-etablissemanget och understödde F 20/StrilS på Tullinge. När F 13 avvecklades överfördes ansvaret temporärt till F 16 Uppsala. StrilS lämnade Tullinge 1994, och den 30 juni 1995 lämnades flygbasen helt. Anläggningar som ej påverkade basens roll som krigsflygbas avyttrades.

Flygplatsen[redigera | redigera wikitext]

Flygplatsen består av två rullbanor, vilka ligger i 90 graders vinkel till varandra, i ett kryss. Efter att flottiljen lades ner kom rullbannorna vara öppna fram till 2002. Då bana 15/33 stängdes, och båda banorna är sedan dess markerad som kryssad bana, vilket markerar från luften att den är stängd. Efter att flottiljen avvecklades, övergick från den 1 juli 1994 hela kasernområdet till Norrköpings kommun, medan hangarer och flygfält övergick till ett detachement till Blekinge flygflottilj (F 17) i Kallinge.[13] Fram till år 1999 fanns det kvar en bastropp på flygfältet, vilken hade i uppgift att betjäna landande flygplan samt att hålla basen i ett bra skick. Efter att bastroppen försvann, kom flygfältet att betjänas under ett par år av markorganisationen i Linköping. Detta endast vid de tillfällen som det förekom övningar vid flygfältet.

Fram till år 2000 var den den militära delen av flottiljen ett flygvapenspecifikt förråd. Från år 2000 är flygplatsen stängd och blev förrådsplats för hela Försvarsmakten, då gammal och övertaligt materiel samlades på flygfältet till försäljning. Bland annat såldes och skänktes bort uppåt 22 000 fordon [29][30] någonting som setts som tveksamt ur miljösynpunkt. Fortifikationsverket hade planer på att avveckla området under 2009.[31][32] Delar av flygplatsen används fortfarande som förråd, och tillhör Försvarsmaktens logistik. På de delar som tillhör kommunen arrangeras sedan 2013 Bråvalla festival.

Hangarer[redigera | redigera wikitext]

Huvudtunneln vid liknande berghangar vid Säve flygbas.

F 13 var en av fem flottiljer där berghangaranläggningar byggdes. Under början av 1950-talet påbörjades byggnationen av berghangaren, vilken byggde på 1948 års utbyggnadsplan. I planen för Norrköping visade det sig att ett berg närmre bansystemet var av bättre kvalitet än vad man förmodat. I det först föreslagna berget byggdes istället några år senare luftförsvarscentralen LFC O1 "Höken".[33] Berghangarerna i Sverige stod alla färdiga att tas i bruk år 1959. Berghangaren vid F 13 var från början anpassad till att rymma 65 flygplan. Under 1960-talet modifierades berghangaren för att kunna rymma J 35 Draken och senare JA 37 Viggen. Under 1987-89 modifierades berghangaren en tredje gång, då för att anpassa den till JAS 39 Gripen, som flottiljen planerade att ombeväpnas till. Anpassningen av hangaren var helt färdig år 1991.[34] Då flottiljen avvecklades tre år senare upphörde freds- och krigsanvändningen av berghangaren. Istället kom Flygvapnet att förrådsställa övertaliga stridsflygplan och senare förråd för hela Försvarsmakten.[35] Berghangaren i sig är helt nedsänkt från markytan, och har två 300-500 meter långa lutande uppfartstunnlar, vilka är sammankopplade med huvudtunneln, vilken är hästskoformad. Längst ned i huvudtunneln finns ett antal sidotunnlar. Totalt är anläggningen på cirka 22.000-24.000 m2.[36]

Utöver berghangaren anlades en betonghangar med förstärkta hangarportar, år 1978 anlades en ny flottiljverkstad, vilken var anpassad till Viggen-systemet, och 1982 anlades en ny servicehangar.

Avvecklingen[redigera | redigera wikitext]

Avvecklingen av F 13 genomfördes under ett par år. Enligt ÖB:s förslag var det tänkt att flottiljen skulle leva vidare som ett detachement till F 16 fram till 30 juni 1997. Men regeringen hade inte gått på samma linje, och beslutade istället om en avveckling. Avvecklingen påbörjades den 1 juli 1992, och skulle vara slutförd senast den 30 juni 1994. Från den 1 juli 1994 övergick hela kasernområdet till Norrköpings kommun, medan hangarer och flygfält övergick till ett detachement till F 17 i Kallinge.[13] Verksamhet vid flottiljen överfördes till sex flottiljer, där F 16 övertog merparten av verksamheten, bland annat F 13 Gotland och F 13 Malmen, stridslednings- och luftbevakningsenheten, radarkompani PS-870 och versionskontor JA 37. Flygvapnets underrättelseskola överfördes till F 20 Uppsala. Spaningsdivisionen överfördes till F 10 Ängelholm, jaktflygdivisionen och simulatorn för JA37 överfördes till F 17 i Kallinge. Andra verksamheter och uppgifter övertogs av F 7 i Såtenäs, F 15 i Söderhamn och F 21 i Luleå.[12]

  • Den 14 juni 1993 hölls en ceremoni genom överlämning av F 13G till F 16.
  • Den 18 juni 1993 hölls en ceremoni genom överlämning av F 13 M till F 16.
  • Den 18 juni 1993 hölls en ceremoni genom överlämning av F 13 STRIL-enhet till F 16/FKM
  • Den 18 juni 1993 hölls en avskedsceremoni för 1. divisionen, 1. kompaniet och underrättelseplutonen.
  • Den 22 juni 1993 halades divisionsflaggan för spaningsdivisionen, och den sista spaningsviggen lämnar flottiljen.
  • Den 24 juni 1993 hölls en avskedsceremoni för 2. divisionen, 2. kompaniet, väderavdelningen och helikoptergruppen.
  • Den 30 juni 1993 hölls en avskedsceremoni genom den sista flygningen i F 13:s regi, då Major Jerry Pousette lämnar flottiljen med Martin 46.
  • Den 30 juni 1994 hölls en avvecklingsceremoni över avveckling av flottiljen.
  • Den 30 juni 2014 hölls en minnesceremoni av Kamratföreningen över avveckling av flottiljen.

Kamratförening[redigera | redigera wikitext]

JA 37 S/N 37366.

Den 13 juni 1985 bildades en kamratförening vid flottiljen, F 13 kamratförening. Föreningens första ordförande var dåvarande flottiljchefen Börje Björkholm. Föreningens syfte är bland annat att bevara och främja flottiljens minne och historia.[37]

I mars 2013 väckte föreningen med ordföranden Håkan Fredriksson och flyghistorikern Nicklas Lennartsson som initiativtagare en idé om en permanent utställning om jaktflygets tid i Norrköping. Som plats för utställningen vill man disponera en hangar som Norrköpings kommun äger på flottiljområdet. I utställningen vill man bland annat visa en JA 37 Viggen med tillhörande utrustning och en flygsimulator.[38] Det flygplan som föreningen hoppas kunna ställa ut är en JA 37 Viggen (S/N 37366), och stod 2014 magasinerat på Linköpings flygplats. Flygplanet skulle destrueras om föreningen inte lämnat klartecken till Flygvapenmuseet senast 2014, gällande tillgång till en lokal för inomhusförvaring. Tidigt december 2014 meddelades att ett avtal mellan Norrköpings kommun och Kamratföreningen var tecknat, och med det JA 37 37366 tryggad. Utställningen om F 13 Bråvalla och jaktflyget i Norrköping skall stå klar senast år 2017. Under sommaren 2015 återställde kamratförening den hangar som man tilldelats av kommunen, och som i framtiden kommer visa jaktflygets tid i Norrköping. Efter att Försvarsmaktens Halmstadsgrupp, demonterat individen på Saab i Linköping, fraktades flygplanskroppen till Norrköping den 23 september 2015. I Norrköping kommer den att återställas till utställningsobjekt av F 13 Kamratförening.

Traditioner och fana[redigera | redigera wikitext]

Flottiljemblemet bestod av Norrköpings vapen som ibland applicerades framför förarplatsen på båda sidor av flygplanskroppen. Det första utförandet av vapnet var lånat från Norrköpings Spårvägar där dekalerna ursprungligen var framtagna för att användas på spårvagnar. År 1968 infördes ett runt emblem som inte påminde om något annat flottiljvapen inom flygvapnet.

Flottiljens latinska motto var:Altius citius pericula commoda suscipientes (Högre och snabbare tar vi måttliga risker).[39]

Efter att F 3 i Malmslätt avvecklades år 1974, kom dess traditioner överföras till F 13. Samma sak gällde även när F 11 i Nyköping avvecklades år 1980. När F 13 avvecklades 1994 blev F 16 i Uppsala traditionsbärare för F 13 och de flottiljer som F 13 varit traditionsbärare för. I samband med försvarsbeslutet 2000 beslutades om en avveckling av F 16 år 2003. Genom denna avveckling överfördes F 16 och dess traditionsansvar år 2004 till F 17 i Kallinge, vilka senare överförde dem till Luftstridsskolan i Uppsala.[37]

Tjänstgöringstid för flygplanstyper och helikoptrar[redigera | redigera wikitext]

Under den tid som F 13 verkade som aktiv flottilj var den en av Flygvapnets främsta flottiljer, i den meningen att den tillfördes nya flygplanssystem först, dessa var J 29 Tunnan, J 35 Draken och JA 37 Viggen. Flottiljen var även tänkt att bli en av de första att beväpnas med JAS 39 Gripen.

Huvudtyper[redigera | redigera wikitext]

Stridsflygplan vid flottiljen mellan åren 1943 och 1993.

Jakt
Spaning

Övriga flygsystem[redigera | redigera wikitext]

Övriga flygsystem vid flottiljen mellan åren 1943 och 1994.

Målflygplan
Helikoptrar

Flottiljchefer[redigera | redigera wikitext]

Flottilj- och sektorflottiljchefer
Mellan 1943 och 1977 titulerades chefen "flottiljchef" och den tiden graden överstelöjtnant. Från 1951 fick flottiljchefen vid F 13 graden överste. Mellan 1977 och 1981 hade flottiljchefen titeln "sektorflottiljchef". Sektorflottiljchefen hade graden överste av 1:a graden. Mellan 1981 och 1994 titulerades chefen återigen "flottiljchef", och från 1991 hade graden överste.

Ställföreträdande sektorflottiljchefer och tillika flottiljchefer
För att avlasta sektorflottiljchefen tillfördes 1977 en ställföreträdande sektorflottiljchef. Dennes uppgift var att leda förbandsproduktionen, en uppgift i stort lika med den gamle flottiljchefens. Därav titulerades även han som "flottiljchef". Den ställföreträdande sektorflottiljchefen hade graden överste. Den 30 juni 1981 utgick titeln ställföreträdande sektorflottiljchef.

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungliga Bråvalla flygflottilj 1943 1974
Bråvalla flygflottilj 1975 1994
Beteckningar
F 13 1943 1957
F 13/Se O1 1957 1981
F 13/Se G1 1957 1965
F 13 1981 1994
Förläggningsorter, detachement och baser
Norrköping (F) 1943 1994
Gotland (D) 1957 1993
Malmslätt (D) 1974 1993
Eskilstunabasen (B) 1982 1994
Tullinge (D) 1986 1994
Ågelsjön (Ö) 19?? 1994
Granholmen i sjön Glan (Ö) 19?? 1994

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 200
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 91
  3. ^ [a b c] Bråvallavingar (1993), s. 13
  4. ^ Bråvallavingar (1993), s. 15
  5. ^ [a b c] Bråvallavingar (1993), s. 16
  6. ^ Bråvallavingar (1993), s. 19
  7. ^ [a b] Bråvallavingar (1993), s. 19
  8. ^ Bråvallavingar (1993), s. 20
  9. ^ Bråvallavingar (1993), s. 150
  10. ^ prop. 1991/92:102
  11. ^ prop. 1991/92:102
  12. ^ [a b] Åke Renåker (1994-07-01)
  13. ^ [a b c] W Larsson (1994-07-01), s. 6
  14. ^ NT.se (2014-06-30)
  15. ^ Åshage (2011), s. 199-203
  16. ^ [a b] Flygvapnets underrättelseskola 1973-1998
  17. ^ Luftförsvarsrobotsystem RB 365 och RB 68
  18. ^ [a b] LvRB 68 Bloodhound vid F 13
  19. ^ Bråvallavingar (1993), s. 81
  20. ^ Bråvallavingar (1993), s. 74
  21. ^ [a b c d] Bråvallavingar (1993), s. 76
  22. ^ Bråvallavingar (1993), s. 77
  23. ^ Bråvallavingar (1993), s. 78
  24. ^ Bråvallavingar (1993), s. 39
  25. ^ Bråvallavingar (1993), s. 21
  26. ^ Bråvallavingar (1993), s. 148
  27. ^ tjelvar.se
  28. ^ prop. 1971:110
  29. ^ nt.se (2001-06-13) Utförsäljning och utskrotning Läst 19 januari 2010
  30. ^ Avveckling av materiel[död länk] Läst 17 januari 2010
  31. ^ Förstudie - Trafikplats Bråvalla, E4 Norrköping Läst 17 januari 2010
  32. ^ folkbladet.se Här är försvaret i Norrköping Läst 14 juni 2014
  33. ^ Svenska flygbaser (2008), s. 112
  34. ^ Svenska flygbaser (2008), s. 116
  35. ^ Svenska flygbaser (2008), s. 117
  36. ^ Svenska flygbaser (2008), s. 118
  37. ^ [a b] F 13 Kamratförening
  38. ^ NT.se (2014-06-10)
  39. ^ Braunstein (2003), s. 92

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Boström, Valter, red (1993). Bråvallavingar: berättelsen om F 13 - en flygflottilj under 50 år. Norrköping: Bråvalla flygflottilj. Libris 7449160. ISBN 91-630-1360-6 
  • Braunstein, Christian (2005). Svenska flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 8 [dvs 9]. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 9845891. ISBN 91-971584-8-8 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. sid. 200. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • W Larsson, Rikard (1994-07-01). F 13 nedlagt. Norrköping: Norrköpings tidningar. sid. 6 
  • Renåker, Åke (1994-07-01). F 13 Bråvalla flygflottilj, 51 år i Norrköping. Norrköping: Norrköpings tidningar 
  • Andersson, Lennart, red (2008). Svenska flygbaser. Flyghistorisk revy, 0345-3413 ; [Specialnr 2008]Publikation / Försvaret och det kalla kriget (FOKK), 1652-5388 ; 13. Stockholm: Svensk flyghistorisk förening (SFF). Libris 11255837 
  • Åshage Jarl, red (2011). Sjunde jaktflottiljen: F 18 - en nedlagd flygflottilj. [Tullinge]: Norlén & Slottner. sid. 199-203. Libris 12306331 


Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Boström, Valter, red (1993). Bråvallavingar: berättelsen om F 13 - en flygflottilj under 50 år. Norrköping: Bråvalla flygflottilj. Libris 7449160. ISBN 91-630-1360-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Camera-photo.svg Östergötlands läns vapen.png Denna artikel om en plats i Östergötlands län behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.