JA 37

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Saab JA 37 Viggen
Saab JA37 37447 Swedish Air Force Marcel van Leeuwen.jpg
JA 37 (C/N 37447) här utställd i Nederländerna.
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Besättning 1
Första flygning 4 november 1967
I aktiv tjänst 1980–2005
Versioner JA 37
JAB 37
JA 37C
JA 37D
JA 37Di
Ursprung Saab 37 Viggen
Tillverkare Saab
Data
Längd 16,43 meter
Spännvidd 10,6 meter
Höjd 5,9 meter
Vingyta 46 m²
Tomvikt 10 731 kg
Max. startvikt 22 500 kg
Max. bränslevikt 4 454 kg internt
1 190 kg i fälltank[1]
Motor(er) Volvo Flygmotor RM8B
Dragkraft 72 kN utan, med ebk 125 kN
Prestanda
Max. hastighet >1 450 km/h på låg höjd
mach 2,2 på hög höjd[1]
Räckvidd med
max. bränsle
ca 1 000 km
Beväpning
Vapenbalkar 7
Beväpning Oerlikon KCA 30 mm automatkanon
Robotar Rb 74, Rb 71
Raketer Raketkapsel m/70 á 6 × 135 mm sprängraket m/56
Elektronik
Radar PS-46/A

JA 37 var ett svenskt medeltungt jaktflygplan med sekundär roll som attackflygplan tillverkat av Saab AB. Jaktversionen av Viggen var den vanligaste och senast utvecklade av Viggenvarianterna.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Flygplanet flög första gången 4 november 1967 av Saabs provflygare Göran Sjöström. Planet ifråga var ett förserieflygplan som senare användes för den omfattande flygutprovningen.

De första JA 37 flögs 1974 och var ombyggda AJ 37 med RM8A-motorer. Den första JA 37-prototypen var flygplansindivid 37-8 och levererades till Försökscentralen (FC) den 3 maj 1979.[2]

JA 37 var försett med avancerad testutrustning och efter avslutade prov lämnades det inte över till Flygvapnet utan stannade kvar på Saab för utprovningsändamål. Utprovningen underlättades av att en ny komponent tillförts JA 37 jämfört med de övriga Viggenvarianterna. Flygplanet utrustades med ett inbyggt testsystem som underlättade marktester och felsökning, en bandspelare i flygplanet registrerade ca 200 parametrar rörande flygtillstånd och funktionssystem.

Efter avslutande prov inleddes serieleverans av flygplanet till Bråvalla flygflottilj (F 13) 25 juni 1980 och senare till Blekinge flygflottilj (F 17) 12 december 1981. Totalt opererade Flygvapnet med 149 flygplan av JA-varianten. Det sista exemplaret levererades i juni 1990.

Basering[1]
Flottilj Avlöste Tidsperiod Ersatt av
F 4 J 35D 1983-2004 JAS 39
F 13 J 35F 1980-1993
F 16 J 35F 1986-2003
F 17 J 35F 1981-2002 JAS 39
F 21 J 35D 1982-2003 JAS 39

Den 1 februari 2005 utfördes det sista flygprovet hos Försökscentralen (FC) med JA 37 (roten 347/349). Mellan åren 1979 och 2005 hade totalt JA 37 avverkat 6 779 flygtimmar på FC på totalt 7 820 flygningar [2] År 2004 utgick flygplanet ur Flygvapnets krigsorganisation, och systemet skrotades, då enbart 14 år efter att det sista flygplanet levererades. Detta kan jämföras med Saab J 35J Draken som efter 27 år togs ur tjänst, efter att det sista flygplanet tillverkades av J 35F-2 1972. Vilken modiferades 1987 till J 35J Draken.

Motor[redigera | redigera wikitext]

Skillnaderna mellan JA 37 och de övriga Viggenflygplanen är stora, vilket inte minst märks med avseende på motorn. JA 37 försågs med den vidareutvecklade RM8B-motorn, som gav en effektökning på 9,5 kN (med tänd efterbrännkammare). Motorn var nio centimeter längre än den tidigare RM 8A-motorn varför flygplanskroppen förlängdes lika mycket.

Radar[redigera | redigera wikitext]

På JA 37 infördes Ericssons PS-46/A radar, som bygger på puls-dopplerprincipen. Radarn kan skilja ut ett rörligt föremål från de fasta markbakgrundsreflektionerna och är också okänslig för fiendeflygplans eventuella remsfällning. Radarn kunde därmed urskilja lågt flygande mål från markekon vilket var nödvändigt för att motverka moderna attackflygplan som hade tillräcklig räckvidd för att flyga in mot sina mål på lägsta höjd. Vid jakt sänder radarn ut en målbelysningssignal som används av radarjaktroboten Rb 71 Skyflash.[2]

Beväpning[redigera | redigera wikitext]

JA 37 är den enda av Viggenvarianterna som har fast beväpning, med automatkanon. Kanonen är en Oerlikon KCA, en revolverkanon med 30 mm-kaliber och mycket hög utgångshastighet. Eldhastigheten är 22 skott i sekunden och varje projektil väger 0,36 kg. Magasinet rymmer 120 granater. Eftersom JA 37 är utrustad med radarsikte kan kanonen även användas i mörker. Förutom automatkanon var JA 37 beväpnad med jaktrobotar av såväl radarstyrd (Rb 71) som värmesökande typ (Rb 24J och Rb 74). Mot slutet av sin tjänstgöringstid fick JA 37 även den modernare radarstyrda jaktroboten Rb 99. I attackrollen kunde JA 37 utöver sin automatkanon bära kapslar med attackraketer.

Elektronik[redigera | redigera wikitext]

Elektroniken i JA 37 är helt annorlunda jämförd med övriga Viggenvarianter. Till flygplanet konstruerades en ny centraldator CD-107 där kapaciteten är fem gånger större än centraldatorn i AJ 37. Centraldatorn utvecklades av Singer-Kearfott i USA som sedan licentillverkades i Sverige. Taktisk information presenterades för piloten av det elektroniska presentationssystemet EP-12. Där ingick en siktlinjesindikator för information om flygplanets läge i luften och sikte. En målindikator i form av en CRT-skärm som presenterade radarinformation och en taktisk indikator där en elektroniskt lagrad karta kunde presenteras tillsammans med stridsledningsinformation.

Styrdatasystemet utvecklades för att utnyttja den större datorkapaciteten i JA 37, genom att utnyttja oanvända delar av styrdatameddelandet kunde systemet sända extra information till JA 37. Denna extra information kunde användas till att överföra information om luftläget i stort och inte bara information om det mål som radarjaktledaren ledde jaktplanen mot. Med hjälp av detta kunde överblicken som radargruppcentraler och luftförsvarscentraler hade överföras till jaktplanen utan att dessa behövde använda sin egen radar. Detta gav jaktpiloterna möjlighet att välja mål och taktik själv. 1985 infördes Jaktlänken som gav möjligheten överföra taktiskt information mellan två enskilda flygplan, 1997 utökades möjligheten till att fyra flygplan kunde dela på informationen.[1]

För presentation av data för piloten utvecklade Svenska Radio AB (SRA) en målindikator som presenterar den egna radarbilden med fiendeeko samt eget flygläge. Andra svenska flygplan presenteras med en igenkänningssignal (IK) för att förhindra beskjutning av egna styrkor. IK skickas ut från alla svenska militärflygplan och omfattar samtliga vapenslag inklusive luftvärnet.

Moderniseringar[redigera | redigera wikitext]

  • JA 37B (edit 30) – Det första moderniseringsprogrammet som utarbetades 1990 skulle bland annat ha gett radarn bättre förmåga mot störsändningar. Programmet genomfördes aldrig utan blev i stället en del i den kommande uppgraderingen (edit 32).[3]
  • JA 37C (edit 32) – Moderniseringsprogram infört 1993 med bättre elektronik, framförallt i radarn och kontrollsystemet. Radarn fick en ny signalprocessor som gjordes den mer okänslig för störningar och gjorde det möjligt att följa fler mål. Radarn kunde nu också presentera virtuella mål som överfördes till flygplanet genom styrdatalänken. Detta gjorde att flygstridsövningarna kunde göras mer realistiska och billigare genom att man slapp använda målflygplan.[3]
  • JA 37D (edit 34) – Moderniseringsprogram infört 1997 huvudsakligen för att ge JA 37 möjlighet att använda den nya jaktroboten Rb 99. Centraldatorn byttes ut mot en modernare CD-207. Andra förbättringar är möjlighet att bära en extern störsändare i kapsel (ESA U95) samt en delvis ny instrumentpanel med en LCD-skärm i stället för den äldre CRT-skärmen.[3]
  • JA 37DI – Ett antal flygplan modifierade för internationell tjänst. Flyginstrument graderade i knop och fot i stället för km/h och meter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Hawée, Göran. ”Avioniksystem JA37”. Arboga Elektronikhistoriska förening. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201185236/http://www.aef.se/Avionik/Notiser/JA37%20Avionik%20Notis%202.htm. Läst 19 mars 2013. 
  2. ^ [a b c] ”En era med JaktViggen går mot sitt slut”. Försvarets Materielverk. 7 februari 2005. Arkiverad från originalet. http://www.inarchive.com/page/2011-11-18/http://www.fmv.se/WmTemplates/page.aspx?id=1184. Läst 3 januari 2012. 
  3. ^ [a b c] Fredriksson, Urban (5 mars 1997). ”Saab 37 Viggen” (på engelska). http://www.x-plane.org/home/urf/aviation/text/37viggen.htm. Läst 20 oktober 2011. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]