Strömstare
| Strömstare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Strömstare vid Rottnan i Värmland. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Strömstarar Cinclidae |
| Släkte | Cinclus |
| Art | Strömstare C. cinclus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cinclus cinclus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Strömstare (Cinclus cinclus) är en fågel i familjen strömstarar. Liksom övriga medlemmar av familjen påträffas den vid rinnande vatten i anslutning till forsar och fall. Strömstare förekommer i stora delar av Europa, där den är den tättingen som både kan simma och dyka, men förekommer även i bergstrakter i västra och centrala Asien. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]
,_Eskilstuna,_Sweden,_November_2015_0002.jpg)
Strömstaren blir cirka 15–18 centimeter lång, med ett vingspann på 26–30 centimeter. Näbben är rak och starkt hoptryckt i sidled. Vingarna är korta och kupiga, stjärten kort med rak bakkant. Adulta fåglar ser tjocka och kortbenta ut på grund av den tjocka fjäderdräkten. Flykten är snabb och rak, utan bågar eller glid, och med mycket snabba vingslag.
Fjäderdräkten hos den adulta fågeln ser, förutom bröst och haka, helsvart ut på håll, men är till största delen mörkt grå till brungrå med mörkare vattring främst över ryggen. Stjärtpennor, vingarna och huvud har en brunare nyans. Bröst och haka är lysande vita. Buken är hos nominatformen närmast svart medan brittiska och centraleuropeiska fåglar har en kastanjebrun ton på buken och ibland även på huvudet. Ben och iris är bruna medan näbben är nästan svart. Könen är lika. Juvenila fåglar är grå med vattring och har bara rent vitt på hakan medan bröst och buk är vattrat ljusgrå som blir mörkare nedåt buken.
.jpg)
Läte[redigera | redigera wikitext]
Sången hörs ofta mitt i vintern och är en lugnt framförd ramsa av lågmälda toner. Dessa är ganska skrovliga och gnisslande. Locklätet är kort och strävt.
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Strömstaren förekommer i större delen av Europa och i västra och centrala Asien. I öster avlöses den av nära släktingen brun strömstare (Cinclus pallasii). Den delas upp i en mängd underarter med följande utbredning:[3]
- Cinclus cinclus hibernicus – förekommer på Irland, Yttre Hebriderna och skotska västkusten
- Cinclus cinclus gularis – förekommer på Orkneyöarna, centrala och östra Skottland, västra och centrala England och Wales
- Cinclus cinclus cinclus – förekommer från Fennoskandia till Vita havets sydkust och Kaliningradregionen
- Cinclus cinclus aquaticus – förekommer från centrala och södra Europa till Balkanhalvön
- Cinclus cinclus minor – förekommer i bergsområden i Marocko, Tunisien och Algeriet
- Cinclus cinclus olympicus – förekom på Cypern men är idag utdöd
- Cinclus cinclus caucasicus – häckar från Kaukasus till nordvästra Iran. Förekommer vintertid i Irak och Pakistan
- Cinclus cinclus rufiventris – förekommer i bergskedjan Antilibanon
- Cinclus cinclus persicus – förekommer i sydvästra Iran, i bergsområden i Zagros och Chahar Mahal och Bakhtiari
- Cinclus cinclus uralensis – förekommer i Uralbergen
- Cinclus cinclus leucogaster (inklusive baicalensis) – förekommer i bergsområden i centrala Asien
- Cinclus cinclus cashmeriensis – förekommer i Himalaya, från västra Kashmir till Sikkim
- Cinclus cinclus przewalskii – förekommer i bergsområden i södra Tibet och västra Kina
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) föreslås en annan indelning, där hibernicus inkluderas i gularis, minor i aquaticus samt olympicus i caucasicus.[4]
Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
I Sverige häckar den i större delar av landet men med en högre koncentration i norra halvan av landet, särskilt vid vattendrag på fjällens sluttningar. Under vintern påträffas den spridd över hela landet, ibland ända ute i kustbandet.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Strömstaren vistas ständigt vid vatten, företrädesvis strömmande vattendrag, och simmar och dyker mycket skickligt. I vattendraget kan strömstaren springa på bottnen i jakt på nattsländelarver och andra småkryp.[5] Boet byggs vid strömmande vatten i stenklyftor, under broar och liknande.[6] Boet är förhållandevis stort, klotformat med en liten cirkelformad öppning.[6] Det byggs av bland annat mossa och tätas inuti med fjädrar och dun.[6] Strömstaren lägger fyra till sex rent vita ägg och ungarna tas om hand av båda föräldrarna.
Strömstaren och människan[redigera | redigera wikitext]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 131 000–292 000 par.[1] Även i Sverige anses beståndet vara livskraftigt och det finns inga tecken på betydande populationsförändringar.[7]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Strömstaren har kallats vattenstare[6], bland annat på Gotland[8], fors-sparre i Älvdalen i Dalarna [9], forskung i norra Bohuslän[10] och fosskall, det vill säga forskarl, i Bohuslän.[11]
I kulturen[redigera | redigera wikitext]
Strömstaren är Norges nationalfågel.[12]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Cinclus cinclus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 18 februari 2014.
- ^ Brewer, David (2001). Wrens, Dippers and Thrashers. Pica Press. ISBN 978-1-873403-95-2
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
- ^ ”Olika sätt att bli mätt”. Fältbiologen (Fältbiologerna) (4): s. 25. 10 april 2011. Arkiverad från originalet den 26 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140226172603/http://www.faltbiologerna.se/faltbiologen/tillsammans. Läst 18 februari 2014.
- ^ [a b c d] Carl Agardh Westerlund (1867) Skandinavisk zoologi, Albert Bonniers förlag, Stockholm, sid. 51
- ^ Artfakta om strömstare, ArtDatabanken.
- ^ Hasselgren, Henrik Constantin (1909). Gotlands fåglar: deras förekomst och drag ur deras biologi. 2., öfversedda och tillökade uppl. Uppsala: Almqvist & Wiksell, sid:12
- ^ Johan Ernst Rietz (1962) Strömstare, Svenskt dialektlexikon, faksimilutgåva Malmö , Gleerups, Lund 1862–1867, sid. 161
- ^ Cedersröm (1876) Anteckningar om norra Bohusläns vertebrat-fauna, ur: Översigt af Kongl. Vetenskapas-Akademiens Förhandlingar, nr. 4, Stockholm
- ^ C. A. Hansson (1889) Zoologiska anteckningar från norra Bohuslän, ur: Översigt af Kongl. Vetenskapas-Akademiens Förhandlingar, nr. 5 , Stockholm, sid. 297
- ^ Geir Åge, Jensen (22 april 2011). ”Norges nasjonalfugl fossekallen” (på norska). Norsk Rikskringkasting. http://www.nrk.no/telemark/norges-nasjonalfugl-fossekallen-1.6578122. Läst 18 februari 2014.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Strömstare
Wikimedia Commons har media som rör strömstare.
Wikispecies har information om strömstare.- Dansk ornitologisk forening
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
|