Daniel Tarschys
| Daniel Tarschys | |
 | |
| Född | 21 juli 1943[1][2] (79 år) Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Politiker[3], universitetslärare, statsvetare |
| Befattning | |
| Ledamot av Sveriges riksdag 1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1976–1977)[4][5] Ledamot av Sveriges riksdag 1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1977–1979)[6] Ledamot av Sveriges riksdag 1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1979–1982)[7] Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1981–1983)[8] Ledamot av Sveriges riksdag 1985–1988 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1985–1988)[9] Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1986–1994)[8] Ledamot av Sveriges riksdag 1988–1991 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1988–1991)[9] Ledamot av Sveriges riksdag 1991–1994 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1991–1994)[9][10] Ordförande i utrikesutskottet (1991–1994)[11] Generalsekreterare i Europarådet (1994–1999) | |
| Arbetsgivare | Stockholms universitet Uppsala universitet |
| Politiskt parti | |
| Liberalerna | |
| Barn | Amelie Tarschys Ingre (f. 1977) |
| Föräldrar | Bernhard Tarschys Karin Tarschys |
| Släktingar | Rebecka Tarschys (syskon) Hedvig Hedqvist (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Storkorset av den medborgerliga förtjänstorden (1999)[12] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem | |
| Redigera Wikidata | |
Nils Daniel Tarschys, född 21 juli 1943 i Stockholm, är en svensk professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och politiker (folkpartist).
Tarschys doktorerade år 1972 på avhandlingen Beyond the State. The Future Polity in Classical and Soviet Marxism. År 1983 utnämndes han till professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet och 1985 till professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
Tarschys var riksdagsledamot för Folkpartiet 1976–1982 och 1985–1994, invald i Stockholms läns valkrets. Han var statssekreterare hos statsminister Ola Ullsten 1978–1979. Som riksdagsledamot var han ordförande i Socialutskottet 1985–1991 och Utrikesutskottet 1991–1994 samt ledamot av Europarådets svenska delegation och utrikesnämnden.
Han utnämndes 1994 till generalsekreterare i Europarådet. Under hans tid som generalsekreterare invaldes Ryssland som den 39:e medlemmen i Europarådet. Ceremonin i Strasbourg, när den ryske utrikesministern Jevgenij Primakov lämnade över medlemskapshandlingarna till Tarschys och de båda hissade den ryska flaggan utanför rådets högkvarter, har betecknats som det symboliska slutet på kalla kriget.[13] Han avgick från posten vid mandatperiodens slut 1999, samma år som organisationen firade sitt 50-årsjubileum. Han efterträddes av Walter Schwimmer.[14]
Tarschys har publicerat ett flertal skrifter och rapporter, bland annat stridsskriften Den nygamla vänstern tillsammans med Carl Tham 1967 där det sena 1960-talets vänsterströmningar analyseras och kritiseras.
Tarschys valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin 16 januari 2008.[15]
Han är gift med Regina Rehbinder och har två döttrar, Amelie Tarschys Ingre och Charlotte Tarschys. Han är son till professorn Bernhard Tarschys och docenten Karin Tarschys samt bror till Rebecka Tarschys, Hedvig Hedqvist och Elisabeth Lindmark. Riksdagsledamöterna Nils och Erik Alexanderson är hans morfar respektive morbror.
1967 hade han posten som sekreterare i Sveriges Elevkårer.[ifrågasatt uppgift] Tarschys talar esperanto, som han lärde sig i tonåren, och deltog i 1956 års världsesperantokongress i Köpenhamn. Tarschys invigningstalade på Svenska Esperanto-förbundets kongress i riksdagshuset i Stockholm 1987 (hundraårsjubileum för Esperanto). Han ersatte Ingemund Bengtsson som hade blivit sjuk.[16]
Tarschys var ordförande i Bergwallkommissionen.[17]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Babelio, författar-id på Babelio: 198880, omnämnd som: Daniel Tarschys.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000021063, omnämnd som: Daniel Tarschys, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ pace.coe.int, PACE medlems-ID: 2209, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1976/77:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1976/77:94 (24 mars 1977), 31 december 1976, läs online, läs online och läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1977/78:1 (4-11 oktober 1977), 31 december 1977, läs online, läs online och läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1979/80:1 (1-9 oktober 1979), 31 december 1979, läs online, läs online och läs online, läst: 8 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Members A-Z since 1949, Europarådets parlamentariska församling, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Riksdagens person-id: 0316572054501, läst: 24 juni 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:118 Måndagen den 6 juni, 6 juni 1994, läs online och läs online, läst: 4 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens person-id: 0316572054501, läst: 26 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ BOE-ID: BOE-A-1999-3759.[källa från Wikidata]
- ^ Nationalencyklopedin 1996, Europarådet
- ^ Nationalencyklopedin 1999, Europarådet
- ^ Två fysiker och en statsvetare invalda i akademien Arkiverad 14 december 2010 hämtat från the Wayback Machine., pressmeddelande 23 januari 2008
- ^ La Espero, april-maj 1987
- ^ ””Kommissionens rapport är förödande””. Magasinet Para§raf. 14 juni 2015. https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/45132-kommissionens-rapport-ar-forodande/. Läst 29 november 2017.
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Patrick Krassén & Erik List: "60 år av radikalism. Liberala Studentförbundets historia 1947–2007" (2007)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Daniel Tarschys.- Webbplats på Stockholms universitet
- Daniel Tarschys på Sveriges riksdags webbplats
Wikimedia Commons har media som rör | Företrädare: Bert Levin |
Ordförande i Sveriges liberala studentförbund 1964–1965 |
Efterträdare: Arne Granholm |
| Företrädare: ' |
Socialutskottets ordförande 1985–1991 |
Efterträdare: Bo Holmberg |
| Företrädare: Stig Alemyr |
Utrikesutskottets ordförande 1991–1994 |
Efterträdare: Karl-Göran Biörsmark |
| Företrädare: Catherine Lalumière |
Generalsekreterare i Europarådet 1994–1999 |
Efterträdare: Walter Schwimmer |
|
- Tidigare ledamöter av Sveriges riksdag för Liberalerna och Folkpartiet
- Svenska professorer i statsvetenskap
- Personer verksamma vid Stockholms universitet
- Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien
- Europarådets generalsekreterare
- Storkorset av andra klassen av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
- Esperantister
- Levande personer
- Män
- Födda 1943