Björn Molin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Björn Molin (kommunalråd).

Björn Anders Molin, född 8 april 1932 i Göteborg, är en svensk statsvetare och politiker (folkpartist).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Björn Molin blev filosofie doktor vid Göteborgs universitet 1966 på en avhandling om tjänstepensionsfrågan i svensk politik[1] och var docent i statskunskap där 1966-1970 och universitetslektor 1970-1986.

Molin var ledamot i Göteborgs stadsfullmäktige 1967-1970 och av Folkpartiets partistyrelse 1983-1987. Efter Ola Ullstens avgång som partiledare 1983 var Molin en av de starkaste kandidaterna till posten.[2]

Molin var riksdagsledamot för Göteborgs kommuns valkrets 1971-1986. I riksdagen var han bland annat finansutskottets ordförande 1976-1979 och dess vice ordförande 1983-1986. Han var även gruppledare i Folkpartiets riksdagsgrupp 1978-1981. Han har också ingått i ett stort antal statliga utredningar, exempelvis som ordförande för EG-konsekvensutredningen inför Sveriges inträde i EU.

I mittenregeringen 1981-1982 var Molin handelsminister.

År 1986 lämnade Molin riksdagen och han var därefter landshövding i Hallands län 1986-1997.

Björn Molin är son till bibliotekarien och forskaren Nils Molin och bibliotekarien och forskaren Anna Röding.[3]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 2004 - H.M. Konungens medalj 12:e storleken i Serafimerordens band "för mångåriga och betydelsefulla insatser inom skilda områden av svenskt samhällsliv"[4]
  • 2016 - promoverad till jubeldoktor vid Göteborgs universitet.[5][3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Molin, Björn (1965). Tjänstepensionsfrågan: en studie i svensk partipolitik. Studier i politik, 0081-7422 ; 2Scandinavian university books, 99-0103642-9. Göteborg: Akademiförl. Libris 8079861 
  2. ^ Elisabeth Crona (27 augusti 1983). ”Westerberg allt starkare - De två huvudkandidaterna - Bengt Westerberg och Björn Molin - till posten som partiledare inom folkpartiet ler vänligt mot varandra”. Svenska Dagbladet: s. 6. https://www.svd.se/arkiv/1983-08-27/6. Läst 22 april 2018. 
  3. ^ [a b] Allan Eriksson (22 juli 2016). ”Statsvetare i nationens intresse”. Göteborgs universitet, statsvetenskapliga institutionen. https://pol.gu.se/forskning/jubeldoktor. Läst 22 april 2018. 
  4. ^ ”Medaljförläningar 2004-06-06”. Sveriges Kungahus. 6 juni 2004. http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20040606.5.1a2467a10ad032dc26800015982.html. Läst 22 april 2018. 
  5. ^ Lotta Engelbrektson (21 oktober 2016). ”I dag är det Björn som tar priset”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/livsstil/i-dag-%C3%A4r-det-bj%C3%B6rn-som-tar-priset-1.3864177. Läst 22 april 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Enkammarriksdagen 1971-1993/94. Ledamöter och valkretsar, band 2 (Sveriges riksdag 1996), s. 105-106

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Staffan Burenstam Linder
Sveriges handelsminister
1981–1982
Efterträdare:
Lennart Bodström
Företrädare:
Johannes Antonsson
Landshövding i Hallands län
1986–1997
Efterträdare:
Karin Starrin
Företrädare:
Gabriel Romanus
Gruppledare för folkpartiets riksdagsgrupp
1978–1981
Efterträdare:
Jörgen Ullenhag
Företrädare:
Nils G. Åsling
Finansutskottets ordförande
1976–1979
Efterträdare:
Eric Enlund
Företrädare:
Rolf Wirtén
Finansutskottets vice ordförande
1983–1986
Efterträdare:
Anne Wibble