Olle Wästberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olle Wästberg i april 2016

Olof Mattias "Olle" Wästberg, född 6 maj 1945 i Stockholm, är en svensk politiker (folkpartist), publicist och diplomat. Han leder 2014 års demokratiutredning. Han bor i Stockholm.

Styrelseuppdrag[redigera | redigera wikitext]

Wästberg är styrelseordförande i STINT (Stiftelsen för Internationalisering av högre utbildning och forskning) och i Stiftelsen Isaak Hirschs Minne. Han är styrelseledamot i Sverige-Amerika Stiftelsen, Raoul Wallenberg Academy och i fastighetsföretaget AB Industricentralen.

2011–13 var han regeringens samordnare för Raoul Wallenberg-året 2012. Under drygt ett halvår 2010–11 var han ordförande i Stiftelsen Thielska Galleriet.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Olle Wästberg var vice ordförande i Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO), idag Sveriges Elevkårer, och vice ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund (FPU). Han var 1972-2000 ledamot av folkpartiets partistyrelse.

Wästberg var riksdagsledamot 1976-82 och statssekreterare i finansdepartementet 1991-93. Han har representerat folkpartiet i en rad statliga utredningar, bl a insynsutredningen, Sydafrikautredningen, röstvärdeskommittén, kapitalmarknadsutredningen och public service-beredningen.

Som riksdagsledamot var Wästberg drivande i kritiken mot regeringen Thorbjörn Fälldin i samband med Telubaffären 1981. Avsikten var att ge 96 libyer en gymnasial yrkesutbildning i teleteknik. Efter att Wästberg visat att utbildningen kunnat användas i terrorsyften och att libyerna hade militär bakgrund, kom libyerna istället att utbildas i Tyskland.

Diplomatisk och privat karriär[redigera | redigera wikitext]

Wästberg var amanuens i statskunskap vid Stockholms universitet. Han arbetade på SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) och 1976 blev han VD på Stiftelsen Aktiefrämjandet. Under åren 1983-91 var han VD för Dagspressen Marknadsinformation AB.

Wästberg var generalkonsul i New York 1999-2004 och generaldirektör för Svenska institutet 2005-2010.

Publicistisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Wästberg arbetade 1973-76 som ledarskribent på Expressen. Under åren 1993-95 var han chefredaktör, men fick lämna efter en konflikt med ägarfamiljen Bonnier. Han var 1996-99 styrelseordförande i Sveriges radio.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Karl Staaffs medalj i guld, 2013
  • Konungens medalj, 12:e storleken, 2013
  • Man of the Year, The United Swedish Societies of New York, 2003
  • Liberala Ungdomsförbundets Ohlin-plakett, 1995
  • Svenska marknadsledargruppens guldmedalj, 1981

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Wästberg utsågs till månadens stockholmare i mars 2005.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Wästberg är son till publicisten Erik Wästberg och Greta Wästberg, född Hirsch, chef för bokförlaget Rekolid, bror till Per Wästberg och gift med Inger Claesson Wästberg. De har två barn: David f. 1974 (Nacka) och Elias f. 1981 (Göteborg).

Böcker, i urval[redigera | redigera wikitext]

  • En smak av Sverige : recept för många gäster, (tillsammans med Inger Claesson Wästberg), 2004
  • Sverige i New York, (tillsammans med Inger Claesson Wästberg), 2003
  • Det tomma rummet : om politikens vanmakt, 1996
  • Företagens sociala ansvar, 1976
  • Angola, 1970
  • Tillträde förbjudet, (med Thomas Hammarberg), 1967

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Erik Månsson
Expressens chefredaktör
1994–1995
Efterträdare:
Christina Jutterström
Företrädare:
Dag Sebastian Ahlander
Generalkonsul i New York
1999 - 2004
Efterträdare:
Kjell Anneling