Den flygande holländaren (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Den flygande holländaren.
Operor av Richard Wagner
Richard Wagner.

Den tidiga perioden

Mellanperioden

Den sena perioden

Den flygande holländaren (tyska: Der fliegende Holländer) är en tysk opera av Richard Wagner med libretto av kompositören. Det bygger på sjömanslegenden om Den flygande holländaren, vartill Wagner fick inspiration från Heinrich Heines Aus den Memoiren des Herrn von Schnabelewopski.[1] Det är en tidig Wagner-opera i Marschner-stil med starka musikaliska och vissa dramatiska effekter. Wagner har ännu inte hunnit utvecklats som originell dramaturg och tonsättare, varför operans uppbyggnad är ganska traditionell. Trots detta bedöms verkets kvalitéer tillräckliga för att den skall ingå i operahusens standardrepertoar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Wagner fick idén till operan sommaren 1839 då han och hustrun Minna i all hemlighet lämnade Riga för att slippa ifrån sina kreditorer. Han seglade med skonerten Thetis från Pillau (nuvarande Baltijsk utanför Kaliningrad) till London. Om resan berättade han själv:

Den varade i tre och en halv vecka och var fylld av spänning. Tre gånger råkade vi in i en våldsam storm, och en gång tvingades kaptenen söka nödhamn i en norsk fjord. Färden i den norska skärgården gjorde ett starkt intryck på mig. Sägnen om den flygande holländaren, sådan jag fick höra den berättas av sjömännen, formade sig till en fixerad bild i min fantasi, just som om jag själv hade upplevt den bland sjörövare.

Man antar att det ställe där de sökte nödhamn var Sandviga på Hisøy vid Arendal. Men mer troligt är att det var Sandvika på ön Borøya i Oslofjorden. På Borøya fanns vid den här tiden en väderkvarn (som Wagner själv omnämner) och en gård som hette Dalane. Den norske skepparen i operan har Wagner kallat Daland. Den flygande holländaren är en sägenomspunnen gestalt, som spelat en stor roll i sjömännens fantasi. Att möta honom på havet betydde olycka. Heinrich Heine har tagit upp denna sägen i sin diktning, och Wagner har hämtat sitt stoff hos honom. Han berättar själv i sin självbiografi om detta:

Den flygande holländaren, som jag lärde känna på havet, band min fantasi. Jag hade också lärt känna Heines egenartade sätt att återge legenden i ett avsnitt ur hans Salon, i synnerhet det sätt, på vilket han behandlade havets Ahasverus .

I Wagners opera finns det möjlighet för holländaren att få Guds förlåtelse. Här möter man för första gången "frälsar"-tanken, som kom att spela en så stor roll i Wagners senare verk. Vart sjunde år får holländaren gå i land. Om han då möter en kvinna, som lovar honom sin trohet och som håller sitt löfte, blir han frälst från sin förbannelse. Wagner skrev ett libretto över detta ämne men hans ekonomiska situation tvingade honom att sälja det till operan i Paris, som lät den franske tonsättaren Pierre-Louis Dietsch sätta musik till den. Operan framfördes 1842 under titeln Le vaisseau fantôme. Men Wagne skrev också sin egen opera, och denna uruppfördes på nuvarande Semperoper i Dresden 2 januari 1843 under tonsättarens egen ledning.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 24 januari 1872 med text i översättning av Fritz Arlberg och den iscensattes åter med premiär den 29 maj 1899, den 3 maj 1924, den 4 november 1948 och den 26 maj 1960 med den tyska originaltexten.[2] Den har satts upp på Göteborgsoperan med premiär den 9 juni 1995 och den 21 augusti 2009.[3]

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Daland, norsk skeppare (bas)
  • Senta, hans dotter (sopran)
  • Erik, jägare och hennes trolovade (tenor)
  • Mary, Sentas gamla amma (mezzosopran)
  • En styrman på Dalands skepp (tenor)
  • Holländaren (baryton)
  • Sjömän och fiskarbefolkning (kör)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Norges sydkust ca 1650

Akt I[redigera | redigera wikitext]

Holländarens första uppförande, Dresden 1843

Dalands skepp har sökt nödhamn undan en våldsam storm och ligger för ankar i en bukt nära hemtrakten. Daland är på dåligt humör. Sju mil från hemmet har han drivit på grund av stormen. Han går ned i byssen och överlämnar vakten till styrmannen, som försöker få tiden att gå genom att sjunga en visa ("Mit Gewitter und Sturm aus fernem Meer"). Uttröttad som han är somnar han. En mystisk, mörkmålad skuta glider in i hamnen. En man med likblekt ansikte och insvept i en svart mantel går i land. Åter har sju år förflutit. Mannen, som på grund av hädelse är dömd att i evighet irra omkring på haven, går i land för att söka efter en kvinna som kan befria honom från förbannelsen. Förgäves har han sökt döden i kamp med havets element och med sjörövare. Han beklagar sitt dystra öde ("Die Frist ist um, und abermals verstrichen sind sieben Jahr"). Daland kommer upp på däck och får syn på det främmande skeppet och mannen på land. Han får höra att den främmande är en holländare, som rest vida omkring utan att finna vägen tillbaka till sitt egen land. Daland bjuder hem honom till sig och den främmande ger honom i gengäld en kista, fylld med guld och diamanter. Dalande berättar att han har en dotter som heter Senta, och den främmande vill att hon skall bli hans hustru. Daland gläder sig över att få en rik svärson och accepterar erbjudandet. De båda skepparna ger sig iväg hem till Daland.

Akt II[redigera | redigera wikitext]

Scenografiskiss av Helmut Jürgens till en föreställning i München 1950.

Några kvinnor spinner i den stora salen hemma hos Daland ("Summ und brumm, du gutes Rädchen"), och den främsta bland dem är Mary, som varit barnjungfru för Senta. Sentas tankar är ständigt hos den olycklige holländaren och legenden om honom. En gammal tavla föreställande honom finns också över dörren in till stugan. Medan de andra kvinnorna flitigt arbetar, sitter Senta försjunken i tankar framför tavlan. Mary uppmanas att sjunga visan om holländaren, men hon vill inte. Då sjunger Senta själv balladen om den olycklige holländaren, som kan frälsas enbart om en kvinna lovar honom sin trofasta kärlek ("Jo-ho-hoe! Traft ihr das Schiff im Meere an"). Senta är gripen av sägnen om holländaren och röjer sin innersta önskan: att få bli den kvinna som räddar honom. Sentas vän, jägaren Erik, kommer och blir förskräckt över vad Senta säger. Då han meddelar att Dalands skepp är i annalkande ger sig kvinnorna iväg för att möta det. Erik återvänder med Senta. Han berättar om en dröm han har haft. I sällskap med Daland kommer en främmande man. Det är mannen vars bild hänger över dörren. Senta jublar av glädje. Hon är villig att offra sig för honom, men inför detta blir Erik förskräckt och ger sig iväg. Senta blir ensam. Då öppnas dörren och framför henne står en blek gestalt. Bakom honom syns Daland. Han berättar om sitt möte med den främmande mannen, att han är rik och att han har bett om Sentas hand. Den främmande vågar först inte tro att Senta vill bli hans och vara trofast mot honom. Daland är mycket nöjd med resultatet och lovar att ställa till med en stor förlovningsfest.

Akt III[redigera | redigera wikitext]

Akt III: "Steuermann, lass die Wacht". Inspelad 1908

Dalands och holländarens skepp ligger förtöjda vid bryggan. De norska kvinnorna har med sig mat och vin, och Dalands sjömän tar med glädje emot dem. De sjunger och dansar. Men det främmande skeppet ligger där mörkt och livlöst. Då norrmännen försöker få holländarna med på festen, blir det plötsligt liv på det döda skeppet, där manskapet sjunger en förskräcklig och ohygglig kör ("Steuermann, lass die Wacht!"). Erik kommer ut från Dalands hus och anklagar Senta frö att hon svikit honom. Hon försvarar sig med att hon på allvar aldrig lovat Erik något, och hon tillfogar att hans smärta inte betyder något jämförd med den främmande mannens lidande. Den främmande blir vittne till detta uppträde och tror att Senta brutit sitt löfte. Men då hon ännu inte avlagt sitt löfte inför Gud, kommer hon att bli skonad från förbannelsen som annars träffar även dem som varit otrogna mot honom. Därmed bekänner han vem han i verkligheten är. Han ger sina män order om att göra skeppet klart för segling och går ombord. Senta ropar till honom att hon hela tiden vetat vem han var och att hon inte vill svika honom. Hon kastar sig i havet och offrar sig för honom. Holländarens skepp går på grund och sjunker. Upp ur havet stiger holländarens och Sentas gestalter mot himmelen.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Féerna: Den flygande holländaren : Tristan och Isolde. Stockholm: Sveriges radio. 1987. Libris 7409634. ISBN 91-522-1669-1 
  • Den flygande holländaren = Der fliegende Holländer : romantisk opera i tre akter. Operans textböcker, 0282-0420 ; 19. Stockholm: Operan. 1977. Libris 479436 
  • Den flygande holländaren : opera. Malmö: Malmö musikteater. 2002. Libris 19528302 
  • Lohengrin ; Tannhäuser ; Den flygande holländaren : [libretto]. Lund: Sven Lenninger. 2009. Libris 11566193. ISBN 978-91-633-2346-1 

Inspelningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Der fliergende Holländer. Donald McIntyre, Catarina Ligendza, Bengt Rundgren. Bayerisches Staatsorchester. Wolfgang Sawallisch, dirigent. DG DVD 073 4433.[4]
  • Der fliergende Holländer. Bernd Weikl, Cheryl Studer, Placido Domingo, Peter Seiffert, Hans Sotin. Chor und Orchester der Deutschen Oper Berlin. Giuseppe Sinopoli, dirigent. DG 437 778-2. 2 CD.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aus den Memoiren des Herrn von Schnabelewopski - Libris, KB.
  2. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  3. ^ GöteborgsOperan
  4. ^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3 
  5. ^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gademan, Göran (2015). Operahistoria. Möklinta: Gidlund. Libris 17853406. ISBN 9789178449293 
  • Musiklexikon : musik i ord och bild  : alfabetiskt uppställd med omkring tvåtusen illustrationer ([Ny, aktualiserad, utg.]). Göteborg: Kulturhistoriska förl. 1982. Libris 367546 
  • Opera : kompositörer, verk, uttolkare / utgivare András Batta ; lektör Sigrid Neef ; [översättning från tyska: Kjell Waltman] ([Ny utg.]). Köln: Könemann. 2005. Libris 10110147. ISBN 3-8331-1884-9 
  • Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 3. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [71]-90. Libris 420182 
  • Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris 7256161. ISBN 91-37-10380-6 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hofsten, Sune (2004). ”Den flygande holländaren på Kungliga Operan”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern 2003/04:18,: sid. 26-29.  Libris 9971274
  • Rabe, Julius (1940). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. 2, Tolv nya operor : beskrivna för radiolyssnarna. Stockholm: Radiotjänst. sid. [59]-82. Libris 1804540 
  • Ralf, Klas (2004). ”Något om musiken i Den flygande holländaren.”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern 2003/04:18,: sid. 21-25.  Libris 9971269

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]