Das Liebesverbot

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Operor av Richard Wagner
Richard Wagner.

Den tidiga perioden

Mellanperioden

Den sena perioden


Das Libesverbot oder Die Novize von Palermo (Kärleksförbudet eller Novisen från Palermo) är en opera (Grosse komische Oper) i två akter med musik och text av Richard Wagner. Librettot bygger på Shakespeares skådespel Lika för lika (1604-05).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Efter en förberedelsetid på bara tio dagar uruppfördes operan den 29 mars på Stadttheater i Magdeburg med Wagner som dirigent och gjorde stort fiasko. Den ledande tenoren hade glömt bort texten och fick improvisera, och man kunde inte ens ana sig till skeendet på scenen. Den andra föreställningen fick ställas in redan innan ridån ens hade gått upp efter det att ett slagsmål utbrutit bakom scenen mellan primadonnans make och tenoren. Endast tre personer fanns i publiken. Operan sattes aldrig mer upp under Wagners livstid. Först 1923 försökte man återuppliva den i München, dock utan framgång.

Om operan[redigera | redigera wikitext]

Wagners dramatiska förebild till Das Liebesverbot var Shakespeares komedi Lika för lika, som i sin tur var baserad på en italiensk berättelse som Giovanni Battista Giraldi första gången 1565 lät publicera i Gli eccatommiti. Men hos Wagner handlar det till skillnad från föregångarnas intentioner inte bara om att återställa rättvisan, utan om att främja den fria, öppna sinnlighetens seger över det puritanska hyckleriet. En motbild till Medelhavets livsglädje är den tyske kälkborgaren, som avporträtteras i ståthållaren Friedrichs rollgestalt. Fördömandet av tyranni, censur, dubbelmoral och översitteri gör sig gällande trots intrigerna och karnevalsmaskerna. Ledmotivet för hela verket är den förbjudna kärleken. Wagner använder sig i Das Liebesverbot av samma dramaturgi som i Die Feen. Han koncipierade det dramaturgiska motivet med den förbjudna kärleken som ett instrumentalt erinringsmotiv, som han sedan konsekvent kopplade till rollgestalten Friedrich.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Friedrich, tysk ståthållare på Sicilien i vicekungens frånvaro (bas)
  • Luzio, en ung ädling (tenor)
  • Claudio, en ung ädling (tenor)
  • Antonio, deras vän (tenor)
  • Angelo, deras vän (baryton)
  • Isabella, Claudios syster, nu novis (sopran)
  • Mariana, novis (sopran)
  • Brighella, sibirrernas (polisväsendets) chef (baryton)
  • Danieli, krogvärd (bas)
  • Dorella, Isabellas f.d. kammarjungfru (sopran)
  • Pontio Pilato, Danielis tjänare (tenor)
  • Domare, sbirrer, Palermos befolkning, folk, karnevalsdeltagare (kör)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Palermo, 1500-talet.

Akt I

På Palermo kungör den tyske ståthållaren Friedrich ett påbud om att dryckenskap och utomäktenskapliga förbindelser skall bestraffas och Claudio blir den förste som faller offer för den nya lagen och grips. I elisabetinerklostret avslöjar Mariana för Isabella att hon är Friedrichs förskjutna maka. Claudios vän Luzio vädjar till Isabella för att be ståthållaren benåda brodern. I väntan på ståthållaren spelar vaktchefen domare. Friedrich tillbakavisar en petition om att karnevalsförbudet skall upphävas. Han dömer Claudio till döden. Isabella erbjuder ståthållaren sin kärlek i utbyte mot broderns liv.

Akt II

Av rädsla för döden går Claudio med på att systern ger sig åt Friedrich. Isabella blir bestört över detta, men förtiger sin verkliga plan: Mariana skall i hennes ställe bege sig till ett möte med Friedrich. Friedrich håller inte det löfte som han gett Isabella. Istället för att benåda Claudio har han undertecknat ordern om dennes avrättning. Folket firar karnevalen trots förbudet. Brighella, vaktchefen, verkar utöva sitt ämbete men förkläder sig snart och njuter tillsammans med Dorella den förbjudna utomäktenskapliga kärleken. Även ståthållaren Friedrich har maskerat sig. Men hans herdestund med Isabella, som i själva verket är den förskjutna Marian i förklädnad, blir avbruten. Isabella tillkallar alla karnevalsdeltagarna och avslöjar den stränge moralisten som en hycklare. Friedrich kan inte hämnas, eftersom vicekungen av Sicilien återvänder och ståthållaren därmed entledigats från sitt ämbete.

Källor[redigera | redigera wikitext]