Die Linke

Vänstern
	Vänstern; Die Linke
	Partikansliet finns i Karl-Liebknecht-Haus i Berlin.
Land	Tyskland
Partiordförande	Katja Kipping,; Bernd Riexinger
Partisekreterare	Matthias Höhn
Gruppledare	Gregor Gysi
Grundat	16 juni 2007
Huvudkontor	Karl-Liebknecht-Haus; Kl. Alexanderstraße 28, Berlin
Antal medlemmar	63 757 (4:a)
Politisk ideologi	Demokratisk socialism
Politisk position	Vänster
Internationellt samarbetsorgan	inget
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska vänsterpartiet
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen GUE/NGL
Färg(er)	röd
Ungdomsförbund	Linksjugend Solid
Studentförbund	Die Linke.SDS
Europaparlamentet
Röstandel	7,4 %
Mandat	7 / 96
Förbundsdagen
Röstandel	9,2 %
Mandat	65 / 631
Webbplats
	http://www.die-linke.de
	Tysk politik; Politiska partier; Val

Die Linke (Vänstern) är ett politiskt parti i Tyskland som bildades den 16 juni 2007 genom en sammanslagning av partierna WASG och Die Linkspartei. Det härleder sitt namn från sitt anspråk på en vänsterpolitisk orientering och strävar efter att övervinna kapitalismen och införa demokratisk socialism.

Redan vid valet till förbundsdagen 2005 fanns ett valtekniskt samarbete mellan de före detta partierna så att Die Linke hade 54 ledamöter i förbundsdagen. Die Linkspartei, som uppkom genom reformering av det tidigare östtyska kommunistpartiet SED vilket efter Tysklands återförening hade blivit PDS (sedermera Linkspartei), hade sitt huvudsakliga väljarstöd i landets östra delar, medan WASG hade ett större väljarstöd i landets västra

I östra Tyskland, där de hittills haft sitt högsta väljarstöd, har partiet karaktären av ett regionalt folkrörelseparti och besitter här även ledande positioner på kommunal nivå. I Brandenburg (liksom tidigare i Berlin och Mecklenburg-Vorpommern) deltar partiet, fast som mindre samarbetsparti, i en röd regeringskoalition på delstatsnivå. I förbundsdagen är vänstergruppen (med 64 av 631 platser) den tredje största av fyra partigrupper. På europeisk nivå ingår Die Linke i Europeiska vänsterpartiet och Europaparlamentsgruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

Ideologi

Vänstern är en bred plattform för vänsterpolitik för flera olika grupperingar från kommunistiska till socialdemokratiska. Under den gemensamma partikongressen år 2007 för Vänsterpartiet och WASG beslutades om det nya partiets politiska principer och det nya partiet Vänstern bildades. Fyra år senare, på kongressen i Erfurt, Thüringen, antogs ett officiellt partiprogram där man anger målet för partiet; att avskaffa kapitalismen genom att demokratisk socialism.

Partiets ekonomiska politik bygger på keynesiansk ekonomisk politik och vill öka de offentliga utgifterna genom investeringsprogram, utbildningssatsningar, anslag till forskning och utveckling, kultur och infrastruktur. Partiet vill även öka arvsskatten, återinföra en förmögenhetsskatt och införa en progressiv skatt som minskar skatteuttaget för låginkomsttagare och ökar uttaget för höginkomsttagare. Vänstern vill även täppa till kryphålen i skattelagstiftningen då dessa enligt partiet främst gynnar personer med höga inkomster.

Finansmarknaderna ska regleras för bland annat att minska spekulation i obligationer och derivat. Partiet vill även stärka antitrustlagar och ge kooperativ möjligheten att decentralisera ekonomin. Ekonomiska reformer ska enligt partiet kännetecknas av solidaritet och självbestämmande för löntagarna, ett förbud mot gas- och oljefracking, avvisande av privatiseringar och ett införande av en federal minimilön.

Politisk position

Inom statsvetenskapen diskuteras frågan huruvida partiet Die Linke – under sin föregångare PDS:s inflytande – ska anses som extremistiskt, och besvaras olika.^[1] De federala och delstatliga författningsskyddsmyndigheternas (som har till uppgift att bevaka samhällsomstörtande organisationer) klassificering och handlande är inte entydiga.

Sedan mars 2014 bevakas inte partiets ledamöter längre. Enligt den Federala byrån för skydd av konstitutionen är inte partiet att betraktas som vänsterextremt eller ett hot mot demokratin.^[2] Däremot finns det partifraktioner, såsom Socialistisk vänster, som är under observation för misstänkt extremism.^[3]

Val

Rösternas fördelning i förbundsdagsval 1994–2009 i relation till röstberättigade (Linke och tidigare PDS visas violett)

Förbundsdagen

I förbundsdagsvalet 2013 erhöll Die Linke 8,6 procent av andrarösterna (3,3 procentenheter mindre än 2009) och blev därmed för första gången det tredje största partiet i den tyska förbundsdagen, knappt före Allians 90/De gröna;^[4] med 64 mandat i Förbundsdagen är Linke dock svagare än tidigare.

I förbundsdagsvalet 2009 erhöll partiet 11,9 procent av andrarösterna. Därtill fick det 16 direktmandat från fem förbundsländer (Berlin, Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen-Anhalt och Thüringen) och liksom i förbundsdagsvalet 2005 stärktes deras ställning. I Sachsen-Anhalt och Brandenburg blev Vänstern det största partiet i förbundsdagsvalet, före SPD och CDU.

Delstatsparlament

Vänstern är representerad i tio förbundsländers parlament. De har inga ledamöter i lantdagarna i Baden-Württemberg, Rheinland-Pfalz och Bayern, där partiet aldrig lyckats ta sig över femprocentspärren.

I 2012 års lantdagsval i Schleswig-Holstein och Nordrhein-Westfalen åkte partiet ut efter en mandatperiod där. Året därpå (2013) misslyckades partiet med att hålla sig kvar i Niedersachsens lantdag.

De största representationerna (mer än tjugo procent av rösterna) finns i Brandenburg, Sachsen-Anhalt, Sachsen och Thüringen. Saarland var det första västtyska förbundslandet där Die Linke tagit sig in i parlamentet med ett tvåsiffrigt valresultat.

Med ett undantag befinner sig partiet i opposition i de delstatsparlament det finns representerat. I Brandenburg ingår Die Linke i socialdemokraten Dietmar Woidkes röda regering. Tidigare har partiet även ingått i koalitionsregeringar med SPD i Berlin och i Mecklenburg-Vorpommern.

Översikt över delstatliga valresultat
	Baden-W.	Bayern	Berlin	Brandenb	Bremen	Hamb	Hessen	Mecklenb-V	Nieders	Nordrhein-W	Rheinl-Pf	Saarl	Sachsen	Sachsen-A	Schleswig-H	Thüringen
2007					8,4 %
2008		4,4 %				6,4 %	5,1 %		7,1 %
2009				27,2 %			5,4 %					21,3 %	20,6 %		6,0 %	27,4 %
2010										5,6 %
2011	2,8 %		11,7 %		5,6 %	6,4 %		18,4 %			3,0 %			23,7 %
2012										2,5 %		16,1 %			2,2 %
2013		2,1 %					5,2 %		3,1 %

	Representation i lantdagen
	Högsta valresultat (inga mandat i lantdagen)

Die Linke på lokal nivå

Partiföreträdare har topposten Landrat i Wittenberg, Vorpommern-Greifswald, Nordhausen, Altenburger Land, Tetlow-Fläming och Ilm-Kreis.

Överborgmästare i Schwerin, Eisenach, Halberstadt och Borna är medlemmar i partiet, liksom borgmästare i en rad mindre städer.

Medlemmar i andra partier på Die Linkes kandidatlistor

Redan långt innan WASG gick samman med PDS kandiderade medlemmar för andra partier på PDS listor inom ramen för politisk samverkan. I 2005 års förbundsdagsval tog sig WASG-kandidater in i Förbundsdagen på Linkspartei.PDS listor. DKP-medlemmar har valts in på PDS- och Die Linke-listor i omkring tjugo kommunala parlament och en lantdag.^[5] DKP-politikern Christel Wegner, som på detta sätt valts in i Niedersachsens lantdag, uteslöts den 18 februari 2008 från lantdagens vänstergrupp på grund av kontroversiella uttalanden.

Med den händelsen i åtanke togs nya kriterier för kandidater fram på den första partikongressen i Cottbus.^[6] Fortsättningsvis kunde icke partitillhöriga ställa upp som kandidat på partiets listor om de garanterade att de stod principerna i partiprogrammet och valmanifestet nära.^[7] Medlemmar i andra partier får inte kandidera för Linke i lantdags-, förbundsdags- och Europaparlamentsvalen.

Partiordförande

Ordförandeskapet är delat på flera personer i partiet Die Linke.

	Tillträdde	Avgick
Lothar Bisky	16 juni 2007	15 maj 2010
Oskar Lafontaine	16 juni 2007	15 maj 2010
Gesine Lötzsch	15 maj 2010	10 april 2012
Klaus Ernst	15 maj 2010	2 juni 2012
Katja Kipping	2 juni 2012	nuvarande
Bernd Riexinger	2 juni 2012	nuvarande