E.N. Tigerstedt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Eugène Napoleon Tigerstedt (mest känd som E.N. Tigerstedt), född 28 april 1907 i Warszawa, död 27 juni 1979 på ön Samos i Grekland, var en finlandssvensk litteraturhistoriker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tigerstedt blev filosofie doktor 1939, docent 1941 och professor 1946 vid Helsingfors universitet. Han var litteraturkritiker i Svenska Pressen 1938–1941 och Hufvudstadsbladet 1941–1946. År 1948 lämnade han Finland och flyttade till Stockholm där han blev litterär rådgivare åt Natur & Kultur och senare Albert Bonniers förlag. På Natur & Kultur blev han något av en pionjär inom science fiction-utgivningen i Sverige, då han där var delaktig i utgivningen av serien Morgondagens äventyr, som introducerade modern science fiction i Sverige.[1] Mellan 1956 och 1973 var han professor i litteraturhistoria med poetik (senare litteraturvetenskap) vid Stockholms högskola/universitet. Han var också verksam som litteraturkritiker i Svenska Dagbladet.

Tigerstedt var känd bland sina kolleger och studenter för sin rika lärdom, sin historiska utblick och sina språkkunskaper, men han var relativt avvisande till de nya idéer som kom att färga litteraturteorin fr o m 1940-talet (t.ex. "new criticism" och psykoanalytiskt influerade metoder). Hans ansats var idé- och genrehistorisk; som forskare och kritiker utgick han från att litteraturvetenskapen bör sikta till att rekonstruera och levandegöra det författaren medvetet tänkte och byggde upp i sin tid, hans bild av sina verk, inte att lyfta fram det som till större delen var omedvetet eller osynligt för diktaren själv. I Dante: tiden, mannen, verket (1967) diskuterar Tigerstedt ingående Dantes retorik och världsbild, hans hantering av personer och händelser i sin samtid inom ramen för Komedien och hur Dante kan ha avsett att hans huvudpersoner, inklusive "Dante" själv, skulle ses av läsarna. Tigerstedt tillskriver Dante betydande slughet och förmåga att manipulera läsarens känslor, men avvisar alla försök att se känslor, figurer och konflikter i Dantes poetiska värld som speglingar av författarens privata jag och hans uttrycksdrift. Att se en författares personer och språk som i första hand ett uttryck för hans privata känsloliv eller hans "inre kreativa flöde" skulle betyda ovetenskaplig subjektivitet och romantiska illusioner, och Tigerstedt påpekar flera gånger att Dante enligt hans mening har tolkats alltför romantiskt och hjärtnupet.

Tigerstedts Dantebok har bland annat diskuterats i relation till andra Dantestudier i en artikel i Svenska Dagbladet. [2]

Tigerstedt har (delvis tillsammans med andra) gett ut böcker om Bertrand Russell och Dante, delar av Bonniers allmänna litteraturhistoria 1959–1964, samt Ny illustrerad svensk litteraturhistoria 1967.

Internationellt var och delvis är Tigerstedt framförallt känd som Platon- och antikforskare, bland annat genom klassiska akademiska studier som Interpreting Plato (1977).

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Horace Engdahl, "O tempora, o mores!", Axess, nr 9 (2011), s. 58.
  2. ^ Var generation måste söka Dante på nytt Svenska Dagbladet 2009-04-11

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]