Enif

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Epsilon Pegasi)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Enif
[[Fil:
Diagram showing star positions and boundaries of the Pegasus constellation and its surroundings
Cercle rouge 100%.svg
|frameless|Enifs position i stjärnbilden Pegasus inom cirkeln.]]
Enifs position i stjärnbilden Pegasus inom cirkeln.
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildPegasus
Rektascension16t 45m 58,24s
Deklination+82° 02′ 14,12″
Skenbar magnitud ()+2,37-2,45[1]
Stjärntyp
SpektraltypK2 Ib-II
U–B1,722
B–V1,520±0,0510[2]
VariabeltypLångsam oregelbunden variabel (LC)[1]
Astrometri
Radialhastighet ()−10,57 ±0,4 km/s
Egenrörelse (µ)RA: 26,92±0,18[2] mas/år
Dek.: 0,18±0,12[2] mas/år
Parallax ()4,73±0,17 mas
Avstånd690 ±20[3][4]  (211±8 pc)
Absolut magnitud ()-4,142
Detaljer
Massa11,7±0,8[5] M
Radie185[6] R
Luminositet12250 L
Temperatur4337[7] K
Metallicitet-0,04
Ålder20,0±4,5 x 109 år
Andra beteckningar
Epsilon Pegasi, 8 Pegasi, GEN# +1.00206778A, MFU 235, SV ZI 2039, GSC 01125-02186, N30 4790, TD1 28404, HD 206778, TYC 1125-2186-1, ADS 15268 A, HIC 107315, PLX 5242, UBV 18657, AG+09 3049, HIP 107315, PLX 5242.00, UBV M 25906, BD+09 4891, HR 8308, PMC 90-93 572, WDS J21442+0953A, CCDM J21441+0953A, IDS 21393+0925, PPM 172188, YZ 9 10916, CSI+09 4891 1, IRAS 21417+0938, RAFGL 2800, HFE83 1460, FK5 815, IRC +10503, ROT 3159, L91b 347, GC 30431, JP11 3392, SAO 127029, AAVSO 2139+09, GCRV 13654, 2MASS J21441114+0952302, SKY# 41435, [8]

Enif (Epsilon Pegasi, 8 Pegasi) är en ljusstark stjärna i stjärnbilden Pegasus. Enif är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden trots sin Bayer-beteckning Epsilon, med magnitud 2,39.[9] Den är en orange superjätte [10] av spektraltyp K2 Ib-II.[8][11]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Enif är förmodligen i slutskedet av sin utveckling som stjärna, med några få miljoner år kvar. Det är dock osäkert om det kommer att explodera som supernova eller svalna som en sällsynt neon- och syrerik vit dvärg, eftersom den befinner sig precis på gränsen för att bli en supernova.

Enif har vid flera tillfällen observerats när den under kortare tidsperioder blivit betydligt ljusstarkare. Det är möjligt att den, och kanske även vissa andra superjättar, får flareutbrott och gör sig av med massa.[12][13] Stjärnans spektrum innehåller stora mängder strontium och barium, vilket kan vara resultatet av en s-process i den yttre stjärnatmosfären.[14][5]

Stjärnans namn[redigera | redigera wikitext]

Egennamnet Enif kommer från ett arabiskt ord för ”nos” eller ”mule” och hänger ihop med stjärnan position – mulen på den bevingade hästen.

Ett annat arabiskt egennamn som Enif haft är Fom al Feras, latiniserat till Os Equi.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 februari 2015.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”eps Peg” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=25522. Läst 17 augusti 2015. 
  2. ^ [a b c] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=107315. Läst 17 augusti 2015. 
  3. ^ Perryman, M. A. C.; Lindegren, L.; Kovalevsky, J., et al. ”The Hipparcos Catalogue” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 323: sid. L49–L52. 
  4. ^ F. van Leeuwen. ”Validation of the new Hipparcos reduction” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 474 (2): sid. 653–664. doi:10.1051/0004-6361:20078357. 
  5. ^ [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M.. ”A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 410 (1): sid. 190–200. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x. 
  6. ^ Richichi, A.; Percheron, I.; Khristoforova, M.. ”CHARM2: An updated Catalog of High Angular Resolution Measurements” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 431: sid. 773–777. doi:10.1051/0004-6361:20042039. 
  7. ^ Soubiran, C.; Bienaymé, O.; Mishenina, T. V.; Kovtyukh, V. V. (2008). ”Vertical distribution of Galactic disk stars. IV. AMR and AVR from clump giants” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 480 (1): sid. 91–101. doi:10.1051/0004-6361:20078788. 
  8. ^ [a b] ”Basic data: * eps UMi – Variable of RS CVn type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Epsilon+Ursae+Minoris&submit=SIMBAD+search. Läst 17 augusti 2015. 
  9. ^ A. W. J. Cousins (1984). ”Standardization of Broadband Photometry of Equatorial Standards” (på engelska). South African Astronomical Observatory Circulars 8: sid. 59. 
  10. ^ ”The Colour of Stars” (på engelska). Australia Telescope, Outreach and Education. Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation. 21 december 2004. Arkiverad från originalet den 10 mars 2012. https://www.webcitation.org/6630AbtJZ?url=http://outreach.atnf.csiro.au/education/senior/astrophysics/photometry_colour.html. Läst 17 augusti 2015. 
  11. ^ Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973). ”Spectral Classification” (på engelska). Annual Review of Astronomy and Astrophysics 11 (1): sid. 29. doi:10.1146/annurev.aa.11.090173.000333. 
  12. ^ James B. Kaler. ”ENIF (Epsilon Pegasi)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/enif.html. Läst 17 augusti 2015. 
  13. ^ ”eps Peg” (på engelska). General Catalogue of Variable Stars. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://www.sai.msu.su/gcvs/cgi-bin/search.cgi?search=eps+Peg. Läst 17 augusti 2015. 
  14. ^ Verne V. Smith och David L. Lambert. ”Are the red supergiants Epsilon Peg and 12 PUP victims of mild s-processing?” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 226: sid. 563–579. doi:10.1093/mnras/226.3.563. 
  15. ^ Knobel, Edward B. (1895). ”Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 55: sid. 429-438. doi:10.1093/mnras/55.8.429.