Eskilsminne

Eskilsminne
Stadsdel
Per Eskils gata.
Land	Sverige
Kommun	Helsingborgs kommun
Stad (tätort)	Helsingborg
Koordinater	56°1′52″N 12°43′55″Ö
Folkmängd	1 865 (2014)
Statistikkod	B061
Portal: Helsingborgsportalen

Dalgatan.

Eskilsminne är en stadsdel i sydöstra Helsingborg som fått sitt namn av lantbrukaren Per Eskilsson. Stadsdelen består nästan uteslutande av villaområde. År 2014 hade statistikområdet Eskilsminne 1 865 invånare.

Stadsbild

Stadsdelen avgränsas i norr av Jordbodalen/Fältarpsvägen, i öster av Lagmansgatan/Södra Hunnetorpsvägen och i väster av Elinebergsvägen och Harlyckans idrottsplats. Genom stadsdelen löper Ramlösavägen som huvudgata. Stadsdelen upplevs som väldigt backig; den utgör en sektion av landborgsslänten. Eskilsminne är en utpräglad villastadsdel och består nästan uteslutande av villabebyggelse från 1920-talet och framåt. De enda byggnaderna som bryter från mönstret är ett radhusområde mot Harlyckans idrottsplats längst i väster och en radhuslänga mot Södra Hunnetorpsvägen i öster. Kvarteren närmast Jordbodalen och kring Per Eskils gata är de som uppvisar den mest enhetliga egnahemsbebyggelsen. Flera av villorna här är uppförda i 1920-talsklassicism, med närmast kvadratiska grundplaner, branta takfall och fasader av antingen mörkt tegel eller ljus puts. Flera av byggnaderna har dock byggts ut med senare tillägg och ett antal har tilläggsisolerats och därmed fått nytt fasadmaterial och ett grövre uttryck genom bland annat djupare fönsternischer.

Ett annat enhetligt område är småstugeområdet, bestående av tre kvarter i stadsdelen nordöstra hörn. Dessa byggnader har istället mycket flackare takfall och mer rektangulära grundplaner. Kompletterande bebyggelse av senare datum har efter hand lagts till stadsdelen, vilket på sina ställen ger en åldersmässigt varierad struktur. Egnahemsområdets väl tilltagna tomter har också gjort att nyare villor tillkommit genom att den bakre delen av tomten styckats av till en ny villatomt.

Historia

Marken som den nuvarande stadsdelen står på utgjorde förr ett utmarksområde till Västra Ramlösa by i Raus socken, kallat Ryttarelyckan. Marken genomkorsades av en gammal landsväg mellan Västra Ramlösa och Helsingborg. Denna kom efter Ramlösa hälsobrunns tillkomst 1707 att bli allt mer använd och motsvaras idag av Ramlösavägen. År 1898 började lantbrukaren Nils Petter Olsson på gården Köpinge nr 5 att stycka av tomter för villabebyggelse i vad så småningom kom att bli stadsdelen Fältabacken norr om området. Vid denna tid hade Helsingborgs stadsbebyggelse vuxit allt närmre området, samtidigt som efterfrågan på villor ökade, särskilt från arbetare som ville komma ifrån de trånga bostadskvarteren i stadens södra arbetarområden. Flera andra markägare följde Olssons exempel och började stycka av tomter.

En del av Ryttarelyckan ägdes av lantbrukaren Per Eskilsson som såg hur stadens arbetare gjorde utfärder till ängarna i området. Han stipulerade därför i sitt testamente att hans ägor skulle upplåtas till egnahemsbebyggelse efter sin död. Tomterna skulle enligt testamentet upplåtas till arbetare och hantverkare och vara ungefär 1 000 kvadratmeter så att hemmansägarna kunde odla potatis och hålla djur. Eskilsson dog 1903 och år 1907 upprättades en styckningplan för ägorna av Eskilssons två ogifta döttrar. Försäljningen påbörjades 1908 och 1910 såldes en remsa land öster om nuvarande Gärdesgatan, nuvarande kvarteret Assjan. År 1911 byggdes vad som kom att bli Ramlösavägen 99 (Assjan 28) av Per Jonsson. Den stora utbyggnaden av området startades då egnahemsföreningen Helsingborgs Jordförmedling bildades, vars mål var att ge möjlighet åt mindre bemedlade hushåll att uppföra egna bostäder. Föreningen köpte upp 300 tunnland av dödsboets marker och började här stycka upp tomter i egnahemsområdet med namnet Eskilsminne. Man köpte även upp Per Eskilsgården, som revs på 1920-talet. Föreningen styckade upp 326 tomter med en storlek av 1 000–1 200 kvadratmeter med priser på mellan 50 och 115 öre per styck. Dock hade föreningen 700 medlemmar och tomtfördelningen var tvungen att lösas genom lottning. Flera av husen som uppfördes gjordes så av ägarna själva och med en pressad budget. De flesta av husen fick en för tiden typisk utformning med en nästan kvadratisk plan med sadeltak och fasader i tegel eller puts. I vissa fall förekom att husen byggdes av cementstenar som ägarna själva slog.

På 1930- och 40-talen hade en kraftig bostadsbrist uppkommit i Helsingborg, vilket gjorde att stadskamrer Wilhelm Nektman föreslog att man skulle bygga ett småstugeområde i Eskilsminnes nordöstra del. Sextio så kallade småstugor uppfördes 1941–1943 uppfördes de sextio "småstugorna" efter ritningar av byggmästaren och arkitekten Erik Wihlborg. Husen var enkla och funktionalistiska, måtten var 11 × 7 meter på en tomt på 650 kvadratmeter. Husen uthyrdes av staden och byggdes för barnrika familjer och kravet var att familjen bestod av minst fyra barn under 16 år. Det var tre kvarter, som byggdes med tjugo hus i varje kvarter. Sedermera fick de som ville friköpa sitt hyrda hus.

Demografi

Diagram

Eskilsminnes demografi
Hela Helsingborg (tätort).
Översikt
Folkmängd	1 852
	97 922
Medelålder	38,4
	41,8
Källa: Helsingborgs stad.

Referenser

Källor

• Grahn, Sidney (2006). Eskilsminne. I Helsingborgs stadslexikon (s. 92). Helsingborg: Helsingborgs lokalhistoriska förening. ISBN 91-631-8878-3
• Ranby, Henrik (2005). Helsingborgs historia, del VII:3: Stadsbild, stadsplanering och arkitektur. Helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1971. Helsingborg: Helsingborgs stad. ISBN 91-631-6844-8
• Folklivsgruppen, Helsingborg (1984). Eskilsminne. Drömmen om Egna Hem. Helsingborg: Folklivsgruppen. ISBN 91-970621-2-X

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Eskilsminne.
  Bilder & media