Högasten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Högasten
Stadsdel
Land Sverige
Kommun Helsingborgs kommun
Stad (tätort) Helsingborg
Koordinater 56°0′42″N 12°43′39″Ö / 56.01167°N 12.72750°Ö / 56.01167; 12.72750
Folkmängd 975 (2010)[1]
Statistikkod B081
Helsingborg stadtteil hogasten.svg
Portal: Helsingborgsportalen

Högasten är en stadsdel i södra Helsingborg mellan Miatorp och Råå. Det är en av Helsingborgs befolkningsmässigt minsta stadsdelar med 989 invånare den 1 januari 2010.[1] I områdets östra del ligger Helsingborgs enda friidrottsarena, Heden. Det finns två skolor på området. Arbetscentrum Norrehed, som var en högstadieskola innan kommunen la ner den, och Högastensskolan som efter en ombyggnad 2000 blev en högstadieskola, med årskurserna 1–9.

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Högasten präglas av mycket industriella verksamheter och bostadsbebyggelsen ligger inkilad mellan två industriområden: ett i öster i anknytning till järnvägen och ett i väster i anknytning till hamnverksamheten. I denna västra del dominerar Kemira Kemi en stor del av kustremsan och här ligger även Kopparverkshamnen, som ägs av företaget. Tre huvudgator löper genom stadsdelen i nord-sydlig riktning. Industrigatan och Landskronavägen löper genom respektive det västra och det östra industriområdet och mellan dessa gator löper Planteringsvägen, längs vilken bostadsbebyggelsen är koncentrerad. Denna är uteslutande förlagd till gatans västra sida, i anknytning till ett antal bigator, och är uppdelad i två områden med olika karaktärer.

Längst i norr ligger ett engelskinspirerat radhusområde från 1920-talet. Radhuslängorna är uppförda i brunt tegel med sadeltak klätt i rött taktegel. Varje radhus har en mindre trädgård ut mot gatan och en större på innergården. Längorna mot Planteringsvägen har dock mycket små trädgårdar ut mot vägen, vilket ger en mer urban karaktär. De olika enheterna har ett i grunden enhetligt utseende, men senare restaureringar och ombyggnader har resulterat i stora skillnader vad gäller fönster- och dörrutformningar, samt färgval för lister ock dylikt. Längst i söder ligger ett flerbostadsområde bestående av två kvarter av till största delen l-formade hus med var sin karaktär. Byggnaderna i det södra kvarteret är mer avskalade modernistiskt med enkla fasader i brunt tegel, medan de i det norra kvarteret karakteriseras av horisontella vita band i det röda teglet. Strax väster om detta kvarter ligger en modernistisk radhuslänga i gult tegel. Mellan radhusområdet i norr och flerbostadsområdet i söder ligger ett öppnare område bestående av ett koloniträdgårdsområde i norr och ett litet område med äldre villabebyggelse vid Valhallagatan.

Bostadsområdet avskiljs från industriområdena i väster genom ett omfattande grönområde, som ingår i Tallskogsleden. Detta grönområde har sin största utbredning i den norra delen av stadsdelen. Strax väster om koloniträdgårdsområdet ligger Råå ljung, vars natur ger en återblick till hur hedlandskapet längs kusten såg ut före stadens expansion. Norr om denna ligger Kopparverksskogen, som är en av flera rester från Raus och Pålstorps planteringar. Skogen består till största delen av tall och björk. Bostadsområdet avskiljs även från industriområdena i öster genom idrottsanläggningar och fotbollsplaner i anknytning till Idrottsplatsen Heden. Norr om idrottsplatsen ligger Norrehedsskolan och i söder Högastensskolan. Idrottsplatsen, Kopparverksskogen och Råå ljung tillsammans med koloniträdgårdsområdet och grönområden kring de äldre villorna, samt Tallskogsledens fortsättning i norr genom Tallskogen och i söder genom Råå kyrkogård ger stadsdelen en mycket grönskande karaktär.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Namnet Högasten kommer från de så kallade "Höga stenarna", som enligt gammal sägen skulle vara hjältefiguren Holger Danskes sista viloplats. Stenarna omnämns 1729 som "Fem höge stenar" av prosten Rönbeck i dennes sockenbeskrivning. Stenarna är numera försvunna och har troligen tagits i anspråk för byggandet av befästningsverket Råå vallar, vars nordligaste bastion placerades på den höjd som stenarna skall ha stått på. Platsen som den nuvarande stadsdelen är uppbyggd på var förr fäladsmark för Pålstorps och Raus byar. Genom området gick en gammal landsväg, nuvarande Planteringsvägen/Rååvägen, som delade av de två byarnas ägor. Pålstorps fäladsmark låg väster om landsvägen, ut mot havet, medan Raus fälad låg i öster, längre inåt landet. Området var länge helt obebyggt och fullt av flygsand, vilket gjorde markerna praktiskt taget obrukbara. Genom ekonomiskt stöd från kronan påbörjade man 1814 en utplantering av tallar på markerna för att försöka binda flygsanden, vilket dock bara hade liten effekt.

Under mitten av 1800-talet skedde endast blygsamma utbyggnader i området. Fiskeläget Råå i söder växte dock stort under denna tid och tog en del av Pålstorps fäladsmark i anspråk för sin utbyggnad. Senare under seklet började de norra delarna av Pålstorps plantering byggas ut, samtidigt som området allt mer kom att gemensamt benämnas som Raus plantering. Exploateringen av de norra delarna gjorde att en del förutseende personer började köpa upp mark i de södra delarna. Åren 1886–87 köpte skräddare N. P. Paulsson och P. Bengtsson upp ett område, där man anlade gatan Petersgatan/Valhallagatan, där tomter började säljas 1895. Söder om detta köptes en del marker år 1894 upp av Jöns Andersson, vilka kom att bebyggas runt sekelskiftet 1900.

Redan 1891 hade Helsingborg–Råå–Ramlösa järnväg dragits genom området, vilket kraftigt förbättrade kommunikationerna med Helsingborg. År 1901–02 flyttade konsul Nils Persson ut Kopparextraktionsverket från Söder till en tomt i området. Arbetarna på fabriken behövde bostäder, vilket ökade byggandet i dess närhet. År 1904 bildade Raus plantering ett eget municipalsamhälle, vilket gjorde att bebyggelsen i området kunde styras upp enligt en stadsplan. En större och mer välplanerad bebyggelse uppfördes på 1920-talet i form av ett flertal radhus i anknytning till Koppargatan och Planteringsvägen. Radhusen uppfördes på initiativ från Kopparverket, som då hette Reymersholms Gamla Industri AB, som bostäder åt fabrikens anställda. De ursprungliga planerna för radhusområdet omfattade ett mycket större område, men endast den östligaste delen kom att utföras. Längre i söder uppförde Hälsingborgshem och Riksbyggen under 1950-talet flerbostadsområdet Högasten. Mittemot dessa, på Planteringsvägens östra sida uppfördes 1965 Högastensskolan.

Både Högasten och det norr om liggande Miatorp ansågs länge som en del av Raus plantering, men har på senare tid allt mer karakteriserats som egna stadsdelar, särskilt genom Helsingborgs stads statistikområdesindelning.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Diagram[redigera | redigera wikitext]

Högastens demografi
      Hela Helsingborg (tätort).
       Översikt
Folkmängd 993
  
97 922
  
Medelålder 44,8
  
41,8
  
Utländsk bakgrund 30,3 %
  
28,8 %
  
       Utbildningsnivå (2011)
Utbildning Andel
Förgymnasial 19,6 %
  
15,2 %
  
Gymnasial 53,6 %
  
46,0 %
  
Eftergymn. (<3 år) 9,9 %
  
16,1 %
  
Eftergymn. (≥3 år) 14,9 %
  
20,7 %
  
Ingen uppgift 1,9 %
  
2,1 %
  
       Arbetslöshet (2011)
Åldersgrupp Andel
Totalt (18–64 år) 13,4 %
  
9,4 %
  
18–24 år 14,3 %
  
12,1 %
  
55–64 år 11,5 %
  
7,6 %
  
       Ohälsotal (2011)
Kön Dagar
Kvinnor 41,1
  
34,6
  
Män 29,1
  
24,2
  
Medel 35,2
  
29,4
  
       Förvärvsinkomst (2010)
Kön Inkomst
Kvinnor 259,8
  
272,7
  
Män 308,5
  
357,8
  
Medel 282,7
  
315,5
  
Källa: Helsingborgs stad.[2][3][4][5][6][7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Helsingborgs stad: Perspektiv Helsingborg, nr 3: 2010. Folkmängden i Helsingborgs delområden den 1 jan 2010.[död länk]
  2. ^ Helsingborgs stad. Medelålder och folkmängd 2011-12-31 Arkiverad 14 december 2013 hämtat från the Wayback Machine..
  3. ^ Helsingborgs stad. Folkmängd med utländsk bakgrund* efter ålder 2011-12-31[död länk].
  4. ^ Helsingborgs stad. Befolkningen 20-64 år, efter utbildningsnivå 2011-12-31[död länk].
  5. ^ Helsingborgs stad. Ohälsotal 2011[död länk].
  6. ^ Helsingborgs stad. Förvärvsinkomst år 2010[död länk].
  7. ^ Helsingborgs stad. Arbetslösa (öppet arbetslösa samt i program med aktivitetsstöd) oktober 2011[död länk].

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ranby, Henrik (2005). Helsingborgs historia, del VII:3: Stadsbild, stadsplanering och arkitektur. Helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1971. Helsingborg: Helsingborgs stad. ISBN 91-631-6844-8
  • Mårtensson, Torsten (1969). "Råå vallar". I Hälsingborgs historia, del IV:1 : Försvenskningen. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
  • Helsingborgs lokalhistoriska förening (2006). Helsingborgs stadslexikon. Helsingborg: Helsingborgs lokalhistoriska förening. ISBN 91-631-8878-3

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]