Förfädersdyrkan
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Förfädersdyrkan är en i många kulturer spridd religiös praktik, som regel kopplad till tron att människan fortsätter sin existens efter döden och att de avlidna släktingarna är i behov av stöd från sina efterlevande, exempelvis i form av matoffer. Förfädersdyrkan kan också, även om det inte är vanligt, vara kopplat till tron att avlidna förfäder beroende på hur de tillfredsställs kan hjälpa eller orsaka de levande skada.
Förfädersdyrkan handlar alltså vanligen inte om dyrkan i samma betydelse som när man dyrkar en gud, en bodhisattva eller ett helgon, utan har mer gemensamt med den vördnad, respekt och omtanke som i dessa kulturer vanligen kommer också levande äldre släktingar till del. Kulturer som idag i hög grad praktiserar förfädersdyrkan inkluderar den kinesiska och många afrikanska, men även i länder som exempelvis Sverige lever spåren av förfädersdyrkan kvar i form av gravsmyckning och ljuständning.
Ett annat namn för förfädersdyrkan har varit ankult.[1]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ An-kult i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)