Ferrari 250 GT California Spyder

Från Wikipedia
Ferrari 250 GT California Spyder
Grundinformation
MärkeFerrari
Tillverkning1958-1963
DesignerPininfarina
Konstruktion
Karosseri2-d spyder
BesläktadeFerrari 250
Drivlina
Motor12-cyl V-motor
DrivningBakhjulsdrift
Kronologi
EfterträdareFerrari 275 GTS

Ferrari 250 GT California Spyder är en sportvagn, tillverkad av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1958 och 1963.

250 GT California Spyder Series I[redigera | redigera wikitext]

Ferraris agenter i USA, Luigi Chinetti i New York och John von Neumann i Hollywood lyckades övertyga Enzo Ferrari om att det fanns efterfrågan på en öppen tävlingsbil på den amerikanska marknaden. Scaglietti tog därför fram en spyder-version av Tour de France-modellen, med en hjulbas på 260 cm. Bilen döptes till California Spyder, med tanke på den förväntade huvudmarknaden. Liksom coupén fanns Spydern i två utföranden: en landsvägsversion med stora delar av karossen i stål, förutom dörrar och luckor, och lite lyxigare inredning, samt en ren tävlingsbil, Competizione, med hela karossen i aluminium och rutor i plexiglas för att få ner vikten, vassare motor med andra kamaxlar, större ventiler och förgasare och all tung komfortutrustning och ljudisolering bortrensad från sittbrunnen. De flesta Competizione-modeller uppdaterades även med moderna skivbromsar. Scaglietti byggde två varianter av karossen: en med öppna strålkastare och en med strålkastarna täckta av plexiglaskåpor. Dessa bilar byggdes enligt kundens egna önskemål och specifikationen skiljer mellan varje exemplar. Landsvägsvagnar fick tävlingsmotor, Competizione-modeller fick mer ombonad inredning och så vidare. Ferrari byggde 40 st landsvägsvagnar och 9 st tävlingsbilar av dessa Series I-bilar.

250 GT California Spyder Series II[redigera | redigera wikitext]

När Berlinettan uppdaterades med kortare chassi och standardmonterade skivbromsar på SWB-modellen 1959, infördes dessa modifieringar även på California Spydern. Karossen förblev oförändrad, bortsett från att den kortades för den nya hjulbasen på 240 cm. Dessa Series II-bilar byggdes liksom tidigare i ett lyxigare landsvägsutförande och som Competizione, men endast tre tävlingsbilar med aluminiumkaross tillverkades.

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

Colombo-motorn med tre Weber-förgasare.
Tekniska data[1] 250 CS S.I 250 CS S.II
Motor:  Frontmonterad 60° 12-cylindrig V-motor
Cylindervolym 2953 cm³
Borrning x slaglängd:  73,0 x 58,8 mm
Kompression 8,5:1
Max effekt:  240 hk vid 7 000 v/min 260 hk vid 7 000 v/min
Ventilstyrning:  En överliggande kamaxel per cylinderrad,
2 ventiler per cylinder
Förgasare 3 Weber 36 DCL3
Växellåda 4-växlad manuell
Hjulupphängning fram:  Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Hjulupphängning bak:  Stel bakaxel, längsgående bladfjädrar
Bromsar Trumbromsar Skivbromsar
Chassi Fackverksram av stål
Hjulbas 260 cm 240 cm
Torrvikt 1100 kg 1050 kg
Toppfart:  252 km/h

Tävlingsresultat[redigera | redigera wikitext]

California Spydern deltog främst i klubbtävlingar i Nordamerika, men hade även en framgångsrik säsong i sportvagns-VM 1959. Richie Ginther och Howard Hively tog en klasseger och total niondeplacering i Sebring 12-timmars. På Le Mans slutade Bob Grossman och Fernand Tavano från NART på en meriterande femteplats.[2]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Modell Antal[3]
California Spyder S.I 49
California Spyder S.II 55

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]