Filip II av Orléans

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Filip av Orléans” leder hit. För andra betydelser, se Filip av Orléans (olika betydelser).
Filip II av Orléans
Född2 augusti 1674[1][2][3]
Saint-Cloud[4], Frankrike
Död2 december 1723[1][2][3] (49 år)
Versailles[4]
BegravdKlosterkyrkan Saint-Denis
Medborgare iFrankrike[4]
SysselsättningKonstsamlare, konstnär[4], målare[4], härskare[4], militär, etsare[4]
Befattning
Regent
MakaFrançoise-Marie de Bourbon
(g. 1692–)[5]
PartnerCharlotte Desmares
Florence Pellerin
Leonore
Marie Louise Madelaine Victorine le Bel de La Bussiere
Marie-Madeleine de Parabère
Louise-Charlotte de Foix-Rabat
Barnukendt datter d'Orléans (f. 1688)[6]
ukendt datter d'Orléans (f. 1693)[6]
Marie Louise Élisabeth av Orléans (f. 1695)
Charles de Saint-Albin (f. 1698)[7]
Louise Adélaïde av Orléans (f. 1698)
Charlotte Aglaé av Orléans (f. 1700)
Angélique de Froissy (f. 1700)[6]
Jean Philippe d'Orléans (f. 1702)
Ludvig av Orléans (f. 1703)[4]
Lovisa Elisabet av Orléans (f. 1709)
Philippine Élisabeth av Orléans (f. 1714)
Louise Diane av Orléans (f. 1716)
FöräldrarFilip I av Orléans[4]
Elisabeth Charlotte av Pfalz
SläktingarMarie Louise av Orleans (syskon)
Anne Marie d'Orléans (syskon)
Elisabeth Charlotte av Orléans (syskon)
Anna av Österrike
Ludvig XIII av Frankrike
Karl I Ludvig av Pfalz
Charlotte av Hessen-Kassel
Ludvig XIV av Frankrike
Ludvig av Frankrike
Ludvig av Frankrike (1682–1712)
Ludvig XV av Frankrike
Utmärkelser
Riddare av Helgeandsorden
Riddare av Mikaelsorden
Riddare av Gyllene skinnets orden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Filip II av Orléans (Filip regenten, franska Philippe d'Orléans ), född 2 augusti 1674 i Saint-Cloud, död 2 december 1723 i Versailles, var en fransk prins, vilken verkade som regent i Frankrike från den 1 september 1715, för den omyndige, då endast femårige Ludvig XV, till den 15 februari 1723.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Filip föddes i Saint-Cloud, som son till hertig Filip I av Orléans och dennes andra hustru; Elisabet Charlotta av Pfalz. Han inledde en militär karriär på 1690-talet. Sin första stridserfarenhet fick han vid belägringen av Mons och fortsatte den militära banan i flera strider i södra Nederländerna 1692–1695. Efter kriget då han var sysslolös studerade han naturvetenskap. År 1701, vid faderns död, blev Filip ny hertig av Orléans.

År 1692 gifte han sig med sin kusin, Françoise-Marie de Bourbon, en utomäktenskaplig, men erkänd dotter till Filips farbror Ludvig XIV, och kom att stå hovkretsarna nära. Han fick åtta barn med henne, och därutöver tre erkända utomäktenskapliga.

Han fick 1706 befälet över den franska armén i Italien 1706, men sårades i slaget vid Turin samma år och måste lämna armén. Därefter verkade han som diplomat Spanien 1707–1708 och rönte där en viss framgång, men hemkallades i onåd då det misstänktes att han försökte intrigera sig till den kastilianska kungakronan för egen räkning. Efter detta använde Ludvig XIV honom inte mer i sin tjänst, och han ägnade sig därför helt åt sitt privatliv; tidens skvallerkrönikor fylldes med berättelser om Filips osedliga leverne.[8]

Regeringsåren[redigera | redigera wikitext]

I kung Ludvig XIV:s testamente utsågs brorsonen Filip till president över förmyndarregeringen för kungens sonsons son Ludvig XV, som blivit tronarvinge enligt principen om agnatisk primogenitur efter att hans farfar, föräldrar och två bröder dött av sjukdom (förmodligen smittkoppor) och en av hans farbröder blivit Spaniens kung.

Då Ludvig XIV avled i september 1715 bestred Filip testamentet, och insatte sig själv som enväldig regent, hänvisande till att han själv var en Bourbon, som sonsons son till Henrik IV och brorson till Ludvig XIV. Som första åtgärd i sin regim sänkte han skatterna och hemförlovade 25 000 man ur armén. På grund av flera olyckliga omständigheter blev det dock samtidigt kris i Frankrikes finanser, och Filip fick kämpa med sin regim i en särdeles turbulent tid. Bland annat kväste han en konspiration som strävade till att förena Frankrike med Spanien under Ludvig XV:s farbror Filip V, helt i strid mot villkoren i freden i Utrecht, vilket även ledde till ett kortare krig med Spanien.

Då Ludvig XV uppnådde myndig ålder 1723 blev Filip II dennes förste minister, vilket han förblev till sin död, ett knappt år senare.

Personen[redigera | redigera wikitext]

Filips eftermäle håller honom för nöjeslysten och korrupt, som regent var han emellanåt vek, och som uttalad ateist var han också på kant med påven. Senare forskning har ändå kommit fram till att han skulle ha kunnat vara framstående som statsöverhuvud om inte omständigheterna varit de värsta tänkbara. Han var framsynt gällande tidens trender och upphävde många av sin farbrors impopulära despotiska dekret.

Han understödde också både konst och vetenskap, och bidrog till att föra fram Sorbonne som ett av de främsta universiteten i Europa. Kungliga biblioteket i Paris öppnades för allmänheten på hans försorg. Hans konstsamling var också enastående, men splittrades efter revolutionen och såldes mestadels på auktion i London.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Den 9 januari 1692, gifte han sig med Françoise Marie de Bourbon, Mademoiselle de Blois (16771749), som han fick åtta barn med:

  1. Mademoiselle de Valois (1693–1694)
  2. Marie Louise Élisabeth av Orléans (1695–1719). Gift med Charles av Frankrike, hertig av Berry
  3. Louise Adélaïde av Orléans (1698–1743).
  4. Charlotte Aglaé av Orléans (1700–1761). Gift med Frans III, hertig av Modena
  5. Louis av Orléans, hertig av Orléans (1703–1752) med Auguste av Baden-Baden.
  6. Louise Élisabeth av Orléans (1709–1742). Gift med Ludvig, kung av Spanien
  7. Philippine Élisabeth Charlotte av Orléans (1714–1734).
  8. Louise Diane av Orléans (1716–1736). med Louis François Joseph de Bourbon, prins av Conti.

Filip misstänks också ha fått ett flertal illegitima barn med olika kvinnor. Tre erkändes:

Med Florence Pellerin:

  1. Charles de Saint-Albin (1698–1764)

Med Marie Louise Le Bel de La Boissière:

  1. Jean Philippe d'Orléans (1702–1748)

Med Charlotte Desmares:

  1. Angélique de Froissy (1702–1785)

Genom sin ende legitime son, Louis, blev Filip farfars farfar till "borgarkungen" Ludvig Filip I.

Filip var känd för sitt kärleksliv, och minst trettioåtta älskarinnor är kända från 1688, då han vid fjorton års ålder ska ha fått en dotter med Léonore, dottern till en vaktmästare vid Palais-Royal.[9] Bara ett fåtal av dessa blev dock uppmärksammades offentligt som hans officiella mätresser, främst Marie-Madeleine de Parabère och Marie-Thérèse Blonel de Phalaris.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
16. Anton, titulärkung av Navarra
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Kung Henrik IV av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
17. Drottning Johanna III av Navarra
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Kung Ludvig XIII av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
18. Storhertig Frans I av Toscana
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Maria av Medici
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
19. Johanna av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Filip I, hertig av Orléans
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
20. Kung Filip II av Spanien & Portugal
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Kung Filip III av Spanien & Portugal
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
21. Anna av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Anna av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
22. Karl, ärkehertig av Inre Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Margareta av Österrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
23. Maria Anna av Bayern
 
 
 
1. Filip II, hertig av Orléans
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
24. Kurfurst Fredrik IV av Pfalz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Kurfurst Fredrik V av Pfalz, kung av Böhmen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
25. Louise Juliana av Oranien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Kurfurst Karl I Ludvig av Pfalz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
26. Kung Jakob I av England & Skottland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Elisabet Stuart
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
27. Anna av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Elisabeth Charlotte av Pfalz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
28. Lantgreve Moritz "den lärde" av Hessen-Kassel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Lantgreve Vilhelm V av Hessen-Kassel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
29. Agnes av Solms-Laubach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Charlotte av Hessen-Kassel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
30. Greve Filip Ludvig II av Hanau-Münzenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Amalia Elisabet av Hanau-Münzenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
31. Catharina Belgica av Oranien
 
 
 


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Pevitt, Christine, Philippe, Duc d'Orléans: Regent of France. Weidenfeld & Nicolson, London, 1997
  • Shennan, J. H., Phillippe, Duke of Orleans: Regent of France. Thames and Hudson, London, 1979

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Philippe d'Orléans, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Philippe Ii, duc d'Orleans, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] RKDartists, Philippe Ii d' Orléans, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 118820214, läst: 13 april 2024.[källa från Wikidata]
  5. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  7. ^ Union List of Artist Names, 24 september 2020, läs online, läst: 22 maj 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 887 
  9. ^ Lescure, M. de (Mathurin): Les maitresses du régent; études d'histoire et de mœurs sur le commencement du xviiie siècle

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Filip I av Orléans
Hertig av Orléans
1701–1723
Efterträdare:
Ludvig av Orléans