Furstbiskop

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ecklesiastiska territorier (biskopsdömen) i Tysk-romerska riket år 1648.

Furstbiskop (tyska: Fürstbischof) kallades en biskop som var furste i Tysk-romerska riket och alltså både utövade andlig auktoritet inom sitt stift och världslig makt som furste över en stat,[1] kallat biskopsdöme. De furstbiskopar som var riksfurstar berättigades rättigheter som medlemmar i Riksfursterådet, ett av de tre riksständerna som utgjorde den kejserliga riksdagen.[2] Furstärkebiskoparna av Köln, Mainz och Trier var dessutom kurfurstar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1521 fanns totalt 53 andliga furstendömen i Tysk-romerska riket. I och med reformationen och sekulariseringsvågen minskades de i antal till 23 vid trettioåriga krigets slut 1648. Titeln hade efter reformationen tagits i bruk för att beteckna en protestantisk furstes också kyrkliga ledarställning inom episkopalsystemet. Adolf Fredrik var furstbiskop innan han blev kung av Sverige.

Fortfarande i början av 1900-talet bar några biskopar (till exempel i Breslau och Olmütz) titeln furstbiskop. Titeln brukas sedan 1919 ej utanför Österrike.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://runeberg.org/nfbi/0072.html
  2. ^ http://runeberg.org/nfcc/0214.html