Geoffrey Ingram Taylor

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Geoffrey Ingram Taylor
Född7 mars 1886[1][2][3]
St John's Wood[4] eller London[5]
Död27 juni 1975[6][1][2] (89 år)
Cambridge[6][5]
MedborgarskapStorbritannien
Utbildad vidTrinity College
Universitetet i Cambridge[7] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFysiker, matematiker, ingenjör, meteorolog
ArbetsgivareUniversitetet i Cambridge
FöräldrarEdward Ingram Taylor
Margaret Boole Taylor
UtmärkelserAdams-priset (1915)
Bakerföreläsningen (1923)
Royal Medal (1933)
Copleymedaljen (1944)[8]
Symons Gold Medal (1951)
Wilhelm Exner-medaljen (1954)
Guthrieföreläsning (1954)
De Morgan-medaljen (1956)
Premio Panetti Ferrari (1958)[9]
Timosjenkomedaljen (1958)[10]
Franklinmedaljen (1962)
James Watt Medal (1965)
Theodore von Kármán Prize (1972)
Fellow of the Royal Society
Knight Bachelor
Redigera Wikidata

Geoffrey Ingram Taylor, född 7 mars 1886 i London, död 27 juni 1975, var en brittisk fysiker och matematiker, dotterson till George Boole. Hans främsta insatser var inom flödesdynamiken och vågrörelseläran.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Taylor tog examen i matematik vid Trinity College vid Cambridges universitet. Därefter började han forska i dynamisk meteorologi vid samma universitet. Under första världskriget arbetade han som meteorolog vid brittiska flygvapnet. Han blev intresserad av aeronautik och lärde sig att flyga.

Taylor var produktiv över en mycket lång tid, han arbetade som forskare från 1909 till 1972. Trots att han undervisade under fyra år hyste han motvilja till det och fick 1923 erbjudande från Royal Society att bli forskande professor och kunde därefter helt ägna sig åt forskningen.

Taylor invaldes 1955 som utländsk ledamot nummer 891 av Kungliga Vetenskapsakademien. Taylor tilldelades Royal Medal 1933, Copleymedaljen 1944, Symons Gold Medal 1951, De Morgan-medaljen 1956 och Franklinmedaljen 1962.

Analyser av kärnvapenprov[redigera | redigera wikitext]

"Trinitys" eldklot efter 25ms.

Trinitytestet var det första testet av ett kärnvapen. Med utgångspunkt av fotografier av sprängningen, samt med hjälp av dimensionsanalys kom Taylor fram till en modell som beskrev explosionens radie.

  • : Explosionens radie.
  • : En konstant som är nära 1.
  • : Explosionens energi.
  • : Tiden efter explosionen.
  • : Luftens densitet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] Geoffrey Taylor, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 20440767, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Geoffrey-Ingram-Taylortopic/Britannica-Online, omnämnd som: Sir Geoffrey Ingram Taylor, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  4. ^ MacTutor History of Mathematics archive, (Källa från Wikidata)
  5. ^ [a b] Accademia delle Scienze di Torino, Accademia delle Scienze di Torino-ID: geoffrey-ingram-taylor, läst: 1 december 2020, (Källa från Wikidata)
  6. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Тейлор Джефри Инграм”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015, (Källa från Wikidata)
  7. ^ Mathematics Genealogy Project, (Källa från Wikidata)
  8. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018, (Källa från Wikidata)
  9. ^ läs online, www.accademiadellescienze.it, (Källa från Wikidata)
  10. ^ Timoshenko Medal (på engelska), American Society of Mechanical Engineers, läs online, (Källa från Wikidata)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]