Hendrik Lorentz

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hendrik Lorentz Nobelpristagare i fysik 1902
Hendrik_Lorentz
Hendrik_Lorentz
Född18 juli 1853
Arnhem, Nederländerna
Död4 februari 1928 (74 år)
Haarlem, Nederländerna
Bosatt iNederländerna
NationalitetNederländerna
ForskningsområdeFysik
InstitutionerUniversitetet i Leiden
Känd förLorentztransformationen
Nämnvärda priserNobel prize medal.svg Nobelpriset i fysik (1902)
Rumfordmedaljen (1908)
Franklinmedaljen (1917)
Copleymedaljen (1918)

Hendrik Antoon Lorentz, född 18 juli 1853 i Arnhem, död 4 februari 1928 i Haarlem, var en nederländsk matematiker och fysiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lorentz forskade vid universitetet i Leiden, där han var professor i matematisk fysik, och han ägnade sig framför allt åt att skapa en teori om förhållandet mellan elektricitet, magnetism och ljus. Han antog att atomerna bestod av små laddade partiklar som svängde och att detta var källan till ljus. Att så var fallet visade en av hans lärjungar Pieter Zeeman genom försök 1896.

Ett år innan Albert Einstein presenterade sin relativitetsteori publicerade Lorentz ett antal matematiska bevis och formler, som beskrev de grundläggande effekterna av en relativitetsteori. Lorentztransformationen och Lorentzfaktorn är uppkallade efter honom.

För sina upptäckter rörande elektromagnetisk strålning tilldelades Lorentz tillsammans med sin elev Pieter Zeeman Nobelpriset i fysik 1902. Han erhöll även Rumfordmedaljen 1908, Franklinmedaljen 1917 och Copleymedaljen 1918.

Lorentz invaldes 1923 som utländsk ledamot nummer 692 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Auktorsnamnet H.Lorentz kan användas för Hendrik Lorentz i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]