Ivan Pavlov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ivan Pavlov

Ivan Petrovitj Pavlov (ryska Иван Петрович Павлов), född 14 september 1849 i Rjazan, död 27 februari 1936 i Leningrad (nuvarande S:t Petersburg)[1], var en rysk fysiolog[2] och pedagog. Han är mest känd för sina försök med klassisk betingninghundar. Dessa försök låg sedan till grund för behaviorismen. Pavlov utförde samma slags experiment på barn genom att operera fast en liknande apparat som användes på hundarna för att mäta salivutsöndringen.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pavlov blev 1890 extraordinarie professor i farmakologi vid veterinärmedicinska akademin i Sankt Petersburg. 1891 blev han chef för fysiologiska avdelningen vid institutet för experimentalmedicin, och blev 1897 professor i fysiologi.[4] Han erhöll år 1904 nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin förklaring av hur nerverna styr bukspottkörteln, vilket var vad han ursprungligen forskade om när han upptäckte och fastställde den klassiska betingningen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se Nobelprize.org, Ivan Pavlov - biografi nedan
  2. ^ "Ivan Pavlov". NE.se. Läst 23 februari 2013.
  3. ^ SVT Vetenskapensvärld 2011 Del 2/18 http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld
  4. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1937

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]