Granbarkborre

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Granbarkborre
Ips typographicus 1 meyers 1888 v16 p352.jpg
Larv, puppa och vuxen individ av granbarkborre
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljVivlar
Curculionidae
UnderfamiljBarkborrar
Scolytidae
SläkteIps
ArtGranbarkborre
I. typographus
Vetenskapligt namn
§ Ips typographus
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Granbarkborre (Ips typographus), är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen barkborrar. Den kallas ibland även för åttatandad barkborre.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Granbarkborren har en kroppslängd på 4,5 till 5,5 millimeter. Färgen är mörkbrun. På varje täckvinges bakre del finns en urgröpning som kantas av fyra så kallade "tänder".

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är granbarkborren allmänt förekommande i hela landet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gnag av granbarkborre i under granbark
Video av Granbarkborre.

Förökningen sker genom att hanen gräver sig genom barken på en gran och gör en så kallad parningskammare under barken, där parningen sker. Varje hona (1-4st per hane) gräver sedan en modergång ut från parningskammaren i träfibrernas riktning. Längs väggarna lägger hon sina ägg och efter kläckningen äter larverna egna gångar vinkelrätt ut från modergången. På detta sätt uppstår det för arten karakteristiska gnagmönstret på träet direkt under barken. Från modergången och utåt, kan det tydligt ses hur varje larvgång blir bredare ju längre ut den kommer. Detta beror på att larven växer och utvecklas till flygfärdig insekt. Varje larvgång avslutas följaktligen sedan med ett utflygshål.

Förhållande till människor[redigera | redigera wikitext]

Granbarkborren kan uppträda som en svår skadeinsekt på gran. Den angriper främst försvagade granar, men även obarkat timmer kan bli angripet. Obarkat virke (avverkat eller stormfällt) måste forslas bort ur granplanteringar och granskog innan det legat länge, om man vill minska spridning av granbarkborre. I synnerhet i samband med stormfällning av granskog kan massförökning ske och då finns risk för att även friska träd angrips. Timmer och massaved får nedsatt kvalitet, eftersom granbarkborren för med sig blånadssvampar som missfärgar splintveden. I den svenska skogsvårdslagen finns anvisningar om hur stor volym per hektar av vindfällda granar som får finnas, och hur länge obarkat virke får lagras i skogen.[1] Träd som granbarkborren dödat utgör livsrum för en lång rad organismer under många år. Klibbticka koloniserar döda granar och en rad insekter lever i dess fruktkroppar och den mycelrika veden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Skogsvårdslagstiftningen - Allmänna råd rörande 29 §.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mandahl-Barth, Georg; Coulianos Carl-Cedric, Anthon Henning (1995). Vad jag finner i skogen. Färgserien, 99-0106281-0 (6., [omarb.] uppl.). Stockholm: Norstedt. Libris 7156886. ISBN 91-1-953082-X (inb.)