Hoppa till innehållet

Gräshumla

Från Wikipedia
Gräshumla
Gräshumla på gulsporre.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteThoracobombus[1]
ArtGräshumla
Bombus ruderarius
Vetenskapligt namn
§ Bombus ruderarius
Auktor(Müller, 1776)[1]
Synonymer

Apis ruderaria Müller, 1776[2]
Apis raiella Kirby, 1802[2]
Apis derhamella Kirby, 1802[2]
Bombus simulatilis Radoszkowski, 1888[2]

Bombus montanus Lepeletier, 1836[2]
Gräshumla på maskros.
Gräshumla på maskros.
Hitta fler artiklar om djur med

Gräshumla (Bombus ruderarius) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).[2][3]

Gräshumlan är en medelstor, långtungad humla; drottningens medellängd är 17 mm, med en vingbredd på 37 mm. Arbetarna är något mindre.[4] Drottningar och arbetare är brunsvarta med orange bakkroppsspets. Bakkroppens undersida är nästan helt mörk, med bara de två yttersta segmenten orangefärgade. Hanarna har samma grundteckning, men dessutom har de ofta ett gråbeige band tvärs över den främre, brunsvarta delen av bakkroppen. De kan också ha gråaktig krage och band baktill på mellankroppen. Humlan har ganska rufsig päls på mellankroppen.[5]

Följande underarter är beskrivna av IUCN:[6]

Arten förekommer i större delen av Europa och delar av norra Asien från södra Norden till Medelhavsomådet, och från Brittiska öarna österut till Ryssland (västra Sibirien) och norra Kazakstan. Den minskar emellertid i Västeuropa.[7][6]

I Sverige är gräshumlan mindre vanlig i söder och sällsynt längs med Norrlandskusten. Den saknas helt på Gotland.[5] I Finland förekommer den i södra och sydöstra delarna av landet norrut till Norra Österbotten.[8]

Habitatet utgörs av blomsterrika, öppna gräsmarker som hedar, parker, fruktträdgårdar, skogsbryn och -gläntor samt kustnära dyner. Arten kan även förekomma i bergsterräng.[6].

Gräshumlan besöker framför allt ärtväxter (främst rödklövervallar, men även getväppling), kransblommiga växter och flenörtsväxter.[7][5] Övriga näringsväxter är bland andra strävbladiga växter (som blåeld och oxtunga), nejlikväxter (som tjärblomster) Som synes av bilderna kan den även besöka grobladsväxter som gulsporre och köksväxter som amaryllisväxten purjolök.[5]

Boet byggs på våren, ofta i mossa eller grästuvor och gärna på marken i närheten av vegetation eller nära markytan. Materialet är mossa eller torrt gräs, och inte sällan används gamla smågnagarbon som bas. Boet är litet, och innehåller vanligen 50 till 100 arbetare. Könsdjur (drottningar och hanar) börjar produceras från slutet av juli in i augusti.[7].

Arten är livskraftig ("LC") i både Sverige[9] och Finland[8].

  1. ^ [a b] Thoracobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 19 januari 2015. 
  2. ^ [a b c d e f] Bombus ruderarius Müller, 1776” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714998#null. Läst 5 juli 2023. 
  3. ^ Williams, P. (2016). Bombus ruderarius Müller, 1776 | gräshumla”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103259/details?lang=sv. Läst 3 juli 2023. 
  4. ^ Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 368-370. ISBN 0-00-717451-9 
  5. ^ [a b c d] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 122-123. ISBN 978-91-7139-776-8 
  6. ^ [a b c] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus ruderarius . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 juli 2023.
  7. ^ [a b c] M Edwards och E G Philp (2000). [http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-ruderariusBombus ruderarius (Müller, 1776)”] (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-ruderarius. Läst 5 juli 2023. 
  8. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Gräshumla – Bombus ruderarius. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204742. Läst 5 juli 2023. 
  9. ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Gräshumla Bombus ruderarius. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bombus-ruderarius-103259/detaljer. Läst 5 juli 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]