Hédi Fried

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hédi Fried
Hédi Fried 2015, på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm på seminariet "Vägen till Förintelsen" med anledning av 70-årsdagen av Fredsdagen i Europa.
Hédi Fried 2015, på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm på seminariet "Vägen till Förintelsen" med anledning av 70-årsdagen av Fredsdagen i Europa.
Född15 juni 1924 (97 år)
Sighet, Kungariket Rumänien Rumänien
YrkeFörfattare
Psykolog
Framstående priserSerafimermedaljen
Raoul Wallenberg-priset
Natur & Kulturs Kulturpris
Webbplatshedifried.se

Hédi Fried, född Szmuk 15 juni 1924 i Sighet i Rumänien, är en svensk författare och psykolog. Hon är känd för sin verksamhet mot rasism och sina böcker där hon lyfter fram sina erfarenheter som en av allt färre[1] överlevande efter Förintelsen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hédi Fried är av judisk börd. Hon föddes och växte upp i staden Sighet, dagens Sighetu Marmației. Staden ligger i ett landområde som efter första världskriget överfördes från Ungern till Rumänien. År 1928[2] föddes Elie Wiesel i samma stad.

Under andra världskriget överfördes staden Sighet 1940[2] tillbaka till Ungern, som då styrdes av en fascistisk regim allierad med Nazityskland. Ett judiskt getto etablerades i staden den 18–20 april 1944, efter att Tyskland ockuperat Ungern. Uppskattningsvis 14 000 judar från staden och byarna runtomkring trängdes in i gettot.

En månad senare, den 17–21 maj[2] (i Frieds fall ibland noterat som 14 maj[1]) deporterades alla gettots invånare till Auschwitz, där de flesta av dem omedelbart gasades till döds. Frieds båda föräldrar avled antingen på väg till Auschwitz eller i lägret.[1] Hédi Fried och hennes yngre syster Livia tillhörde dock överlevarna, och de fick därefter tillbringa en tid i Bergen-Belsen[1] innan den 15 april 1945 befriades från lägertillvaron av brittiska trupper.[3] De fördes i juli samma år till Sverige med Röda kors-båten[1] M/S Rönnskär.

Föreläsande och författarskap[redigera | redigera wikitext]

Vid ankomsten till Malmös hamn möttes de före detta lägerfångarna av smörgåsar och varm choklad. Detta stod i skarp kontrast till Frieds liv de senaste åren, som ända sedan de sista åren i Sighet varit utan sådan "lyx".[3]

Efter ankomsten till Sverige tog Hédi Fried upp sitt skrivande igen. Hon hade sedan tolv års ålder skrivit dagbok, men i lägret fanns inget papper att skriva på. Det återupptagna skrivandet var ett sätt för henne att bearbeta sina erfarenheter, som en sorts självanalys.[3]

Senare utbildade hon sig till psykolog. Vid sidan av sin yrkesgärning som psykolog har hon under senare delen av sitt liv informerat om sin tid i koncentrationsläger och verkat mot rasism.[1] Hon har sedan tidigt 1990-tal varit flitig föreläsare kring demokratifrågor och Förintelsen.

Sedan 1992 har hon publicerat ett antal böcker, med texter omkring demokratifrågor och hennes erfarenheter som förintelseöverlevare. Detta inkluderar den lösa trilogin Skärvor av ett liv (1992), Livet tillbaka (1995) och Ett tredje liv (2002), som kretsar kring olika delar av hennes liv. 2003 års Livets pendel är en mer filosofisk betraktelse kring ondskans, lyckans och minnets kännetecken.

2017 kom Frågor jag fått om Förintelsen, där hon besvarar frågor som hon fått från läsare, åhörare från föreläsningar och allmänhet. Två år senare kom Historien om Bodri, en barnbok om ett barn (Hédi), hennes hund (Bodri) och hur deras 1930-tal alltmer hamnar i skuggan av en politiker (Adolf Hitler) som anser att människor inte är lika mycket värda. Illustrationerna är av Stina Wirsén.[4]

Andra aktiviteter, utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År 2015 var hon värd för Sommar i P1.[5]

I sin verksamhet som författare, demokratiförespråkare och öppenhjärtig förintelseöverlevare har Hédi Fried fått ta emot ett antal priser och utmärkelser. 1998 fick hon Illis Quorum av Sveriges regering och året därpå utmärkelsen Årets europé i Sverige. 2002 blev hon hedersdoktor vid Stockholms universitet, 2015 mottog hon Raoul Wallenbergs pris och fyra år senare Serafimermedaljen.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] ”Hédi Fried”. www.nok.se. http://www.nok.se:8001/forfattare/f/hedi-fried/. Läst 28 september 2021. 
  2. ^ [a b c] ”Sighet” (på engelska). encyclopedia.ushmm.org. https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/article/sighet. Läst 28 september 2021. 
  3. ^ [a b c] Burman, Cecilia (25 oktober 2017). ”Hédi Fried: ”Jag har en plikt att berätta””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/hedi-fried-jag-har-en-plikt-att-beratta. Läst 28 september 2021. 
  4. ^ Sagor i barnradion (27 januari 2020). ”Historien om Bodri - Sagor i Barnradion”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/historien-om-bodri. Läst 28 september 2021. 
  5. ^ ”Hédi Fried - sommarvärd”. Sveriges Radio P1. 8 juli 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571823?programid=2071. Läst 18 juni 2018. 
  6. ^ ”Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn”. Regeringskansliet, Sverige. 2006. https://www.regeringen.se/contentassets/61bab671f59a46af81cb11ee99e0d0eb/regeringens-beloningsmedaljer-och-regeringens-utmarkelse-professors-namn. Läst 13 februari 2019. 
  7. ^ Hédi Fried och Anita Dorazio tilldelade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens utmärkelse Eldh-Ekblads fredspris”. Svenska Dagbladet. 23 maj 1999. https://www.svd.se/arkiv/1999-05-23/6. Läst 18 juni 2018. 
  8. ^ ”Svenska Europarörelsen - Årets Europé”. Svenska Europarörelsen. https://svenskaeuroparorelsen.se/arets-europe/. Läst 13 februari 2019. 
  9. ^ ”De delar på årets Wallenberg-pris”. Minoritet.se. 7 september 2015. https://www.minoritet.se/arets-raoul-wallenbergpristagare-utsedda. Läst 28 september 2021. 
  10. ^ ”En kväll tillägnad Minnesdagen för Förintelsens offer på Rumänska kulturinstitutet i Stockholm”. Rumänska kulturistitutet. 26 januari 2016. http://www.icr.ro/stockholm/evenimente-dedicate-zilei-de-comemorare-a-victimelor-holocaustului-la-icr-stockholm/sv. Läst 15 oktober 2018. 
  11. ^ Örn, Peter (14 december 2017). ”Hédi Fried tilldelas Olof Palmepriset 2017”. Psykologtidningen. http://psykologtidningen.se/2017/12/14/hedi-fried-tilldelas-olof-palmepriset-2017/. Läst 28 september 2021. 
  12. ^ Dr. Hans-Jürgen Heimsoeth (1 mars 2017). ”Tal vid överlämnande av ”Förbundsrepubliken Tysklands Förtjänstkors I. Klass” till Hédi Fried den 1 mars 2017”. Tyska ambassaden i Stockholm. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20171014183259/http://www.stockholm.diplo.de/Vertretung/stockholm/sv/00/Seite__Rede__Botschafter__170203-sv.html. Läst 15 oktober 2018. 
  13. ^ ”Hédi Fried, Saadia Hussain och Alexandra Pascalidou bland Stockholms stads kulturpristagare 2018”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/hedi-fried-saadia-hussain-och-alexandra-pascalidou-bland-stockholms-stads-kulturpristagare-2018-2510630. Läst 31 december 2019. 
  14. ^ ”Medaljförläningar 28 januari 2019”. Sveriges Kungahus. https://www.kungahuset.se/press/pressmeddelanden/2019pressmeddelanden/medaljforlaningar28januari2019.5.7ce04b63167c576df6c1328e.html?fbclid=IwAR2PhimYZNjzyCWjTXohEKnvXiI24efXbbVf5PwWnSFF9XUcJqZaJopPmnE. Läst 28 januari 2019. 
  15. ^ ”Torgny Segerstedts Frihetspenna tilldelas Hédi Fried – Medarbetarportalen”. medarbetarportalen.gu.se. 2019. https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/kalendarium-detalj/?eventId=70137005744&skipSSOCheck=true&referer=https://www.google.com/. Läst 28 september 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]