Herräng
| Herräng | |
| Tätort | |
 Hyttan vid järnverket omkring 1907.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Stockholms län |
| Kommun | Norrtälje kommun |
| Distrikt | Häverö distrikt |
| Koordinater | 60°8′15″N 18°37′44″Ö / 60.13750°N 18.62889°Ö |
| Area | 188 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 350 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,86 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Postort | Herräng |
| Postnummer | 760 49 |
| Riktnummer | 0175 |
| Tätortskod | T0184[2] |
| Beb.områdeskod | 0188TB107 (1960–)[3] |
| Geonames | 2706563 |
  Ortens läge i Stockholms län
| |
| Wikimedia Commons: Herräng | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Herräng är en tätort i Häverö socken, Norrtälje kommun i Stockholms län, belägen cirka 52 km norr om Norrtälje. Herräng, som ligger vid Singöfjärden, är ett gammalt brukssamhälle där järnmalmsbrytning inleddes på 1500-talet och avslutades på 1960-talet. Från gruvdriften finns vissa spår, främst i form av vattenfyllda gruvhål. Kvar finns även en stor slagghög på flera hektar, väl synlig från hamnen. Marken vid gruvfälten är annars numera till största delen avstyckad till sommarstugetomter.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Herräng fram till 1800-talet[redigera | redigera wikitext]
Åtminstone sedan slutet av 1500-talet har gruvdrift pågått i Herräng. Området kallades då Kuggvass, troligen namngivet efter de koggar som den tyska Hansan lade till vid platsen. Under 1600-talet ägdes området av Ortala bruk i Väddö socken, och kallades då Kuggvassängen. Namnet Herräng finns namngivet på en karta från 1754 över gruvorna inom Kuggvass.
Efter att ha legat nere en tid återupptogs gruvdriften 1822. En ångmaskin installerades för att driva pumparna vid Jacobi gruva. Malmen kom bland annat att skeppas till masugnar norrut, exempelvis till Axmar bruk, Galtströms bruk, Sörfors[förtydliga], Iggesunds bruk och Gnarp[förtydliga].
Herrängs Gruf AB bildas[redigera | redigera wikitext]
Ägandet kom under 1800-talet att samlas under en ägare. Fram till 1878 ägdes marken av Herrängs Grufvebolag. Ett nytt bolag, Herrängs Gruf AB, grundades 1889 av Per Nathanael Fröding. Denne var disponent vid Schisshyttan i Dalarna och hade grundat Lernbo Grufaktiebolag i Smedjebacken. Ett anrikningsverk byggdes 1894 för magnetisk malmseparering. Denna metod blev dock inte så lyckad, varför man istället övergick till ingenjör Gustaf Gröndals patenterade anriknings- och briketteringsmetod. Metoden eliminerade svavelhalten och minskade kolåtgången.
Ett järnverk började parallellt anläggas och de första byggnaderna, två masugnar, maskincentralen och brikettverket uppfördes 1902-03. Ett flertal arbetarbostäder byggdes även. Initiativtagare till utbyggnaden i Herräng var Gustaf Gröndal själv samt grosshandlare William Olsson. Anrikningsverket, briketteringsverket och hyttan kom att bli de första i landet som helt grundades på Gröndals metoder.
Gruvorna och järnverket läggs ned[redigera | redigera wikitext]
Efter vissa ekonomiska problem rekonstruerades Herrängs Gruf AB 1910. De närmaste åren därefter kom att präglas av ägarskiften vilka bidrog till ojämnheter i driften. Anrikningsverket brann 1919, men ersattes samma år av ett nytt samt ett sintringsverk. Lågkonjunkturen i början av 1930-talet innebar svårigheter för Herräng och driften låg tidvis nere. I början av 50-talet gick det dock bättre och en upprustning av bruket inleddes, bland annat infördes Bo Kallings rullugnsmetod, Kaldo-processen, vilken gav ett extremt svavelrent tackjärn.
Brytningen i Spatgruvan lades ner 1959 och två år senare, 1961, avslutades all gruvbrytning i Herrängsfältet (Hägnadsgruvan och Eknäsgruvan). Hädanefter köptes istället malm till järnframställningen från andra gruvor. För att klara den ökande konkurrensen utökades verksamheten med ett kokillgjuteri. En nedläggning blev emellertid till sist oundviklig, och driften vid järnverket upphörde fredagen den 4 juli 1969. Samma år flyttade Ernst V Andersson Gjuteri AB, nuvarande Roslagsgjuteriet AB, in i lokalerna vilket gör att metallindustrins prägel inte helt lämnat Herräng.
Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]
| Befolkningsutvecklingen i Herräng 1950–2020[4][5][6][7] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1950 | 696 | ## | ||
| 1960 | 721 | 162 | ||
| 1965 | 580 | 162 | ||
| 1970 | 467 | |||
| 1975 | 441 | |||
| 1980 | 432 | |||
| 1990 | 457 | 177 | ||
| 1995 | 451 | 181 | ||
| 2000 | 474 | 181 | ||
| 2005 | 443 | 181 | ||
| 2010 | 422 | 181 | ||
| 2015 | 377 | 187 | ||
| 2020 | 350 | 188 | ||
Anm.:
## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950. | ||||
Näringsliv[redigera | redigera wikitext]
Roslagsgjuteriet AB finns i det före detta järnverkets lokaler.
Evenemang[redigera | redigera wikitext]
I Herräng arrangeras varje år Herräng Dance Camp, världens största lindy hop-läger. I månadsskiftet maj-juni körs Classic Offshore Summer Meet. Ett uppvisningslopp för klassiska racerbåtar.
Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]
Det mest imponerande gruvhålet är idag Eknäsgruvans dagöppning där man arbetade sig ned till 185 meters djup. Vattennivån brukar variera men stiger ändå sakta beroende på att man tar vatten från gruvan. Här bröt man i dagbrott ned till 80 meter, sedan övergick man till underjordsbrytning. Från Eknäsgruvan går en ort fram till Wikingmalmen, som ligger några hundra meter norr om själva dagöppningen. Där bröt man malm fram till nedläggningen, men det finns ingen dagöppning att se där då malmen bröts från 125 meter och nedåt.
Den näst största gruvan är Hägnaden eller Sjö- och dammgruvorna där man fram till 40-talet bröt i dagbrott. Efter undersökningsarbeten och uppförande av lave gick man över till underjordsbrytning. Laven revs efter att gruvan lades ned.
En lave från 1918 vid Eknäsgruvan var tänkt att bevaras som industriminne. Denna brann dock ned 1982.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 6 oktober 2013.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 187. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 7
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Asph, Åke (1984). ”Herrängs gruvbanor”. Vägen från gruva och bruk: sju järnvägar för malm och järnmanufaktur : industribanor av Décauvilletyp / (1984): sid. 72-107. Libris 8379456
- Carlsson, Rolf (2011). Alla tiders Herräng : vi fortsätter "på mammas gata" : en berättelse om människor och händelser i Herräng under förra århundradet. [Hallstavik: Marie Brunnberg AB]. Libris 12297679. ISBN 978-91-976839-5-1
- Carlsson, Rolf (2003). Hundra år att minnas : en berättelse om människor och händelser i Herräng under 1900-talet. [Norberg: Rolf Carlsson]. Libris 9225009. ISBN 91-974668-1-6
- Carlsson, Rolf (1998). På mammas gata : Herräng - ett litet gruvsamhälle i Roslagen. [Norberg: Rolf Carlsson. Libris 9224963. ISBN 91-974668-0-8
- Herräng : ett samhälles utveckling från utmark till järnbruk. Stockholm: Författares bokmaskin. 1991. Libris 7635381. ISBN 91-7328-823-3
- Ring, Herman A (1894-1907). ”Herrängs Gruf-Aktiebolag”. Sveriges industri - dess stormän och befrämjare. Stockholm: Eklund. Libris 2148639. https://runeberg.org/rhasvindus/1/0187.html
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Herräng.- Bergsbruk.se - Herräng
- länsmuseum - Herräng
- Herräng Dance Camp
