Jätteloka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jätteloka
Reuzenbereklauw.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Araliaordningen
Apiales
Familj Flockblommiga växter
Apiaceae
Släkte Lokasläktet
Heracleum
Art Jätteloka
H. mantegazzianum
Vetenskapligt namn
§ Heracleum mantegazzianum
Auktor Sommier & Levier
Synonymer
Heracleum giganteum (Fisch.)[1][2]
Hitta fler artiklar om växter med

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum), eller jättebjörnloka, är en art i familjen flockblommiga växter som förekommer naturligt i Kaukasien i sydvästra Asien. Jättelokan odlas ibland som prydnadsväxt och spreds som en sådan till Europa och Nordamerika. Numera ses den i nyintroducerade områden som en invasiv art och i andra områden som ett besvärligt ogräs.

Fototoxicitet[redigera | redigera wikitext]

Saften från växten är fototoxisk. När hud som kommit i kontakt med saften utsätts för solljus eller ultraviolett ljus ger det fototoxisk dermatit. Först blir huden röd och kliar kraftigt, inom två dygn bildas blåsor. Blåsorna ger lila eller svarta ärr, som i ovanliga fall kan bestå i många år. Sjukhusvård kan behövas.

Reaktionen orsakas av furanokumarin i blad, rötter, stam, blommor och frön.

Bekämpning[redigera | redigera wikitext]

Jättelokan betraktas numera i områden där den ej är ursprunglig som en invasiv art och i och med dess giftighet görs i många områden försök att bekämpa växten och förhindra dess spridning i Europa[3] och Nordamerika.[4]

Ett sätt att bekämpa jättelokan är att klippa ner den. Jättelokan bygger under sitt första år upp en kraftig rotstam och går först under andra året i blom under rik frösättning. Ett bestånd kan bekämpas rent mekaniskt på så sätt att blomställningar skärs av i syfte att förhindra all föryngring av beståndet, men detta kräver planlagd, noggrann uppföljning så att inga mogna frön kvarstår och bekämpningen måste pågå oavbrutet under två till tre år innan den sista plantan försvunnit. Gamla frön kan gro efter så lång tid som sju år i mark, så övervakning av växtplatsen behövs.

Om blomställningarna skärs av tidigt förhindras frösättning snabbt och effektivt även om blomställningarna lämnas kvar på marken. Vid beskärning i ett senare skede måste blomställningarna samlas upp så att inte fröna skall hamna på marken och gro, något som i hög grad fördyrar och komplicerar bekämpningen. Jättelokan kommer att driva fram en ny (lägre) blomning efter beskärning enligt ovan, och även denna kan hinna gå i frö, varför det är viktigt att bevaka utvecklingen och inte nöja sig med endast ett ingripande per säsong. Då hinner man även att komma åt plantor som är senare med sin första blomning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (2 december 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/9474296. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ Umbellifers: World Umbellifer Database
  3. ^ IUCN: Europe agrees to step up the fight against invasive alien species (12 juli 2017)
  4. ^ USDA: Species: Heracleum giganteum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]