Jan Mårtenson (född 1944)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra personer med samma namn, se Jan Mårtensson
Jan Mårtenson
Jan Mårtenson, augusti 2013.
Jan Mårtenson, augusti 2013.
Född Jan Allan Mårtensson[1]
15 januari 1944 (73 år)
Tidaholm
Yrke författare, journalist, poet
Nationalitet svensk
Språk svenska
Verksam 1968-
Framstående verk Jag erövrar världen tillsammans med Karl och bröderna Marx
Make/maka Solweig Johansson (1967-1993)
Anne Sofie Roald (sedan 2011)[2]
Webbplats http://www.janmartenson.net/

Jan Allan Mårtenson, född den 15 januari 1944 i Tidaholms församling i dåvarande Skaraborgs län[1], är en svensk författare, journalist och poet som debuterade 1968. Han är sedan länge bosatt i Malmö.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Mårtenson växte upp i Tidaholm med en alkoholiserad far.[3] Han gick på gymnasiet i Falköping i tre dagar. "Jag ville bara visa att jag kunde komma in och var ganska skoltrött i det skedet."[4] Hans första jobb var på Marbodal, men efter att ha flyttat till Småland började han som 17-åring på Smålands-Tidningen i Eksjö.

Därefter var Mårtenson journalist på tidningar i Finspång, Örebro, Borås och Norrköping[4] innan han 1966 kom till tidningen Arbetet i Malmö, dit han var knuten i drygt 30 år. Han skrev under mer än ett decennium helsidesporträtt om kända svenskar, alltifrån statsministrarna Ingvar Carlsson och Thorbjörn Fälldin till Cornelis Vreeswijk och Hans Alfredson men också om idrottsstjärnor, författare och bildkonstnärer som till exempel Peter Dahl.[5]

Sedan 1970 har Mårtenson haft en konflikt med sin namne,[3] "som debuterade några böcker senare men vägrade lägga in en initial". Mårtenson upplevde sig med Stig Larssons ord "namnnappad".[6]. Namnkonflikten kulminerade när Mårtenson i sin hittills enda deckare, Mordet på kungens man 1986, lät rollfiguren poeten Mårten Janson mörda sin namne deckarförfattaren Mårten Janson.[5][7]

Efter en konflikt på tidningen Arbetet fick Mårtenson 1995 och 1997 två psykoser, vilket ledde till att han lades in för psykvård. Detta inspirerade honom till att skriva dikter igen.[4] Mårtenson har sedan 2001 ingen medicinering med psykofarmaka.[8]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Hittills har han gett ut 14 diktböcker och 11 romaner, bland annat den självbiografiska trilogin Skilda 1982, Sparkad 1984 och Förväntan 1986. Hösten 2009 kom hans memoarbok Som det kan bli. Den mest kända diktsamlingen heter Jag erövrar världen tillsammans med Karl och bröderna Marx som har animerats av Claes-Göran Lillieborg och har visats på TV med Per Myrberg som uppläsare. Två urval av dikter finns i volymerna Mellan Tidaholm och världen 1975 och Med Tidaholmskärra mot dikten 2000.

Som författare återkommer Mårtenson ofta till småstadsmiljö, både i sina romaner och diktsamlingar. Han är bosatt i Malmö, en stad han varit trogen sedan 1966 om man bortser från fem år i Lund på 1990-talet.

Stig Larsson skrev en stort uppslagen recension i Expressen (och Kvällsposten) om Jan Mårtensons memoarbok Som det kan bli och diktsamlingen Dikter inifrån[9]

Jan Mårtensons roman Mannen i hönshuset hade Stellan Olsson, regissören bakom Sven Klangs kvintett, långt framskridna filmplaner på. Det är en familjetragedi i svensk lantlig miljö. Mårtenson kom 2002 ut med diktsamlingen Kärlekssviter och gav våren 2008 ut diktsamlingen Dikter inifrån, som handlar om psykotiska erfarenheter på 1990-talet. Lars Furuland skrev en helsidesartikel om den i Upsala Nya Tidning, "Jan Mårtensons mest gripande diktsamling hittills". Han medverkar också med sjutton avsnitt om kulturella sevärdheter i Västergötland i kokboken Köksvägen till Västsverige med bland andra Birgitta Stenberg.

Mårtenson gav under hösten 2013 ut diktsamlingen Tid att älska. Den är tillägnad hans hustru Anne Sofie Roald, professor i religionsvetenskapMalmö högskola.[10]

Mårtenson finns representerad i många diktantologier, bland annat i Den stora Lyrikboken från Ekelund till Sonnevi och De vackraste kärleksdikterna med poesi från världslyriken. Hans författarskap presenteras i boken Mitt i 70-talet av Tom Hedlund. I boken Svenska visdiktare skriver Hans Bing om Mårtenson.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Dikter nu 1968
  • Mellan oss 1969
  • Närmare 1972
  • Jag erövrar världen tillsammans med Karl och bröderna Marx 1973
  • Mellan Tidaholm och världen 1975
  • Så länge ljuset räcker 1976
  • Långt till i morgon 1977
  • Harry Persson, kommunist 1978
  • Genvägar till galenskapen 1979
  • Den första tiden med Emilia 1982
  • Skilda 1982
  • Sparkad 1984
  • Öppna ansikten 1985
  • Förväntan 1986
  • Mordet på kungens man 1986
  • Mannen i hönshuset 1989
  • Nederlaget 1991
  • En fläkt av liv i Malmö 1993
  • Härifrån och hit 1995
  • Drömmen om den rätta 1998
  • Den omöjliga kärleken 2000
  • Med Tidaholmskärra mot dikten 2000
  • Kärlekssviter 2002
  • Dikter inifrån 2008
  • Som det kan bli 2009[11]
  • Tid att älska 2013

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Mårtenson tilldelades 2007 ett stipendium på 50.000 kr av Svenska Akademien ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse. Han belönades även av Svenska Akademien 1997.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  2. ^ Kärleken gav inspiration att sätta ord på känslorna, Sydsvenskan, läst 17 augusti 2016
  3. ^ [a b] Jan Mårtenson, Sydsvenskan, läst 9 februari 2016
  4. ^ [a b c] Jan Mårtenson på besök, Västgöta Bladet, läst 9 februari 2016
  5. ^ [a b] Kokett självbespegling av Jan Mårtenson, Svenska Dagbladet, läst 9 februari 2016
  6. ^ Så kan det gå, Expressen, Stig Larsson, läst 3 mars 2016
  7. ^ Mårtenson, Jan, 1986, Mordet på kungens man, Deckarsidorna, läst 9 februari 2016
  8. ^ Hans liv blir till memoarer, Upsala Nya Tidning, läst 9 februari 2016
  9. ^ Så kan det gå, Expressen, 8 maj 2013
  10. ^ Kärleksdikter på riktigt, Skaraborgs Läns Tidning, läst 9 februari 2016
  11. ^ Som det kan bli Arkiverad 22 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine., Carlsson förlag], läst 9 februari 2016

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]