Jilin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För staden med samma namn, se Jilin (stad).
Jilin
Manchuiska : Girin ula.jpg
Girin ula
kinesiska : 吉林省?
pinyin: Jílín shěng
Songhua-sjönSonghua-sjön
Förkortning: 吉   (pinyin: Jí)
Typ av område: Provins
Huvudstad: Changchun
Yta: 191 038 km2
13:e störst i Kina
Folkmängd:* 27 462 297 (2010)
21:a folkrikast i Kina
BNP:* 31 599 ¥/inv. (2011)
Större kinesiska nationaliteter:*
Provins-
guvernör
:
Bayanqolu
Parti-
sekreterare
:
Wang Rulin
Officiell webbplats
Jilins läge i Kina.
Jilins läge i Kina.
*Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/cn-22.aspx
Källa för BNP: http://thechinaperspective.com/topics/province/jilin/
Källa för nationaliteter: Kinas folkräkning 2000.

Jilin, även känt som Kirin, är en provins i nordöstra Kina som gränsar till Nordkorea. Den har en yta på 191.038 km² och totalt 27.462.297 invånare (2010). Provinshuvudstad är Changchun.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Jilin gränsar i norr till Heilongjiang-provinsen i söder har provinsen en lång gräns mot Nordkorea, som markeras av Yalu och Tumen-floderna. I väster gränsar Jilin mot Inre Mongoliet och i öster har provinsen en kort gräns mot Ryssland där Ussuri-floden utgör naturlig gräns. Jilin har sitt högsta läge mot havet i sina sydöstra delar, där berget Changbaishan är beläget.

Provinsen är bördig och väl lämpad för åkerbruk och är känd för sina rika tillgångar av medicinalväxter. Jilin har stora reserver av olja, gas, kol, järnmalm, nickel, molybden, talk, grafit, gips, cement, guld och silver. Dess reserver på oljeskiffer är de största i landet.[1]

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Jordbruksindustrin har länge varit av stor betydelse i Jilin och provinsen är också känd för sin pharmaceutiska industri som bygger på Jilins rika tillgångar på medicinalvälxter.

Sedan den japanska ockupationen 1933-45 har Liaoning haft en stor och tung industrisektor, vilket gjort provinsen till kärnan i det som kallas det manchuriska "rostbältet". Viktiga industrier är idag bilindustrin, petrokemisk industri och den kemiska industrin.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Jilin hörde till de gamla kejsardömena Koguryo (37 f.Kr.668) och Balhae (698926) innan regionen införlivades i tur och ordning av Liaodynastin (907-1125), Jindynastin (1115–1234) och Yuandynastin (1271–1368).

Jilin är beläget i regionen Manchuriet, som är det manchuiska folkets ursprungsområde. Provinsens namn härrör från en kinesisk förkortning av det manchuiska uttrycket girin ula, vilket betyder "längs med floden", där "floden" syftar på Songhuajiang.[3] Ända fram till 1800-talets andra hälft var invandringen av hankineser till Manchuriet starkt reglerad och Jilin styrdes av en militärguvernör (將軍) i Cicigar som var skild från den civila förvaltningen i det egentliga Kina. Under militärguvernören lydde ställföreträdande militärguvernörer (副都統) som residerade på följande ställen:[4]

Efter det att Qingdynastin avträtt en stor del av sina anspråk i Manchuriet till Ryska imperiet 1860 började Qingdynastin uppmuntra invandring av hankineser, som vid 1900-talets början utgjorde regionens befolkningsmajoritet. 1907 omvandlades Jilin till en vanlig provins med civil förvaltning och Jilin blev provinshuvudstad.

Jilin-provinsens utbredning under Manchukuo och Republiken Kina.

Mellan 1932 och 1945 tillhörde Jilin den japanska lydstaten Manchukuo. Efter det japanska nederlaget i andra världskriget införde nationalistregeringen i Chongqing en ny provinsindelning i Manchuriet, men denna fick liten betydelse eftersom Folkets befrielsearmé snabbt erövrade området under det kinesiska inbördeskriget 1946-49.

Efter 1949 förenade Folkrepubliken Kinas regering Jilin-provinsen med delar av andra provinser. 1955 blev Changchun provinshuvudstad.

Under kulturrevolutionen (1966-76) utökades Jilins territorium med Jirim och delar av Hinggan som båda lösgjorts från Inre Mongoliet, vilket innebar att provinsen fick en landgräns mot den sovjetiska satellitstaten Mongoliska Folkrepubliken. Efter kulturrevolutionens slut 1976 återställdes provinsgränserna.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Provinsen Jilin är indelad i åtta städer på prefekturnivå och en autonom prefektur:

Karta
Jilin prfc map.png
# Namn Kinesiska Pinyin Administrativt centrum Typ
1 Changchun 长春市 Chángchūn shì Chaoyang Subprovinsiell stad
2 Baicheng 白城市 Báichéng shì Taobei Stad på prefekturnivå
3 Baishan 白山市 Báishān shì Badaojiang Stad på prefekturnivå
4 Jilin 吉林市 Jílín shì Chuanying Stad på prefekturnivå
5 Liaoyuan 辽源市 Liáoyuán shì Longshan Stad på prefekturnivå
6 Siping 四平市 Sìpíng shì Tiexi Stad på prefekturnivå
7 Songyuan 松原市 Sōngyuán shì Ningjiang Stad på prefekturnivå
8 Tonghua 通化市 Tōnghuà shì Dongchang Stad på prefekturnivå
9 Yanbian
(för koreaner)
延边朝鲜族自治州 Yánbiān cháoxiǎnzú
zìzhìzhōu
Yanji Autonom prefektur

Politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Politik i Jilin

Den politiska makten i Jilin utövas officiellt av provinsens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och guvernören i provinsen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Provinsens guvernör sedan 2006 är Han Changfu.

I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Jilin och partisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än guvernören. Sedan november 2009 heter partisekreteraren Sun Zhengcai.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”China Briefing Business Reports”. Asia Briefing. 2007. http://shopping.china-briefing.com/index_eproduct_view.php?products_id=21. Läst 12 februari 2009.  [död länk]
  2. ^ The China Perspective - Jilin
  3. ^ Endymion Porter Wilkinson, Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 233.
  4. ^ William Frederick Mayers och G.M.H. Playfair, The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix, 3 upplagan (Shanghai: Kelly & Walsh Limited, 1897), s. 49.
  • Elliott, Mark C. "The Limits of Tartary: Manchuria in Imperial and National Geographies." Journal of Asian Studies 59, no. 3 (2000): 603-46.
  • Lee, Robert H. G. The Manchurian Frontier in Ch'ing History. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1970.
  • Mayers, William Frederick. The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix. 3rd edition revised by G.M.H. Playfair ed. Taibei: Ch'eng-Wen Pub. Co., 1966.