Johan Lorentz Odhelius

Från Wikipedia
Johan Lorens Odhelius
Odhelius avporträtterad i blå dräkt av Ulrika Pasch ca 1775.
Född3 mars 1737[1][2]
Strängnäs stadsförsamling[1], Sverige
Död23 augusti 1816[1][2][3] (79 år)
Ulrika Eleonora församling[1][3], Sverige
Medborgare iSverige[4]
SysselsättningÖversättare, läkare[1], farmaceut[1]
Redigera Wikidata

Johan Lorentz Odhelius, född 2 mars 1737 i Strängnäs, död 23 augusti 1816, var en svensk läkare och en av Linnés lärjungar. Han var brorson till Thore och Jonas Odhelius.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Studier och karriär[redigera | redigera wikitext]

Inskriven 1753 som student i Uppsala, bestämde sig Odhelius för att bli läkare och var en bland de flitigaste åhörarna av Carl von Linnés, Jonas Sidréns med fleras föreläsningar. Sedan han vid slutet av 1757 avlagt de prov som krävdes för medicine doktorsgraden, avgick han 1758 som fälthospitalsmedikus till Pommern. Under kampanjerna följde han detta och det följande året högkvarteret, och var under vintrarna garnisonsläkare i Anklam och Greifswald.

Promoverad till medicine doktor i Uppsala 1760, utnämndes han 1761 till hovmedikus och var från nämnda år till 1766 intendent vid Djurgårdsbrunn. År 1763 hade han blivit anställd som assessor Johan Anders af Darellis medhjälpare vid sjukvården inom Serafimerlasarettet och intog 1772, när Darelli tog avsked, dennes plats som överläkare för invärtes sjukdomar vid sjukhuset.

Samma år inkallades han till assessor i Collegium medicum och 1775 fick han i uppdrag att såsom kollegiets deputerade reglera medicinalväsendet vid amiralitetet i Karlskrona. 1775 blev han kallad till ledamot av Vetenskapsakademien. 1813 utnämndes han till ledamot av Sundhetskollegium

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

J L Odhelius utgav åtskilliga vetenskapliga skrifter och gjorde även litterära försök. Han var läkare i ett berömt fall med Sara Stina Schultz som prästen Johan Tybeck menade var besatt av Djävulen. Sedan fallet tagits till Collegium medicum tog sig Odhelius an Schultz och inskrev henne vid Serafimerlasarettet för observation. Till skillnad från Tybeck menade Odhelius att Schultz led av ett sjukligt behov av uppmärksamhet och lathet, samt att hon blivit hysterisk av prästen Tybeck. Sjukdomens orsak härledde han från en "elak upfostran och grofva seder ... med tilltagande passioner". Odhelius hade, rapporterade han till kollegiet, botat hennes anfall med att spruta kallt vatten på henne. Schultz överfördes därför till sinnessjukhuset Danvikens hospital.[5]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Odhelius var son till rådmannen och handlanden i Strängnäs Samuel Odhelius och Maria Elisabeth Helin, samt släkt med den berömde teologiprofessorn Erik Odhelius.

Gift första gången 1763 med Maria Elisabeth Bjurman och andra gången 1773 med Brita Kristina Wåhlin.

J L Odhelius farfars systerson, kyrkoherden i Odh Anders Winge (som efterträdde Johan Anders af Darellis far kyrkoherden Anders Darelius (1680–1735), var gift med J A af Darellis syster Tollia Darelius. Johan Anders af Darelli var således svåger till Johan Lorentz Odhelius kusin.

J L Odhelius farbror Thore Odhelius (1705–1777) var kyrkoherde i Flo i Skaraborg, Västergötland, och arbetade därmed i parallellt pastorat med Anders Winge och Anders Darelius.

Bibliografi (elektroniska resurser)[redigera | redigera wikitext]

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Odhelius Johan Lorens, red (1761). Betänkande öfwer qwaksalware, skrifwit såsom bref från en medicinæ doctor i London, til en adelsman i Bath. Från fransyskan öfwersatt. Stockholm, tryckt hos Peter Hesselberg, 1761.. Stockholm. Libris 2436984 
  • Antoine Jacques Roustan: Svar, på den af vettenskaps-sällskapet i Bern förestälte fråga: Hvilka medel kunna förbättra et fördärfvat folk, och hvilken är den fullkomligaste plan en lag-stiftare i sådan afsigt bör följa? (Stockholm, 1768)
  • Antoine Jacques Roustan: Historisk granskning öfver de af herr Voltaire föregifne fyra lycksaliga tider. Hvartil är bifogat samtal emellan Brutus och Cæsar på de eliseiska fälten (Uppsala, 1769)
  • Alexander Pope: Försök om menniskan (Stockholm, 1774)
  • Claude Deshais-Gendron: Afhandling om smink och den skada flere kropsdelar i synnerhet ögonen därigenom lida (Stockholm, 1774)
  • James Cook Cook, James; Pringle John, Odhelius Johan Lorens (1778). Sätt at bibehålla sjöfolkets hälsa. Försökt på engelske krigskeppet, Resolution, under en resa af 3 år och 18 dagar, med sådan framgång at ingen enda af 118 mans besättning dödt af skörbjug. Beskrifvit uti bref til k. eng. vet. societ:s: præsident herr Joh. Pringle ... af capitain Jacob Cook ... Hvarvid äro bifogade: herr præs. Pringles anmärkningar öfver de nyaste förbättringar i detta ämne. Öfversatt af Joh. Lor. Odhelius ... Stockholm, tryckt uti k. ordens-tryckeriet, : 1778.. Stockholm. Libris 2412461 
  • August Gottlieb Meissner: Stor-hertiginnans af Toscana, Bianca Capello, lefverne och död (Stockholm, 1795)
  • Alexander Pope: Våldet på Belindas låck: comisk hjältedigt (Stockholm, 1797)
  • Antoine Jacques Roustan: Christendomens försvar i hänseende till politiken (Stockholm, 1815)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • David von Schulzenheim: Åminnelse-tal öfver kongl. vetenskaps-academiens ledamot, herr Joh. L. Odhelius, m.d., medicinal-råd i kongl. sundhets-collegium, hållet den 8 februarii 1817 ... (Stockholm, 1817)


Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Johan Lorentz Odhelius, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Johann Lorenz Odhelius, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Kungsholms kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0011/F I/3 (1811-1826), bildid: C0055001_00053, sida 86, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 9 maj 2019, ”Aug,23,,2/9 Odhelius Jh. Lorentz Medicinal Rådman...80...”.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libris, 29 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tord Ajanki, Vanvettets kurer, Helsingborg 1999, s. 32 ff

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]