Julianska kalendern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Julianska kalendern eller gamla stilen är en kalender, som fått sitt namn efter Julius Caesar som år 46 f.Kr. genomförde en reform i den romerska kalendern. Reformen innebar att året fastställdes till 365 dagar och att skottår med en extra dag skulle infalla vart fjärde år samt att månens faser inte längre skulle ha någon betydelse för kalendern. Enligt Plinius den äldre baserades kalenderrefomen på den egyptiske astronomen Sosigenes beräkningar. Sosigenes, som även fått en krater på månen uppkallad efter sig, verkade i Alexandria i Egypten under det första århundradet före Kristus och Julius Caesar kan ha blivit inspirerad till reformen under sin vistelse i Egypten av en föreslagen men inte genomförd egyptisk kalenderreform två århundraden tidigare.

Makten[redigera | redigera wikitext]

Kalendern har sedan urminnes tider varit förknippad med dyrkan av olika gudar. Dessa gudar ansågs ofta vara de ibland synliga men alltid oåtkomliga himlakropparna på himlavalvet och därför var det vanligtvis prästerna i olika kulturer som ansvarade för tideräkningen. Förmågan att genom sina hemliga astronomiska kunskaper kunna förutse himlafenomen gav prästerskapet ett "bevis" för att de hade närmare kontakt med gudarna än vanligt folk. Denna skenbara makt över tiden skapade givetvis korruption eftersom alla människor var beroende av fungerande kalendrar för att kunna t ex planera sådd och skörd eller göra tidsbegränsade överenskommelser. Suetonius skrev t ex att den romerska månkalendern hade bringats i oreda därför att prästkollegiet hade lagt till dagar och månader som det behagade dem, så att skörde- och vinfester inte längre inföll vid rätt årstid. För att rätta till tideräkningen efter oredan behövde år 46 f.Kr. omfatta 445 dagar och kallades därför annus confusionis. Att den 1 januari år 45 f.Kr. inte inföll vid vintersolståndet utan en vecka senare var en sista eftergift till den romerska månkalendern genom att den första månadens första dag i den nya kalenderns första år sammanföll med den första dagen i månaden januari uppkallad efter Janus, guden med två ansikten.

Kejsar Augustus kalenderreform[redigera | redigera wikitext]

Under åren från 42 f.Kr. till 9 f.Kr. var det på grund av ett missförstånd skottår vart tredje år (åren f.Kr. 42, 39, 36, 33, 30, 27, 24, 21, 18, 15, 12 och 9), det vill säga 12 skottår i stället för 9. Kejsar Augustus befallde att de närmast följande tolv åren från och med år 8 f.Kr. skulle skottåren utebli. Sista år att sakna skottdag enligt grundregeln blev sålunda år 4 e.Kr. och år 8 det första korrekta skottåret. Alltså har den julianska kalendern fungerat som tänkt sedan år 5 e.Kr. Från och med denna tid har även augusti månad haft 31 dagar, i den ursprungliga versionen av den julianska kalendern hade varannan månad, med start från mars (som var årets första månad pga att vårdagjämningen inföll denna månad), 31 dagar. Årets sista månad i den gamla romerska kalendern, februari, hade alltså när det var skottår först ett jämnt antal (30) dagar, liksom övriga "jämna" månader: april, juni, augusti, oktober (den 8:e månaden) och december (den 10:e månaden). När det inte var skottår drog man före Augustus kalenderreform, bort en dag från årets sista jämna månad. Efter reformen lade man istället till en dag på årets andra månad när det var skottår, vilket gör att det fortfarande i våra dagar är lätt att missta sig på vilka månader som är längre än andra. Augusti har dock fått behålla sina 31 dagar till kejsar Augustus ära ända tills idag.

Problemen med påskfirandet enligt den julianska kalendern[redigera | redigera wikitext]

När julianska kalendern infördes år 45 f.Kr. ansågs vårdagjämningen inträffa den 24 mars. Vid första konciliet i Nicaea 325 hade den ”flyttat” till den 21 mars. Även om de exakta astronomiska tidpunkterna avviker något litet, är de tre dagarnas skillnad i huvudsak korrekt. Förklaringen är att skillnaden 0,0078 mellan tropiskt år och kalender under 370 år ackumulerats till 2,886 dygn. Ändringen på tre dagar mellan kalenderns införande och Nicaeamötet förvånade dess delegater som (tydligen utan att ta på allvar kalenderns tendens att kontinuerligt avlägsna sig från det tropiska året) ”fixerade” vårdagjämningen i framtiden till den 21 mars. Intresset för vårdagjämningens datum på Nicaeamötet berodde på sambandet med tiden för påskens firande. Tidpunkten för påskdagen fastställde mötet med en mycket välkänd formel till ”första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen”.

Övergången till den gregorianska kalendern[redigera | redigera wikitext]

År 1582 återställdes och fixerades vårdagjämningen till 21 mars av den katolska kyrkan, med en kalenderreform, den gregorianska kalendern. För kyrkan var det mycket viktigt att gudstjänster hölls på rätt dag. Lång tids kalenderproblem följde eftersom andra kyrkor än den katolska inte bytte kalender vid denna tid eftersom de ansåg att gudstjänster redan hölls på rätta dagar.

I Sverige användes den julianska kalendern fram till 1753 då den ersattes med den gregorianska kalendern. (Under ett kort mellanspel, åren 1700-1712, gällde dock den svenska kalendern.) Ortodoxa länder bytte kalender enligt lag efter första världskriget, medan ortodoxa kyrkor fortfarande följer den julianska kalendern, som för närvarande skiljer sig 13 dagar mot den gregorianska kalendern. Därför firas jul i t. ex. Ryssland 7 januari enligt den gregorianska kalendern som motsvarar 25 december i julianska kalendern: kyrkan följer den julianska kalendern trots att stats- och civilkalender är gregorianska. Den grekiska ortodoxa kyrkan har ändå bytt mot den gregorianska kalendern som i sin tur skapade många protester och få kyrkoförsamlingar förklarade sig oberoende från Atenpatriarkatet och anklagade den officiella kyrkan i så kallade ekumenismen - en aktivitet riktad mot förening med Rom och katoliker.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]