Kardinal

Från Wikipedia
Version från den 20 december 2017 kl. 06.32 av Slånbär (Diskussion | Bidrag) (Update)
Uppslagsordet ”Kardinalen” leder hit. För filmen från 1963, se Kardinalen (film).
För fågeln kardinal, se tättingfamiljen kardinaler.
Kardinal Raymond Leo Burke år 2014.
Kardinalerna är påvens närmaste medarbetare. Kardinal Camillo Ruini i samspråk med påven Benedictus XVI år 2006.

Kardinal är en titel i Romersk-katolska kyrkan för dem som ingår i kardinalkollegiet, och bistår i den egenskapen påven i ett givet ämbete eller, i egen person eller som del av kollegiet, fungerar som påvligt råd. Kardinaler kan tillhöra såväl den romerska som katolska östkyrkor.[1]

Kardinalatet är till skillnad från biskopsämbetet ingen vigning utan en värdighet. Kardinalerna utgör kardinalskollegiet och sammanträder efter påvens död i den valkorporation, konklaven, som har till uppgift att utse ny påve. Sedan Paulus VI äger endast de som ännu inte fyllt 80 år rösträtt (motu proprio Ingravescentem Aetatem den 20 november 1970).

Per den 20 december 2017 består kardinalkollegiet av 216 kardinaler, av vilka 120 har rätt att delta i påveval, så kallade kardinalelektorer. Den äldste levande kardinalen är José de Jesús Pimiento Rodríguez, född 1919.

Ordet kardinal kommer av latinets cardinalis, vilket betyder ’viktig’, ’huvud-’, ytterst av cardo, ’dörrtapp’, ’huvudpunkt’, ’kärna’.

Påveval

Påven väljs oftast bland kardinalerna, även om detta inte utgör ett krav. Sedan Johannes XXIII är alla kardinaler biskopsvigda.[2] De är antingen knutna till den romerska kurian eller tjänar som stiftsbiskop i något av världens mest anrika eller största stift. Titeln kardinal tilldelas av påven.

Ursprungligen valdes påven av präster och diakoner i Rom samt biskopar i Roms omgivningar. Detta förhållande behålls alltjämt formellt, då kardinalskollegiet växte fram ur detta prästerskap. Än i dag indelas kardinalerna i kardinalbiskopar, kardinalpräster och kardinaldiakoner.

Kardinalbiskop

Kardinalbiskoparna, som före utnämningen måste inneha en biskopsstol, är även biskop av något av de suburbikariska stiften.

Nuvarande kardinalbiskopar

Tre patriarker inom de katolska östkyrkorna innehar titeln kardinalbiskop, men de är inte tilldelade något suburbikariskt stift.

Kardinalpräst

De flesta kardinaler är kardinalpräster. De prelater som utses till kardinalpräst är vanligtvis ärkebiskopar för betydelsefulla stift runtom i världen; vissa kan dock inneha poster vid den romerska kurian.

Varje kardinalpräst tilldelas en titelkyrka i Rom, även om han är biskop eller ärkebiskop i ett stift någon annanstans. Idag (2017) finns det 163 titelkyrkor i Rom.

Kardinaldiakon

Kardinaldiakon är den lägsta rangen bland kardinalerna. De som utnämns till kardinaldiakoner är vanligtvis ämbetsmän vid den romerska kurian eller prelater som uppnått åttio års ålder. En kardinal som varit kardinaldiakon i minst tio år kan ansöka om att få bli utsedd till kardinalpräst.

Den äldste kardinaldiakonen (doyen) kallas kardinalprotodiakon. Han har bland annat till uppgift att från Peterskyrkans benediktionsloggia tillkännage namnet på den nye påven efter en avslutad konklav. Den 19 april 2005 var det Jorge Arturo Medina Estévez som meddelade att kardinal Joseph Ratzinger hade valts till ny påve. Den 13 februari 2013 var det Jean-Louis Tauran som meddelade att kardinal Jorge Bergoglio hade valts till ny påve. Den nuvarande kardinalprotodiakonen heter Renato Raffaele Martino.

In pectore

Huvudartikel: In pectore

Vid vissa omständigheter kan påven utnämna en eller flera kardinaler in pectore (latin ’i bröstet’, ’i hjärtat’), d.v.s. i hemlighet, på grund av att ett offentliggörande skulle kunna leda till förföljelser av kristna eller på annat sätt skada Kyrkan.

Kända kardinaler i urval

Kända avlidna kardinaler i urval

Se även

Referenser

  1. ^ Stockholms katolska stift – Vad är en kardinal?
  2. ^ Undantag utgör bland andra fransmannen Yves Congar, amerikanen Avery Dulles och italienaren Domenico Bartolucci.

Externa länkar