Karel De Gucht
| Karel De Gucht | |
 | |
| Född | Karel Lodewijk Georgette Emmerence De Gucht 27 januari 1954[1][2][3] (69 år) Overmere, Belgien |
|---|---|
| Medborgare i | Belgien |
| Utbildad vid | Vrije Universiteit Brussel Université libre de Bruxelles (1834-1969)  |
| Sysselsättning | Politiker[4], jurist, diplomat, advokat, internationell forumdeltagare |
| Befattning | |
| Europaparlamentariker första Europaparlamentet, Nederländsk-språkiga valkollegiet (1980–1984)[5] Europaparlamentariker andra Europaparlamentet, Nederländsk-språkiga valkollegiet (1984–1989)[5] Europaparlamentariker tredje Europaparlamentet, Nederländsk-språkiga valkollegiet (1989–1994)[5] Ledamot av Belgiens senat (1994–1995) Ledamot av Flanderns parlament (1999–2003) Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens representantkammares 51:a mandatperiod (2003–2007)[6] Belgiens utrikesminister regeringen Verhofstadt II, regeringen Verhofstadt III, regeringen Leterme I och regeringen Van Rompuy (2004–2009) Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens representantkammares 52:a mandatperiod (2007–2010)[7] Vice premiärminister i Belgien regeringen Van Rompuy (2008–2009) Europeisk kommissionär för krishantering Kommissionen Barroso I (2009–2010) Europeisk kommissionär för handel Kommissionen Barroso II (2010–2014) | |
| Politiskt parti | |
| Öppna VLD | |
| Barn | Jean-Jacques De Gucht (f. 1983) |
| Utmärkelser | |
| Tre Stjärnors orden Storkorset för Peruanska Solorden Storkors av Republiken Polens förtjänstorden | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Karel Lodewijk Georgette Emmerence De Gucht, född 27 januari 1954 i Overmere i Berlare i Östflandern, är en belgisk politiker och sedan 2009 EU-kommissionär.
De Gucht var ledamot av Europaparlamentet 1980-1994, flamländska parlamentet 1995-2003 och från 2003 av det federala parlamentet. Han representerar det liberala partiet Vlaamse Liberalen en Democraten och var dess ordförande 1999-2004. Han tvingades avgå som partiordförande efter oenighet med partikollegan och premiärministern Guy Verhofstadt om ett förslag om att ge medborgarlösa invandrare rösträtt i kommunalvalen, vilket De Gucht motsatte sig. Oenigheten skadade partiets rykte allvarligt, vilket visade sig i 2004 års regionalval i Belgien. Trots detta utsågs De Gucht till utrikesminister samma år sedan företrädare Louis Michel blivit utnämnd till EU-kommissionär.
De Gucht tjänstgjorde ett halvår som biståndskommissionär i Kommissionen Barroso I efter att företrädaren Michel valts in i Europaparlamentet 2009. Från 10 februari 2010 är De Gucht kommissionär med ansvar för handelsfrågor i Kommissionen Barroso II.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Karel De Gucht, 11 april 2009.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: de-gucht-karel, omnämnd som: Karel De Gucht.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000028186, omnämnd som: Karel De Gucht, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Davos 2014 deltagarlista, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ www.europarl.europa.eu, Europaparlamentariker-ID: 1472, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] läs online, www.europarl.europa.eu.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.lachambre.be.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.lachambre.be.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Karel De Gucht.- EU-kommissionens webbplats
Wikimedia Commons har media som rör | Företrädare: Louis Michel |
Belgiens utrikesminister 2004–2009 |
Efterträdare: Yves Leterme |
| Företrädare: Louis Michel |
EU:s biståndskommissionär 2009-2010 |
Efterträdare: Andris Piebalgs utvecklingsbistånd Kristalina Georgieva humanitärt bistånd |
| Företrädare: Benita Ferrero-Waldner |
EU:s handelskommissionär 2010-2014 |
Efterträdare: Cecilia Malmström |
| Företrädare: Louis Michel |
EU-kommissionär från Belgien 2009-2014 |
Efterträdare: Marianne Thyssen |
| ||||||||
|