Konstantin von Neurath

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Konstantin von Neurath

Konstantin von Neurath år 1939.

Ämbetsperiod
1 juni 1932–4 februari 1938
President Paul von Hindenburg (1932–1934)
Adolf Hitler (1934–1945)
Kansler Franz von Papen (1932)
Kurt von Schleicher (1932–1933)
Adolf Hitler (1933–1945)
Företrädare Heinrich Brüning
Efterträdare Joachim von Ribbentrop

Ämbetsperiod
21 mars 1939–24 augusti 1943
Företrädare posten inrättad
Efterträdare Reinhard Heydrich (de facto 1941–1942)
Wilhelm Frick (de iure 1943–1945)

Född Konstantin Hermann Karl von Neurath
2 februari 1873
Kleinglattbach, Württemberg, Tyskland
Död 14 augusti 1956 (83 år)
Enzweihingen, Baden-Württemberg, Västtyskland
Gravplats Vaihingen an der Enz
Nationalitet Tyskland Tyskland
Politiskt parti Oberoende (1932–1937)
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (1937–1945)
Maka Marie Auguste Moser von Filseck (1875–1960; giftermål 1901)
Barn Konstantin (född 1902), Winifred (född 1904)
Utbildning Juridik
Alma mater Universitetet i Tübingen
Universitetet i Berlin
Yrke Jurist
Militärtjänst
Tjänstetid 1914–1916
Slag/Krig Första världskriget
Utmärkelser Планка железного креста 1 класс.png Järnkorset av första klassen (1914)

Konstantin Hermann Karl von Neurath, född 2 februari 1873 i Kleinglattbach, död 14 augusti 1956 i Enzweihingen, var en tysk friherre, jurist, politiker och diplomat. Han var Weimarrepublikens siste och Tredje rikets förste utrikesminister. Han blev SS-Obergruppenführer 1943. Vid Nürnbergprocessen 1945–1946 dömdes von Neurath till 15 års fängelse för bland annat brott mot freden och brott mot mänskligheten.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

von Neurath tjänstgjorde från 1901 vid Auswärtiges Amt. Han deltog i första världskriget, där han i december 1914 mottog Järnkorset, men hemförlovades 1916, efter att ha sårats allvarligt. År 1918 blev han kabinettschef hos kung Vilhelm II av Württemberg. Efter första världskriget återvände han till utrikesförvaltningen och var tysk minister i Köpenhamn 1919–1921,[1] ambassadör i Rom 1921–1930 och därefter i London till 1932. Han utnämndes till utrikesminister 2 juni 1932 och kvarstod i denna kapacitet även efter Hitlers maktövertagande året därpå. Det faktum att han var friherre, diplomat och partipolitiskt obunden gav Tredje rikets utrikespolitik under dess första år ett sken av anständighet.[2] Denna chimär blev dock alltmer svår att upprätthålla i takt med att Tysklands utrikespolitik ökade i aggressivitet. I strid med bestämmelserna i Versaillesfreden skedde en militär upprustning från 1935, allmän värnplikt infördes och Rhenlandet, som enligt Versaillestraktaten skulle förbli demilitariserat, besattes i mars 1936. Samma år slöts vänskapsavtal med Italien (Rom-Berlinaxeln, föregångare till stålpakten) och Japan (Antikominternpakten). Från samma år deltog även tyska trupper i spanska inbördeskrigetFrancos sida.

Trots att von Neurath blev medlem i NSDAP och 1937 utnämndes till SS-Gruppenführer, tvingades han att året därpå avgå som utrikesminister. Han var därefter minister utan portfölj 1938–1939 och från 1939 riksprotektor i Böhmen-Mähren. Då Hitler ansåg att den åldrige von Neurath var för mild mot tjeckerna, utnämnde han Reinhard Heydrich till ställföreträdande riksprotektor. von Neurath entledigades dock inte från denna post förrän i augusti 1943.

Vid Nürnbergprocessen 1945–1946 åtalades von Neurath för planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser samt brott mot mänskligheten. Han fälldes på samtliga åtalspunkter och dömdes till 15 års fängelse. Han frigavs dock redan 6 november 1954, på grund av hälsoskäl, från fängelset i Spandau.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 999 
  2. ^ Davidson 1997, s. 174

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]