Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
ILO-konvention
169
Konventionen om urfolk och stamfolk
Antagen 27 juni 1989
Ikraftträdande 5 september 1991
Klassificering
Ämne Ursprungsfolk och stamfolk

Konventionen om urfolk och stamfolk (ILO:s konvention nr 169, Indigenous and Tribal Peoples Convention) är en konvention som antogs av Internationella Arbetsorganisationen ILO 1989. Den bygger bland annat på att principerna från FN:s övriga rättighetsdeklarationer skall tillämpas även på urfolk.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Konventionen vill med text i 44 artiklar säkerställa urfolks rätt att själva välja i vilken grad de vill behålla sin kulturella och politiska identitet och beskydda urfolk mot icke frivillig assimilering. I likhet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och FN:s konvention om civila och politiska rättigheter syftar konvention 169 till att hindra diskriminering. Konventionen erkänner urfolkens behov av att bevara och utveckla identitet, språk och religion.

Konventionen berör rätten till tvåspråkig utbildning, sedvanerätt, landrättigheter, egendomsrätt samt rätt att bli rådfrågade och att delta i beslutsprocesser.

Närmare 300 miljoner människor tillhör något av de flera tusen olika urfolken i världen. För Sveriges, Norges och Finlands del rör konventionen samerna, och för Danmarks inuiterna.

Ratificering[redigera | redigera wikitext]

Länder som har ratificerat konvention 169

En tidigare finländsk regering uttalade i sitt regeringsprogram för 2011–2015 en målsättning att ratificera ILO-konventionen 169.[1] och överlämnade en proposition till riksdagen[2] Den föll dock på grund av nyval, eftersom den inte dessförinnan slutbehandlats.

I Sverige hänvisas till att samernas rätt till mark och vatten, liksom jakt- och fiskerättigheter utreds.[3][4] Frågan om en ratificering av Sverige är ännu (2019) inte avgjord.

Land Datum
Argentina Argentina 3 juli 2000
Bolivia Bolivia 11 december 1991
Brasilien Brasilien 25 juli 2002
Centralafrikanska republiken Centralafrikanska republiken 30 augusti 2010
Chile Chile 5 september 2008
Colombia Colombia 7 augusti 1991
Costa Rica Costa Rica 2 april 1993
Danmark Danmark 22 februari 1996
Dominica Dominica 25 juni 2002
Ecuador Ecuador 15 maj 1998
Fiji Fiji 3 mars 1998
Guatemala Guatemala 5 juni 1996
Honduras Honduras 28 mars 1995
Luxemburg Luxemburg 5 juni 2018
Mexiko Mexiko 5 september 1990
Nepal Nepal 14 september 2007
Nederländerna Nederländerna 2 februari 1998
Nicaragua Nicaragua 25 augusti 2010
Norge Norge 19 juni 1990
Paraguay Paraguay 10 augusti 1993
Peru Peru 2 februari 1994
Spanien Spanien 15 februari 2007
Tyskland Tyskland 15 april 2021
Venezuela Venezuela 22 maj 2002

Källa för tabell: [5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]