Korsika
| Korsika | |||
| Region | |||
|
|||
| Officiellt namn: Région Korsika | |||
| Land | Frankrike | ||
|---|---|---|---|
| Departement | Corse-du-Sud, Haute-Corse | ||
| Arrondissement | 5 | ||
| Kantoner | 52 | ||
| Kommuner | 360 | ||
| Städer | Ajaccio, Bastia, Corte, Sartene | ||
| Huvudstad | Ajaccio | ||
| Area | 8 680 km² | ||
| Folkmängd | 326 898 (2015-01-01) | ||
| Befolkningstäthet | 38 invånare/km² | ||
| Ledare | Gilles Simeoni (Inseme per a Corsica) | ||
 | |||
| Wikimedia Commons: Korsika | |||
| Webbplats: http://www.corse.fr/ | |||
Korsika (korsikanska: Corsica, franska: Corse) är en ö i Medelhavet som tillhör Frankrike. Ön är belägen i Genuabukten, sydväst om Italien, sydost om kontinentala Frankrike (170 km söder om Nice) och norr om Sardinien. Den är Medelhavets fjärde största ö. Korsika är känt som Napoleon Bonapartes födelseplats. På Korsika talas franska och korsikanska.
Under början av 2000-talet har Korsika fått ökat intresse som turistmål, med kombinerad bad-, familje- och äventyrsturism. Vandringsleden GR 20 lockar också många att resa till ön.
Geografi
Politiskt är Korsika en fransk region, även om det finns strömningar för ett mer fristående förhållande till Frankrike. Ön har 260 169 invånare, och en area på 8 286 km².
Turismen på Korsika är trots öns läge relativt begränsad och främst koncentrerad till området kring städerna Calvi och l'Ile Rousse på nordkusten.
Större städer: (Korsikanska namn)
Andra orter:
- Saint-Florent (San Fiurenzu)
- Calvi (Calvi)
- Porto-Vecchio (Porti Vechju)
- Bonifacio (Bunifaziu)
- L'Ile Rousse (Isula Rossa)
Korsika består till stor del av berg och kulminerar i toppen Monte Cinto (2 710 m). På ön finns ett stort naturskyddområde, Parc Naturel Régional de Corse, som innehåller tusentals sällsynta djur- och växtarter och täcker hela 40 procent av öns yta. Det kom till 1972 och omfattar Golfo de Porto, Scandola naturreservat (sedan 1983 ett världsarv) och några av öns högsta toppar. Snett över ön, från nordväst till sydost, går vandringsleden Grande Randonnée 20, GR 20. Leden är cirka 20 mil lång och går från Calenzana nära Calvi till Conca i närheten av Porto-Vecchio. Franska främlingslegionen har en anläggning i bergen.
Ön har medelhavsklimat med varma, torra somrar och milda, regniga vintrar. Den naturliga växtligheten är medelhavsskogar, skogsland och buskar. I låglandet vid kusterna växer främst städsegröna hårdbladiga ekar, huvudsakligen stenek (Quercus ilex) och korkek (Quercus suber). Bergen är kyligare och blötare. Där finns blandade skogar med ek, tallar och lövfällande träd, och växtlighet som är mer typisk för Nordeuropa på de högsta bergens sluttningar.
Mycket av lågländerna vid kusterna har röjts för jordbruk och bete och bergsskogarna har minskats avsevärt genom avverkning.
Två hotade underarter av hovdjur lever på ön, mufflonfår (Ovis aries musimon) och korsikansk kronhjort (Cervus elaphus corsicanus). Den senare är endemisk.[1]
Historia
Det är oklart när Korsika först befolkades. De äldsta arkeologiska spåren av bosättning härrör från 2000-talet f. kr., och utgörs av resta stenar och megalitgravar. Traditionen att resa megalitgravar fortsatte in i bronsåldern. De mycket speciella resta stenarna med ansikten i trakten av Filitosa på sydvästra delen av ön uppfördes omkring 1500 f. kr. Under samma tid uppfördes de murade stentornen, torri på södra delarna av ön. Stentornen som har sin motsvarighet på Sardinien tyder på ett inflytande därifrån.[2]
Korsika beboddes enligt de äldsta historiska källorna av en ligurisk stam som från 500-talet före kristus fick konkurrens från etrusker och grekiska kolonisatörer. Grekiska kolonisatörer från Fokaia grundade omkring 564 f. kr. kolonin Alalia, men fördrevs därifrån av etrusker och kartager på 530-talet f. kr.[2]
De gamla grekerna kallade ön för Kyrnos.[3] Ön stod under Karthagos inflytande och dominans till 237 f.Kr., då den togs över av Romerska republiken. Den förblev under romerskt styre tills den erövrades av vandaler år 430 e.Kr, därefter av ostgoterna. Senare erövrades den av Bysantinska riket år 522. När den bysantinska överhögheten kollapsade kom ön under inflytande av olika grupper däribland lombarder, innan araberna vann insteg på Korsika på 700- och 800-talen. Från 1000-talet försökte de italienska feodalherrarna i Italien vinna insteg på ön men deras inflytande inskränkte sig främst till städerna. I slutet av 1000-talet lyckades dock Pisa att befästa sin makt på ön, men utkonkurrerades på 1100-talet av Genua, som efter slaget vid Meloria 1282 mot Pisa kunde ta full kontroll över ön. Förutom perioder då den togs över av Aragonien mellan 1296 och 1434 och Frankrike mellan 1553 och 1559 förblev ön under genuesisk kontroll till den köptes av Frankrike 1768.[1] Under korta perioder i slutet på 1700-talet var ön under engelsk kontroll, då de ville ha en strategiskt viktig militärbas mot Frankrike.[4]
1729 revolterade korsikanerna mot Genua i syfte att vinna självständighet och 1736 erkändes den tyske äventyraren Teodor von Neuhof som kung över ön. Med fransk hjälp slogs dock upproret ned.[5]
En viktig person i Korsikas historia är Pasquale Paoli (1725-1807), en korsikansk general som stred för korsikansk självständighet, först mot Genua och sedan mot Frankrike.[1] 1755-1769 var Korsika en oberoende republik. 1789 införlivades ön med Frankrike.[6] En annan viktig person är Napoleon Bonaparte, som föddes i staden Ajaccio. Napoleon som blev fransk kejsare försökte under lång tid att förbättra för Korsika.[4]
Efter Frankrikes sammanbrott 1940 kom Korsika att styras av Vichyfrankrike fram till 1943 då ön befriades av fria franska trupper understödda av italienska förband. Det var det första franska området som befriades under andra världskriget. Ön fick stor betydelse som utgångspunkt för flyganfall framför allt mot den tyskockuperade delen av Italien. Under krisen 1958 landsattes fallskärmssoldater från Algeriet på Korsika.
Sedan mitten av 1970-talet har flera separatiströrelser varit aktiva på Korsika. Den mest framträdande har varit Fronte di Liberazione Naziunale di a Corsica (FLNC).
Som region i den franska metropolen (France métropolitaine) intar Korsika en särställning. Vid regionreformen 1982 fick ön större ekonomiska befogenheter än övriga regioner. 1991 fick Korsika särskild status som territoriellt förvaltningsområde (collectivité territoriale) med en egen parlamentarisk församling och eget exekutivråd. Eftersom man trots detta inte fick någon egen lagstiftande makt, blev Korsika ingen regelrätt autonom region. 2001 blev det möjligt att lära ut korsikanska i skolan, en unik ställning för ett franskt minoritetsspråk. 2003 avvisades ett förslag om ytterligare autonomi i en lokal folkomröstning.
Källor
- ^ [a b c] Corsica i engelskspråkiga Wikipedia 25 augusti 2006
- ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
- ^ ”"People, Places & Things: Kyrnos", Greek Mythology: From the Iliad to the Fall of the Last Tyrant”. http://messagenetcommresearch.com/myths/ppt/Kyrnos_1.html. Michael Stewart.
- ^ [a b] Herman Lindqvist, Napoleon, Norstedts 2006, ISBN 91-1-301632-6
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1117
- ^ Nationalencyklopedin: Korsika
Externa länkar
- Korsika.fr: virtuella reseguide för Korsika (på tyska).
Wikimedia Commons har media som rör Korsika.
