Kustjägare (Sverige)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kustjägarna (KJ)
Datum 1 januari 1957
Land Sverige Sverige
Försvarsgren Amfibiekåren (del av Marinen)
Typ Jägarförband
Roll Underrättelsehämtning och störstrid
Del av Första amfibieregementet
Förläggningsort Berga örlogsbas
Motto "Mod, kraft och spänst"
Färger Blå, gul och röd (regementets)
Marsch "Den Svenske Kustjägaren"

Kustjägare (KJ) är ett jägarförband inom amfibiekåren som är en del av svenska marinen. Kustjägare är ett av svenska försvarsmaktens förband avsett att kunna verka i alla miljöer under alla typer av förhållanden. Kustjägarkompaniet är amfibiekårens underrättelseresurs och ett av Sveriges främsta elitförband.

Förbandets uttalade uppgift: Kustjägarkompaniets uppgift är främst att bedriva underrättelseinhämtning åt övriga amfibieförband. Kustjägarnas andra uppgift är störstrid, som genomförs i grupp eller pluton. Transportsätten är till exempel stridsbåt, kajak, gummibåt eller ytsim.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

På 1950-talet började Kustartilleriet sakna en rörlig och slagkraftig dimension i sitt försvarssystem. Den 15 september 1956 beslutades att inleda en försöksutbildning av kustjägare. Den första kullen ryckte in den 8 januari 1957 vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på ön Rindö utanför Stockholm. Överbefälhavare general Nils Swedlund tog efter en positiv utvärdering beslut att godkänna kustjägarförband.

Kustjägarnas huvuduppgift har utvecklats under åren beroende på den strategiska hotbilden.[2]

Hkp 1 landsätter kustjägare, 1960-tal.

De första åren utvecklades förbandet till ett amfibiskt commandoförband med inriktning mot både offensiva och defensiva amfibieoperationer. Organisationen bestod av en kompanistab, två jägarplutoner (en attackdykartropp ingick i den första jägarplutonen) och en understödspluton med granatkastare.[3]

På 1990-talet förändrades Kustjägarkompaniet (KJ-kompani m/90) och blev en del av amfibiebataljonen. Övergången innebar att kustjägarkompaniets stridsuppgifter renodlades till ytövervakning och begränsade anfallsuppgifter.[4]

Epoken 2000–[redigera | redigera wikitext]

Stridsbåt 90, Nåttarö

Förbandets huvuduppgift är från år 2000 underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer och är amfibiekårens kvalificerade underrättelseresurs.

Under värnpliktsepoken utbildades det årligen ett reducerat kustjägarkompani - men i slutet av 90-talet började försvarsmakten utbilda två kustjägarkompanier per år vid det nu nerlagda Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) i Karlskrona och vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på Rindö. I mitten av 1980-talet fanns åtta fristående kustjägarkompanier i krigsorganisationen, men i och med införandet av sex amfibiebataljoner ökade antalet kustjägarkompanier till tolv (två kompanier per amfibiebataljon), som idag har blivit ett.

Hösten 2005 omorganiserades Kustartilleriet och blev Amfibiekåren. Kustjägarna är samlade i 202 Kustjägarkompaniet med huvuduppgift informationsinhämtning. Kompaniet består av:[5]

  • Stabsplutonen
  • Attackdykarplutonen
  • Kustjägarplutonen

Neptunigaffeln[redigera | redigera wikitext]

Kustjägarnas utbildningstecken
Neptunigaffeln syns här ovanför soldatens högra bröstficka

Neptunigaffeln eller "den gyllene treudden" är de svenska kustjägarnas utbildningstecken. Sedan 1994 bärs Neptunigaffeln som ett tygmärke på uniformsjackans högra ärm istället för på den gröna baskern. Dock av eget initiativ lyckades 1994 års kull kvarhålla treudden i baskern, 1994 års kull bar därför unikt både treudden i baskern och tygmärket på uniformen samtidigt. Utbildningstecknet bärs även på bröstet på uniform M/87 och som halsband. De tre uddarna i treudden står för kustjägarnas motto; mod, kraft och spänst.

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Kustjägarkompaniet använder en rad farkoster och transportsätt för att lyckas med sin uppgift. Det kan exempelvis vara transport med kajak, hjulgående fordon, stridsbåt 90H, gruppbåt, gummibåt, ubåt och helikopter.

Befattningar[redigera | redigera wikitext]

De befattningar bland i amfibiebataljonen:

  • Jägarpatrullen är en patrullchef, en stf patrullchef, en signalist, en stridssjukvårdare, en skarpskytt och en fältarbetare.
  • Understödspatrullen är en patrullchef, en stf patrullchef och sex understödssoldater - men två av soldaterna har en tilläggsbefattning som signalist respektive stridssjukvårdare.
  • Prickskyttegruppen är sex prickskyttar/observatörer - men två av soldaterna har en tilläggsbefattning som signalist respektive stridssjukvårdare.

Chefer för Kustjägarskolan, 1956–1990[redigera | redigera wikitext]

  • 1956-1957 - Per Carleson
  • 1957-1966 - Sven-Åke Larsén
  • 1966-1968 - Torbjörn Ottosson
  • 1968-1970 - Per Erik Bergstrand
  • 1970-1971 - B Ingvar Johansson
  • 1971-1974 - Stefan Furenius
  • 1974-1976 - Torsten Engberg
  • 1976-1978 - Kaj Nielsen
  • 1978-1980 - Bengt Molin
  • 1980-1983 - Bo Strömgren
  • 1983-1985 - Anders Hammarskjöld
  • 1985-1988 - Claes-Göran Hedén
  • 1988-1990 - Peter Wilpart

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”KUSTJÄGARNA”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 22 september 2007. https://web.archive.org/web/20070922131328/http://www.amf1.mil.se/article.php?id=12833. Läst 16 januari 2006. 
  2. ^ Carlsson, Christer, red (2006). Kustjägarna 50 år. Stockholm: Sällskapet Kustjägarveteraner. Libris 10272397. ISBN 91-631-9337-X [sidnummer behövs]
  3. ^ Kustjägarna - 60 år av utveckling, ubåtsjakt och internationella insatser. 2016 
  4. ^ Kustjägarna 50 år - ett halvt sekel i vaksamhet
  5. ^ ”202 Kustjägarkompaniet”. Läst 29 mars 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]