Kustjägare (Sverige)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kustjägarna (KJ)
Datum 1 januari 1957
Land Sverige Sverige
Lojalitet Krigsmakten (1957-1974)
Försvarsmakten (1974-)
Försvarsgren Amfibiekåren (del av Marinen)
Typ Jägarförband
Roll Underrättelsehämtning och störstrid
Storlek 124 man
Del av Första amfibieregementet
Förläggningsort Berga örlogsbas
Beskyddare Torleif[1]
Motto "Mod, kraft och spänst"[1]
Färger Blå, gul och röd (regementets)
Marsch "Gardeskamrater"
Tjänstetecken
Den gyllene treudden 1

Kustjägare (KJ) är ett jägarförband inom amfibiekåren som är en del av svenska marinen. Kustjägare är ett av svenska försvarsmaktens förband avsett att kunna verka i alla miljöer under alla typer av förhållanden. Kustjägarkompaniet är amfibiekårens underrättelseresurs och ett av Sveriges främsta elitförband.

Det går inte att söka kustjägarutbildningen direkt efter genomförd grundläggande militär utbildning, utan man måste vara en färdigutbildad soldat, antingen genom fullgjord värnplikt eller anställd soldat på något annat förband i minst ett år.

Förbandets uttalade uppgift: Kustjägarkompaniets uppgift är främst att bedriva underrättelseinhämtning åt övriga amfibieförband. Kustjägarnas andra uppgift är störstrid, som genomförs i grupp eller pluton. Transportsätten är till exempel stridsbåt, kajak, gummibåt eller ytsim.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Utbildningen av svenska kustjägare har till dags dato pågått i över 50 år. De första kustjägarna ryckte in den 1 januari 1957 vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på ön Rindö utanför Stockholm. Den 15 september 1956 under kustartilleriorder nummer 77 fastslogs det att kustartilleriet skulle inleda en försöksutbildning av kustjägare. Det var efter att kustartilleriet hade saknat en rörlig och slagkraftig dimension i försvarssystemet. Den 8 januari 1957 ryckte den första kullen in som bestod av 89 utvalda aspiranter in till dåvarande KA 1. Överbefälhavare general Nils Swedlund tog sedan beslut efter en positiv utvärdering att godkänna bildandet av ett kustjägarförband.

Kustjägarnas huvuduppgift har varierat över åren beroende på den strategiska hotbilden och hur försvaret av skärgården har organiserats. Utvecklingen av förbandet består av fyra epoker[3][4][5][6][7][8]:

Epoken 1956–1962[redigera | redigera wikitext]

Hkp 1 landsätter kustjägare, 1960-tal.

De första åren utvecklades förbandet till ett amfibiskt commandoförband (KJ-kompani försök) med inriktning mot både störstrid och underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer. I ett tidigt skede fanns funderingar på att skapa en kustjägarbataljon bestående av 3-4 kustjägarkompanier - men detta projekt lades senare ned för att istället utveckla fristående kustjägarkompanier som var högre chefs resurs för jägarstrid i skärgårdsmiljö. Innan förbandet sattes upp genomfördes utredningar, försök och studieresor runt om i världen. Ett antal officerare genomgick också utbildningar vid liknade förband utomlands och till slut fann man den bästa lösningen hos Royal Marine Commandos i Storbritannien. Försöksorganisationen bestod av en kompanistab, två jägarplutoner (en attackdykartropp ingick i den första jägarplutonen) och en understödspluton med granatkastare (8 cm GRK m/29-32). Samtliga soldater på kompaniet var kustjägaruttagna värnpliktiga.

Epoken 1963–1989[redigera | redigera wikitext]

I denna epok organiserades förbandet som självständiga kompanier (KJ-kompani m/71) med inriktning mot både jägar- och markstridsuppgifter. Förbandet bestod av en kompanistab, en attackdykartropp, tre jägarplutoner, en granatkastarpluton (lätt 12 cm GRK m/62), en båttropp och en trosspluton. Det fanns både kustjägaruttagna och icke-kustjägaruttagna värnpliktiga på kompaniet. Kustjägarkompaniet var ett fristående förband och var högre chefs resurs för jägarstrid, ytövervakning och markstrid. När det gäller de markstridsuppgifterna dimensionerades förbandet under 1960-talet att genomföra motanfall i pluton, men under 1970-talet utvecklades denna förmåga, vilket medförde förbandet även kunde strida i kompani. Huvudsyftet med markstridsuppgifterna var ytövervakning (rörlig spaning) i kombination med motanfall s.k. rensningsoperationer mot mindre fientliga elitenheter t.ex. marininfanteriförband. I slutet av 1980-talet kompletterades rensningsoperationer med stridsspaning - genom att tillföra hundar på kustjägarkompaniet - vilket förbättrade förmågan att upptäcka och slå ut specialförband. Idag har stridsspaningsmetoden överförts till Säkerhetskompani Sjö som ingår i säkerhetsbataljonen. Kustjägarledningsgrupper började utvecklas under 1980-talet och kan till viss del ses som en föregångare till dagens amfibiebataljon. Dessa ledningsgrupper var en ren stabsorganisation med en förmåga att leda tillfälligt sammansatta enheter som bestod av 2-3 kustjägarkompanier. Vid större amfibieoperationer tillfördes kustjägarledningsgrupperna rörliga spärrförband eller arméförband (upp till en bataljon), för att öka förmågan att bekämpa sjömål respektive att bekämpa markstridskrafter och kustjägarna användes då som "stöttrupp" för att ta ett brohuvud (begränsad anfallsuppgift) åt en efterföljande huvudstyrka. Utöver ovanstående uppgifter skulle kustjägarkompaniet ha en god förmåga att bedriva störstrid och underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer, som ett självständigt kompani - direkt underställt högre chef.

Epoken 1990–2000[redigera | redigera wikitext]

Kustjägarkompaniet (KJ-kompani m/90) blev en del av amfibiebataljonen och kustjägarkompaniet upphörde därmed att vara ett fristående förband. Övergången till amfibiebataljonen innebar också att kustjägarkompaniets stridsuppgifter renodlades till ytövervakning, motanfall och begränsade anfallsuppgifter. Betoning låg dock på de två sistnämnda stridsuppgifterna, vilket innebar att kustjägarkompaniet började utvecklas till ett lätt skytteförband avsedd för strid i amfibisk miljö, som bestod av tre jägarplutoner och en stabspluton. Kompaniet bestod både av kustjägaruttagna och amfibieuttagna värnpliktiga. Huvudsyftet med de begränsade anfallsuppgifter var att ta ett brohuvud åt efterföljande amfibieförband (robot- och minförband) - även kallad för "amfibiestrid". Motanfallen utvecklades också under 90-talet och genomfördes antingen i ett förstärkt kompani eller i två förstärkta kompanier. I mitten av 90-talet började ytövervakningen att övertas av marinens bassäkerhetsförband och kustjägarna tog då ytterligare ett steg mot ett amfibiskt skytteförband. Det blev också organisatoriska förändringar inom kustjägarkompaniet, där attackdykartroppen utvecklades till en spaningspluton för amfibiebataljonen samt att kustjägarkompaniets granatkastarpluton utvecklades till ett granatkastarkompani (8 cm GRK m/84) med amfibieuttagna värnpliktiga. I början av 90-talet fanns jägaruppgifter fortfarande kvar på kustjägarkompaniet - men med en begränsad förmåga. Men i mitten av 90-talet började kustjägarkompaniets jägaruppgifter att överföras till fallskärmsjägarna - som gjordes operativa i den marina miljön genom ytsim, vilket medförde att jägarkaraktären hos kustjägarförbanden urvattnades. I fredsorganisationen blev det också förändringar där Kustjägarskolan (KustJS) officiellt lades ned 1990. Kustjägarutbildningen övertogs då av Amfibiebataljonen, vilket var en grundutbildningsbataljon inom fredsorganisationen och skall ej förväxlas med krigsorganisationens sex amfibiebataljoner. Idag har kustjägarnas markstridsuppgifter till stor del tagits över av amfibieskyttekompanierna - som ingår i amfibiebataljonen och kustjägarna har återigen börjat användas som ett amfibiskt jägarförband.

Epoken 2000–[redigera | redigera wikitext]

Idag är förbandets huvuduppgift underrättelseinhämtning bakom fiendens linjer och är amfibiekårens kvalificerade underrättelseresurs. Kustjägarkompaniet kan också lösa störstridsuppgifter bakom fiendens linjer, både genom indirekt bekämpning och genom direkta stridsinsatser. Kompaniet (KJ-kompani 2014) ingår som en del av amfibiebataljonen (även kallad amfibisk manöverbataljon), men kan ges självständiga uppgifter eller underställas något annat förband. Det fanns även föregångare till KJ-kompani 2014 som benämndes KJ-kompani 2010 med likartade stridsuppgifter, men med en något större personalstyrka. Dagens kustjägarkompani består av en spaningspluton (tre attackdykarpatruller och en stabsenhet med stridsbåtsbesättningar), en jägarpluton (tre jägarpatruller, en understödspatrull och en stabsenhet med stridsbåtsbesättningar) samt en stabspluton. I stabsplutonen ingår en prickskyttegrupp, en JTAC-grupp (leder insatser med flyg), en samverkansgrupp (inhämtar information genom förhör eller samverkan med olika personer), en FRT-grupp (lätt traumagrupp - sjukvårdsteam med läkare), en DSG-grupp (driftstödsgrupp - stödjer vid reparationer och underhåll av båtar och vapen) samt en stridsledningsgrupp (stödjer staben i ledningsarbetet). Personalen inom kustjägarkompaniet består till stor del av kontinuerligt tjänstgörande soldater (GSS/K). De operativa soldaterna inom kompaniet är kustjägaruttagna, men det finns amfibieuttagna soldater till samverkansgruppen, FRT-gruppen, DSG-gruppen och stridsledningsgruppen.[9]

Under värnpliktsepoken utbildades det årligen ett reducerat kustjägarkompani - men i slutet av 90-talet började försvarsmakten utbilda två kustjägarkompanier per år vid det nu nerlagda Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) i Karlskrona och vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) på Rindö. I mitten av 1980-talet fanns åtta fristående kustjägarkompanier i krigsorganisationen, men i och med införandet av sex amfibiebataljoner ökade antalet kustjägarkompanier till tolv (två kompanier per amfibiebataljon), som idag har blivit ett.

Neptunigaffeln[redigera | redigera wikitext]

Kustjägarnas utbildningstecken
Neptunigaffeln syns här ovanför soldatens högra bröstficka

Neptunigaffeln eller "den gyllene treudden" är de svenska kustjägarnas utbildningstecken. Sedan 1994 bärs Neptunigaffeln som ett tygmärke på uniformsjackans högra ärm istället för på den gröna baskern. Utbildningstecknet bärs även på bröstet på uniform M/87 och som halsband. De tre uddarna i treudden står för kustjägarnas motto; mod, kraft och spänst.

Treudden. Kustjägarnas utbildningsmärke.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Det går inte att söka kustjägarutbildningen direkt efter genomförd grundläggande militär utbildning (GMU), utan man måste vara en färdigutbildad soldat, antingen genom fullgjord värnplikt eller anställd soldat på något annat förband i minst ett år[9].

De fysiska kraven för kustjägarna mäts dels genom ett standardiserat fystest (FM Baskrav) som är gemensamt för hela Försvarsmakten. Det finns olika nivåer på fystestet och kustjägarna har den högsta nivån (nivå D) tillsammans med Fallskärmsjägarna och Särskilda Operationsgruppen.[10][11]

Inför anställning vid kustjägarkompainet kommer du att testas på grundkraven för kustjägare. Testerna genomför under två dagar som innehåller fysiska tester, läkarkontroller och intervjuer[12].

De fysiska kraven vid uttagningstesterna är följande[13]:

  • Stepptest med 30 kg packning, 3 min upp/ner med samma fot uppe på trappsteget, därefter vila innan nästa ben i 3 min
  • Böjsträck (armhävningar) minst 40 reps
  • Sit ups, raka höga minst 40 reps
  • Statiskt rygghäng, minst 60 sek
  • Militära räckhäv (chins med handflator framåt) minst 8 reps
  • Löpning 10 km under 49 min
  • Simning och vattenvana, bland annat bröstsim, livräddning och andra vattenövningar
  • Medicinska krav
  • Fullgod syn utan korrektion
  • Allergifri
  • Normalt färgseende
  • Normal hörsel

Om soldaten blir antagen och anställs påbörjar soldaten en 40 veckors grundkurs i kustjägartjänst - där det senare skolas till signalist, stridssjukvårdare, fältarbetare, understödssoldat eller skarpskytt[14][15].

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Kustjägarkompaniet använder en rad farkoster och transportsätt för att lyckas med sin uppgift. Det kan exempelvis vara transport med kajak, hjulgående fordon, stridsbåt 90H, gruppbåt, gummibåt, ubåt och helikopter, men även fotmarsch, ytsim eller dykning. Ofta krävs en kombination av dessa - för att innästla in i ett fientligt område och inhämta viktiga underrättelser om fienden.

Befattningar[redigera | redigera wikitext]

Efter godkänd och genomförd grundutbildning går utbildningen in i ett skede där den enskilda soldaten blir tilldelad en specialisttjänst. I denna utbildning avläggs specifika utbildningsblock, övningar och tester som syftar till att göra aspiranten kompetent i sin uppgift. Stor vikt läggs på att soldaten blir kunnig i sin tjänst, då denna är ensamt ansvarig för sin uppgift inom antingen jägarpatrullen eller understödspatrullen. När du har tjänstgjort som kustjägare i minst ett år - har du även möjligheter att vidareutbilda dig som prickskytt/observatör, attackdykare eller förhörsledare.[16][17] De befattningar som finns[18]:

  • Jägarpatrullen är en patrullchef, en stf patrullchef, en signalist, en stridssjukvårdare, en skarpskytt och en fältarbetare.
  • Understödspatrullen är en patrullchef, en stf patrullchef och sex understödssoldater - men två av soldaterna har en tilläggsbefattning som signalist respektive stridssjukvårdare.
  • Prickskyttegruppen är sex prickskyttar/observatörer - men två av soldaterna har en tilläggsbefattning som signalist respektive stridssjukvårdare.

Signalist[redigera | redigera wikitext]

Signalisten i patrullen spelar en viktig roll, då sambandet med stab och verkställande chef är direkt avgörande för att kunna lösa dess egen uppgift. Eftersom kustjägarpatruller opererar självständigt krävs det att man via radiosystem kan uppdatera sig om fiendehotet, rapportera sin egen position och avlägga eventuella händelser och spaningsrapporter. Signalistens uppgift är att vid behov upprätta kontakt med pluton- och kompaniledningen för detta utbyte av information. Som signalist måste du ha förståelse för och intresse inom IT-området - då kustjägarpatrullerna använder sig av avancerad sambandsutrustning t.ex. kortvågsradio med dataöverföring, satellitkommunikation och ultrakortvågsradio.[19]

Stridssjukvårdare[redigera | redigera wikitext]

Patrullens stridssjukvårdare kan, till skillnad från liknande befattningar vid andra förband, aktivt delta i uppdrag och strid och får därför inte bära vit armbindel med kors, och har därför inget internationellt skydd. Sjukvårdaren har ansvarar för att kunna göra akuta omhändertaganden av allvarligt skadade och kunna vårda skadade under enkla förhållanden - eftersom avtransport av skadade till sjukvårdsinrättningar kan dröja. Som stridssjukvårdare kommer du att få ca 9 veckors befattningsutbildning plus några veckors sjukhuspraktik.[20]

Fältarbetare[redigera | redigera wikitext]

Fältarbetare är jägarpatrullens min- och sprängspecialist. Som fältarbetare ansvarar du för patrullens minsystem och sprängmedel och tändmedel. Utöver detta är fältarbetaren också patrullens expert på hur minor och ammunition kan röjas eller oskadliggöras.[21]

Understödssoldat[redigera | redigera wikitext]

Granatspruta 40 mm, ett av understödsgruppens vapensystem. Totalvikt 88 kg.

Understödssoldaten ingår i understödspatrullen som är en något större patrull med sex understödssoldater och två patrullchefer - som är en del av jägarplutonen. Understödspatrullen är jägarplutonens specialister på förbandets tyngre vapensystem såsom Granatgevär m/48 (Grg m/48) samt m/86, Kulspruta 58 (Ksp 58), Kulspruta 88 (Ksp 88) samt Granatspruta 40 mm. De här vapensystem har en större verkan än jägarpatrullernas vapensystem och även längre räckvidd. Understödspatrullen uppträder både samlat för att ge understödjade eld åt jägarpatrullerna, men kan också förstärka jägarpatrullerna med understödsskyttar. Som understödssoldar är du antingen laddare eller skytt på ett vapensystem och i insatsplaneringen görs en bedömning, vilken vapenuppsättning som är lämplig att använda.I understödspatrullen har två soldater en tilläggsbefattning som stridssjukvårdare och signalist.[22]

Prickskytt/observatör[redigera | redigera wikitext]

Prickskyttegevär 90, ett av prickskyttens vapen för bekämpning av mål på långa avstånd.

Prickskyttarna/observatörerna ingår i en prickskyttegrupp med sex soldater som är en del av stabsplutonen, men gruppen är indelade i stridspar men en pricksytt och en observatör. Vissa soldater i prickskyttegruppen har en tilläggsbefattning som stridssjukvårdare eller signalist. Prickskyttegruppen är utrustad med prickskyttegevär (PSG 90) och automatgevär (AG 90) för att kunna precisionsbekämpa personer och materielsystem på långa avstånd. Andra uppgifter för prickskyttarna är ytövervakning och underrättelseinhämtning. Prickskyttarna agerar antinget samlat som en grupp för att understödja en t.ex. jägarpluton eller som ett självständigt stridspar. Prickskytteparet kan också tillfälligt förstärka en jägarpatrull. Observatörens i prickskytteparet skall hjälpa prickskytten med observation samt avstånds- och vindmätning.[23]

Förhörsledare[redigera | redigera wikitext]

Om du utbildas till förhörsledare kommer du att ingå i den befälstunga samverkansgruppen - där det enbart finns två soldatbefattningar. Utbildningen bygger på en omfattande samtals- och samverkansutbildning, vilket till slut kommer att leda till en befattning som förhörsledare. Som förhörsledare är din uppgift att vinna personers förtroende, bedöma trovärdigheten, planera och lägga upp samtal utefter den förhörda personens personlighet. En viktig uppgift är att få information som man inte kan bedöma genom observation. Du kommer också att förhöra tillfångatagna fiender. All information kommer dokumenteras i en skriftligt rapport. Detta innebär mycket arbete vid datorn och du måste som soldat ha en mycket god social förmåga och god förmåga att tillgodogöra dig textinformation. Förutom att vara förhörsledare kommer du också att ha en tilläggsbefattning t.ex. signalist, stridssjukvårdare eller förare.[24]

Krav[redigera | redigera wikitext]

För att bli en godkänd kustjägare krävs det av den enskilda aspiranten att framgångsrikt klara av en rad fysiska och traditionella prov samt att han anses leva upp till Kustjägarnas ideal (han skall alltså ses som lämpad person att få bära treudden). Först när dessa är avklarade kan aspiranten titulera sig "Kustjägare" och får rätt att bära den gröna baskern och den gyllene treudden, kustjägarnas utbildningstecken.

Offentliga krav[25]:

  • Stridshinderbana 5,2 kilometer terränglöpning blandat med diverse hinder med cirka 20 kg packning under 42 minuter
  • Snabbmarsch 6,5 kilometer plutonsgemensam löpning i kuperad terräng med cirka 20 kg packning under 40 minuter
  • Distanspaddling 120 distansminuter (22,2 mil) kajakpaddling med tidskravet max 48 timmar
  • Utbildningskontroll Neptuni (Uthållighetsövning som pågår cirka fyra dagar)
  • Utbildningskontroll Bronto (Kombinerad uthållighetsprov/insats cirka två veckor)

Utöver dessa enskilda prov så ska soldaten klara av alla de andra kraven som ställs och som inte är offentliga.

Chef Kustjägarskolan (CKustJS)[redigera | redigera wikitext]

  • 1956-1957 - Per Carleson (då som chef Närförsvarsskolan (NärfS))
  • 1957-1959 - Sven-Åke Larsén (då som chef Närförsvarsskolan (NärfS))
  • 1959-1966 - Sven-Åke Larsén
  • 1966-1968 - Torbjörn Ottosson
  • 1968-1970 - Per Erik Bergstrand
  • 1970-1971 - B Ingvar Johansson
  • 1971-1974 - Stefan Furenius
  • 1974-1976 - Torsten Engberg
  • 1976-1978 - Kaj Nielsen
  • 1978-1980 - Bengt Molin
  • 1980-1983 - Bo Strömgren
  • 1983-1985 - Anders Hammarskjöld
  • 1985-1988 - Claes-Göran Hedén
  • 1988-1990 - Peter Wilpart

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Flera välkända personer har genomfört värnplikt som kustjägare:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sundquist, Jonas (28 maj 2007). ”Kustjägareden”. Jsweb.com/kj. http://www.jsweb.com/kj/kjeden.asp. Läst 4 december 2008. 
  2. ^ ”KUSTJÄGARNA”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 22 september 2007. https://web.archive.org/web/20070922131328/http://www.amf1.mil.se/article.php?id=12833. Läst 16 januari 2006. 
  3. ^ Carlsson, Christer, red (2006). Kustjägarna 50 år. Stockholm: Sällskapet Kustjägarveteraner. Libris 10272397. ISBN 91-631-9337-X [sidnummer behövs]
  4. ^ TRM, Bassäk Del 1, Bassäkerhetskompani
  5. ^ Jarneberg, Eric, red (1996). Kustjägare 1956-1996. Stockholm: Militärhistoriska förl. Libris 7747365. ISBN 91-85266-61-2 [sidnummer behövs]
  6. ^ http://www.aldabergr.se/kustjagarna/[ej i angiven källa]
  7. ^ ”Bli Kustjägare”. Försvarsmakten. http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagare_attackdykare. Läst 12 juli 2012. 
  8. ^ Eriksson, Tim (25 juli 2011). ”Kustjägarna”. Kustartilleriet.se. http://kustartilleriet.gearhead.se/ranger.html. Läst 5 oktober 2014. 
  9. ^ [a b] ”Amfibieregementet rekryterar”. Försvarsmakten. http://www.kustjagarna.se/#kustjagarna-kj. Läst 30 januari 2012. 
  10. ^ FM FysS 2005-06-21
  11. ^ Månström, Petra (19 maj 2013). ”Har du det som krävs för att bli fallskärmsjägare?”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/tema/traningsliv/trana-som-fallskarmsjagarna-vid-k3-i-karlsborg_8188258.svd. Läst 1 april 2014. 
  12. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#krav-kustjagare
  13. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#krav-kustjagare
  14. ^ Kustjägaren: tidskrift för Sällskapet Kustjägarveteraner (Stockholm: Sällskapet Kustjägarveteraner (KJV)) (81). maj 2013.  Libris 4112111
  15. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21736120.ab
  16. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  17. ^ http://jobb.forsvarsmakten.se/sv/vagen-in/befattningar/kustjagare/
  18. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  19. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  20. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  21. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  22. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  23. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  24. ^ http://www.kustjagarna.se/bli-kustjagare/#kustjagar-och-attackdykarbefattningar
  25. ^ Andersson, Magnus (12 maj 2008). ”Kustjägare”. Försvarsutbildarna. http://www.forsvarsutbildarna.se/kustjagarna/kustjagarkompaniet/grundutbildning/kustjagare/. Läst 4 december 2008. 
  26. ^ Hela chattet med Björn von Sydow och Lennart Daléus”. Aftonbladet. 20 oktober 1999. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9910/20/chatt.html. Läst 29 september 2008. 
  27. ^ Wahlberg, Stefan. ”Gert Fylking KJ 66: Juckare i rosa träningsoverall”. Kustjagarveteranerna.se. http://kustjagarveteranerna.se/gert-fylking/. Läst 1 april 2014. 
  28. ^ "Tack för utbildningen"”. Affärsvärlden. 5 oktober 2004. http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article264517.ece. Läst 29 september 2008. 
  29. ^ Aronsson, Cecilia (7 juni 2007). ”Big Mats mot nya mål”. Veckans Affärer. http://www.va.se/magasinet/2007/23/snabbmatskungen/index.xml. Läst 29 september 2008. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]