Stefan Furenius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stefan Furenius
Information
Född13 mars 1934
Sankt Görans församling i Stockholms län, Sverige
Död7 januari 2018 (83 år)
Karlskrona stadsdistrikt i Blekinge län, Sverige
BegravningsplatsKarlskrona
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
LandSverige
Tjänstetid1956–1994
GradÖverste av första graden
BefälKarlskrona kustartilleriregemente,
Blekinge kustartilleriförsvar,
Sydkustens marinkommando

Bo Stefan Furenius, född 13 mars 1934 i Sankt Görans församling i Stockholm,[1] död 7 januari 2018 i Karlskrona stadsdistrikt i Blekinge län,[2] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Furenius var son till kanslichefen Ragnar Furenius och Ebba Swan. Han tog studentexamen vid Högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm 1953. Efter officersexamen blev han 1956 fänrik vid Vaxholms kustartilleriregemente och var plutonchef där 1956–1962. Han gick stabskursen vid Militärhögskolan 1964–1966, tjänstgjorde vid Försvarsstaben 1966–1967, Marinstaben 1968–1969 och åter vid Försvarsstaben 1969–1971. Han var chef för Kustjägarskolan 1971–1974 och gick allmänna kursen vid Försvarshögskolan 1973. Han tjänstgjorde vid Militärhögskolan 1974–1976 och vid Marinstaben 1976–1978. Åren 1978–1980 var han chef för Karlskrona kustartilleriregemente, varpå han 1980–1983 var chef för Sektion 2 i Marinstaben och 1983 gick chefskursen vid Försvarshögskolan. Han var chef för Blekinge kustartilleriförsvar 1983–1990 samt chef för Sydkustens marinkommando 1990–1994. Han avgick ur Försvarsmakten 1994 som överste av första graden.

Furenius var expert i luftförsvarsutredningen 1967 och i utredningen om försvarets ledning och struktur 1995. Han har skrivit debattartiklar inom militära ämnen.

Stefan Furenius invaldes 1976 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.

Furenius gifte sig 1958 med barnsköterskan Kerstin Porry (född 1936), dotter till major Harald Porry och Margit Claesson.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Dödsannons, Familjesidan.se, länk, läst 2018-02-15.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Rune: Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter (Probus Förlag 2007), s. 78, 240.
  • Moen, Ann (red.): Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok (Nationalencyklopedin, Malmö 2006), s. 195.