Hoppa till innehållet

Lågskotska

Från Wikipedia
Ej att förväxla med skotsk engelska.
Lågskotska
Scots
Lågskotskans utbredning.
Lågskotskans utbredning.
Talas iSkottland, Nordirland och republiken Irland
RegionSkottland: Skotska låglandet, Caithness, Orkneyöarna, Shetlandsöarna.
Irland: Ulster.
Antal talareSkottland: 1,5 miljon
Ulster: 30 000
Statushotat
SpråkfamiljIndoeuropeiska språk
Officiell status
Officiellt språk iingen
Skottland: traditionellt språk[a], officiellt landsdelsspråk eller minoritetsspråk[b]
Irland: traditionellt språk[c]
SpråkmyndighetSkottland: ingen; Dictionar o the Scots Leid[1] är viktig.
Irland: Tha Boord o Ulstèr-Scotch[2]
Språkkoder
ISO 639‐1-
ISO 639‐2sco
ISO 639‐3sco
SILSCO

Lågskotska, eller scots,[3] (Lallans, Lowland Scots) är ett västgermanskt språk talat i Skottland och i Ulster. Det går tillbaka till den nordengelska dialekten northumbriska och har påverkats av både lokala keltiska språk (främst skotsk gaeliska) och fornnordiska.

Lågskotska är ett sedan 1992 erkänt minoritetsspråk i Skottland och talas idag av drygt 1,5 miljoner invånare, de flesta i de skotska lågländerna. Det talas av långt fler i olika grad av blandning med (skotsk) engelska.

Utbredning och indelning

[redigera | redigera wikitext]

Lågskotskan är främst utbredd i Skottlands lågländer, längst i nordöst samt i delar av Ulster på nordligaste Irland. Ulster omfattar alla sex grevskapen i Nordirland och tre grevskap i Irländska republiken (Cavan, Donegal och Monaghan), och Ulster Scots-dialekten talas på båda sidorna av gränsen (till exempel i County Donegal i republiken).

Historia, definition och status

[redigera | redigera wikitext]

Språket går tillbaka till den fornengelska dialekten northumbriska. Släktträdet för språket har definierats enligt följande:[5]

I övergången från northumbriska till lågskotska tog språket stort intryck av det anglo-danska språket,[5] det språk som utvecklades i delar av det medeltida Storbritannien under danskt herravälde (se Danelagen).

Karta över ön Storbritannien år 878. I kungadömet Northumberland i norr talades den fornengelska dialekten/språket northumbriska – en direkt föregångare till lågskotska.

Fram till Skottlands union med England 1603 (vilken på 1700-talet ersattes av den mer centraliserade staten Storbritannien) hade lågskotska status som nationalspråk i Skottland. Det hade då ett välutvecklat skriftspråk och en stor litterär tradition. Detta är också en av orsakerna till att många skottar hävdar lågskotskans identitet som eget språk;[3] andra framlagda argument för detta är skillnaderna mellan skotsk och engelsk ljuduppsättning, grammatik och ordförråd.

Likheterna mellan lågskotska gör att andra mer ser språket som en särpräglad variant av engelska. Det är dock skillnad mellan den normaliserade lågskotskan och den lokala dialekten av engelska (skotsk engelska, Scottish Standard English). Gränsen mot den senare är dock mindre klar, genom den dialektala rikedomen både hos lågskotska och skotsk engelska.[3]

Lågskotska skall inte heller förväxlas med skotsk gaeliska. Detta är ett keltiskt språk som numera främst är spritt längst i nordväst i Skottland.

Nutida status

[redigera | redigera wikitext]

Lågskotska är enligt 1992 års Europarådskonvention om landsdelsspråk och minoritetsspråk (godkänd av Storbritanniens parlament) erkänt som ett officiellt landsdelsspråk eller minoritetsspråk. Detta är det tillsammans med fem keltiska språk: manx, iriska, skotsk gaeliska, kymriska (walesiska) och korniska. Lågskotska och skotsk gaeliska betecknas av skotska parlamentet som traditionella språk.

Ulster Scots-dialektens status erkändes i Nordirland i fredsavtalet Långfredagsavtalet 1998. Enligt avtalet är Ulster Scots part of the cultural wealth of the island of Ireland (en del av ön Irlands kulturella rikedom). Genomförandet av avtalet skapade lågskotska språkets enda officiella myndighet - Tha Boord o Ulstèr Scotch - Ulster-Scots Agency.

Efter det allmänna valet 2003 utlovade Skottlands regering i koalitionsöverenskommelsen (Partnership for a Better Scotland) en ny nationell språkstrategi (National Language Strategy) för att ge stöd till Skottlands språk: We will develop a plan to support our traditional and other languages (Vi kommer att utveckla en plan för att stödja våra traditionella och andra språk).

Det finns många samband mellan lågskotskan och de nordiska språken. Dessa likheter härstammar från kontakter med urnordiskan och även från det senare handelsutbytet under medeltiden.

Svenska Norska Skotska Engelska
att flytta å flytte tae flit to move
att gråta (gråter, grät, gråtit) å gråte tae greet (greet, grat, grutten) to cry, to weep (weep, wept, wept)
karta kart cairt map
kyrka kirke kirk church
barn barn bairn (dialekter på ostkusten) (wean på västkusten) child
ja ja aye yes
att minnas å huske tae mynd to remember
"Minns du?" Husker du? "Mynds du?" (Shetlandsdialekt) "Do you remember?"
dis dis haar sea mist
tråkig kjedelig dreich dull
två to twa two
kall kald cauld cold
lång lang lang long
rönn rogn rowan mountain ash, rowan
björk bjørk birk birch
ek eik aik oak
backe høyde brae hill
bäck strøm burn stream
armhåla armhule oxter armpit
damm støv stour dust
tack takk ta thanks
mycket mye gey (mycket), muckle (stor, mycket, många) very
liten liten wee little, small
bro bro brig bridge

Språkexempel

[redigera | redigera wikitext]

Robert Burns är en av skotskans mest kända poeter. Nedan presenteras hans dikt "Scots Wha Hae".

Scots Wha Hae
'Scots, wha hae wi Wallace bled,
Scots, wham Bruce has aften led,
Welcome tae yer gory bed,
Or tae victorie
'Now's the day, an now's the hour:
See the front o battle lour,
See approach proud Edward's power -
Chains and Slaverie.
'Wha, for Scotland's king and law,
Freedom's sword will strongly draw,
Freeman stand, or Freeman fa,
Let him on wi me.
'By Oppression's woes and pains,
By your sons in servile chains!
We will drain our dearest veins,
But they shall be free.
'Lay the proud usurpers low,
Tyrants fall in every foe,
Liberty's in every blow! -
Let us do or dee.
  1. ^ Enligt det skotska parlamentet.
  2. ^ Enligt Storbritanniens parlament.
  3. ^ Enligt North/South Co-operation (Implementation Bodies) Northern Ireland Order 1999
  • Aitken, A.J. (1977) How to Pronounce Older Scots in Bards and Makars. Glasgow, Glasgow University Press.
  • Aitken, A. J. (1987) The Nuttis Schell: Essays on the Scots Language. Aberdeen, Aberdeen University Press. ISBN 0-08-034530-1
  • Caldwell, S.J.G. (1974) The Pronoun in Early Scots. Helsinki, Société Néophilique.
  • Corbett, John; McClure, Derrick; Stuart-Smith, Jane (Editors) (2003) The Edinburgh Companion to Scots. Edinburgh, Edinburgh University Press. ISBN 0-7486-1596-2
  • Eagle, Andy (2005) Wir Ain Leid. Scots-Online. Available in full at https://web.archive.org/web/20080626053426/http://www.scots-online.org/airticles/WirAinLeid.pdf
  • Jones, Charles (1997) The Edinburgh History of the Scots Language. Edinburgh, University of Edinburgh Press. ISBN 0-7486-0754-4
  • Jones, Charles (1995) A Language Suppressed: The pronunciation of the Scots language in the 18th century. Edinburgh, John Donald. ISBN 0-85976-427-3
  • Kingsmore, Rona K. (1995) Ulster Scots Speech: A Sociolinguistic Study. University of Alabama Press. ISBN 0-8173-0711-7
  • McClure, J. Derrick (1997) Why Scots Matters. Edinburgh, Saltire Society. ISBN 0-85411-071-2
  • Niven, Liz; Jackson, Robin (Eds.) (1998) The Scots Language: its place in education. Watergaw Publications. ISBN 0-9529978-5-1
  • Robertson, T.A.; Graham, J.J. (1991) Grammar and Use of the Shetland Dialect. Lerwick, The Shetland Times Ltd.
  • Ross, David; Smith, Gavin D. (Editors) (1999) Scots-English, English-Scots Practical Dictionary. New York, Hippocrene Books. ISBN 0-7818-0779-4
  • Scottish National Dictionary Association (1999) Concise Scots Dictionary . Edinburgh, Polygon. ISBN 1-902930-01-0
  • Scottish National Dictionary Association (1999) Scots Thesaurus. Edinburgh, Polygon. ISBN 1-902930-03-7
  • Warrack, Alexander (Editor) (1911) Chambers Scots Dictionary. Chambers.
  • Yound, C.P.L. (2004) Scots Grammar. Scotsgate. Finns i fulltext på https://web.archive.org/web/20050911120142/http://www.scotsgate.com/scotsgate01.pdf

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]