Shetlandsöarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Shetlandsöarna
Shetland
Kommun och ståthållarskap
Land  Storbritannien
Riksdel Skottland
Administrativ huvudort Lerwick
Area 1 466,48 [1] km²
Folkmängd 22 210[1] (30 juni 2009)
Befolkningstäthet 15,1 invånare/km²
ISO 3166-2-kod GB-ZET
ONS-kod 00RD
Karta med Shetlandsöarna i Skottland
Karta med Shetlandsöarna i Skottland

Koordinater: 60°18′14″N 1°16′8″V / 60.30389°N 1.26889°V / 60.30389; -1.26889

Shetlandsöarna

Shetlandsöarna är en skotsk ögrupp och kommun (tidigare ett grevskap och en region) belägen på gränsen mellan Nordsjön och Atlanten, mellan Orkneyöarna och Färöarna. Ytan är 1 466 .

Den största ön heter Mainland, där också huvudorten Lerwick ligger. Shetland koloniserades från början av norska vikingar som kallade öarna Hjaltland. Trots att Skottland övertog styret av ögruppen i 1472, levde det nordiska språket (kallat norn) kvar till in på 1800-talets början. Dialekten på Shetland är fortfarande starkt präglad i tonfall och ordförråd av det nordiska inflytandet.

Shetlandsöarna har tidigare kallats Zetland och Hjaltland.

Till Shetland kommer man med färja från Skottland eller Orkney. Regelbundna flygningar finns även från Aberdeen, Edinburgh och Glasgow.

Öarna[redigera | redigera wikitext]

Shetlandsöarna består förutom Mainland av:

Fair Isle ligger ungefär halvvägs mellan Shetland och Orkneyöarna men hör administrativt till Shetland och räknas i allmänhet till ögruppen. Out Skerries ligger öster om ögruppen. Shetlandsponnyn härstammar också ifrån Shetlandsöarna och är än idag anpassade till Shetlandsöarnas klimat genom sin lurviga päls och sin envishet.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Landskap[redigera | redigera wikitext]

Centrala och västliga Mainland präglas av sund, insjöar och traditionella smågårdar. Längs kusten ligger landsortsstäderna Whiteness, Weisdale, Aith och Walls. I denna del av Shetlandsöarna ligger dalen Tingwall som under det norska styret var säte för ett årligt parlament, kallat Allting, på ön Lawting Holm i Tingwall Loch. Kusten på den norra delen av Mainland präglas av täckta, svarta klippor, stenhögar, skär och blåshål. Den smala halvön som sträcker sig 40 km söderut från Lerwick kallas södra Mainland. Landskapet där präglas av kolonier av sjöfåglar och området har ett stort antal arkeologiska fyndplatser.

Ön Yell präglas av blåsiga hedar. Unst är den nordligaste av Storbritanniens öar och har stora klippor, ljungåsar, sötvattens-insjöar och en sub-arktisk stenöken. Naturreservatet Hermaness ligger på denna ö.

Ön Fetlar är känd som Shetlandsöarnas trädgård. Namnet kommer från fornnordiska och betyder fett land, vilket syftar på den fruktbara och lättodlade jordbruksmarken här.

Ön Noss, som ligger på den östra sidan av Bressay är en nationalpark och har stora kolonier av sjöfågel på somrarna.

Foula, som är fornnordiska för fågelön, har utpekats som ett särskilt skyddsvärt område för fåglar och har världens största population av storlabb. Foulas klippor är de högsta på Shetlandsöarna med höjder på upp till 360 meter.

Shetlandsöarnas mest avskilda ö, Fair Isle, är känd för sina stickade textilier och för sina stora sjöfågelkolonier med ovanliga flyttfåglar varje vår och höst.

Out Skerries landskap består av uppbrutna klippor, stenhögar, bukter och stränder. Papa Stour ligger väster om Mainland och har samma landskapsprofil som Out Skerries.

Whalsay (Valön) var förr i tiden ett fiskericentrum och är det fortfarande. Det har bott människor här i mer än 4000 år, och det finns många lämningar efter dessa utspridda över ön, inklusive megalitiska monument.

Øyer[redigera | redigera wikitext]

Karta över Shetlandsöarna

Ögruppen består av omkring 100 öar och holmar, varav endast 15 är bebodda. Mainland har den största befolkningen.

Bebodda öar i den centrala ögruppen
Bebodda öar i periferin
Ett urval av de obebodda öarna

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Sandsträng mellan Mainland och St. Ninian's Isle

Shetlandsöarna har ett tempererat atlant-havs-klimat. Det medför att somrarna som regel har lite duggregn och är ljusa och kyliga. Den soligaste perioden är från april till augusti, när det oftast är 19 ljusa timmar per dygn. Vintrarna är mörka och milda, med 6 ljusa timmar per dygn.

Den genomsnittliga årliga nederbörden är 1037 mm, vilket är hälften av nederbörden i Fort William på Skottlands västkust. Tre fjärdedelar av nederbörden kommer på vintern. Den torraste perioden är från april till augusti och på sommaren är det vanligt med dimma längs Mainlands östra kust.

Genomsnittstemperatur under den kallaste månaden[2] 4,9°C (februari)
Genomsnittstemperatur under den varmaste månaden 14°C (augusti)
Antal dager på året med frysgrader 33 dagar
Årlig nederbörd 1037 mm
Antal dagar på året med snöfall 70 dager
Antal dager på året med nederbörd 269 dagar

Klimattabell för Lerwick:

Månad Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År
Dagstemperatur °C 4 4 6 9 12 13 15 15 12 10 7 5 9,3
Nattemperatur °C 1 0 1 3 5 7 9 9 7 5 2 1 4,1
Soltimmar per dag 1 2 3 4 5 6 6 5 4 2 1 0 3,2
Regndagar per månad 22 19 16 15 14 15 16 17 18 20 23 21 216
Vattentemperatur i havet °C 5 5 5 6 7 9 11 12 11 10 8 6 8

Flora[redigera | redigera wikitext]

Ull-växt

Shetlandsöarnas landskap påverkas starkt av betande får och träd är mycket ovanliga. Ögruppens flora arktiska och alpina växter, vildblommor, bladmossor och lavar. Landskapet på de norra delarna av Mainland och Unst är bergiga. Där är vegetationen sparsam och domineras av sten. Växterna som växer här är som regel arktiska och några är endemiska, till exempel Snöarv.

Ungefär hälften av Shetlandsöarnas landyta täcks av torv. På några platser är den mer än en meter tjock. Dessa områden är vanligen våtmarker som har endast mycket lite näringsämnen vilket gör att få växtarter har förutsättningar för att växa där. Bland dessa ingår växter i ullsläktet, myrlilja, jungfrulin och blodrot.

Fauna[redigera | redigera wikitext]

Stormfågel är Shetlandsöarnas vanligaste fågel.

Shetlandsöarna har en av de största fågelkolonierna på Nordatlanten och över en miljon fåglar. Tjugoen sjöfågelarter häckar i ögruppen varje sommar. De flesta håller till i stora kolonier på Hermaness, Foula, Mousa, Noss, Sumburgh Head och Fair Isle. Bland dessa fågelarter ingår havssula(54 000), sillgrissla (175 000), lunnefågel (200 000), stormfågel (360 000), stormsvalor, tofsvipa och gärdsmyg. Många arktiska fåglar övervintrar på Shetlandsöarna, bland andra sångsvan och svartnäbbad islom.

Stormsvalor häckar i stora kolonier på Mousa. På Noss och Hermaness finns stora kolonier av havssula, lunnefågel och tordmule och på Foula och Fair Isle finns några mindre kolonier. Ett stort antal av den aggressiva fågeln storlabb och ett mindre antal kustlabb häckar på Hermaness och foula. Bestånden av silvertärna har minskat de senaste åren, men dessa fåglars närvaro ses av öborna som ett tecken på att sommaren har kommit.

Andra vanliga fåglar är måsfåglar, ejder och skarvar, men dessa bestånd är små jämfört med stormfågelns.

Efter häckningssäsongens slut blir fågelkolonierna övergivna. Tärnorna drar söderut medan alkorna och stormsvalorna drar till havs.

Sjöfågelbestånden har ökat de senaste åren, både till antal individer och antal arter, till exempel havssula, stormfågel, storlabb och tordmule. Men några arter har minskat, till exempel tärnor och tretåig mås.

Alla landdäggdjuren på Shetlandsöarna har introducerats av människan. Det antas att utter, skogsmöss och husmus kom till öarna i början av koloniseringen från Norge. Alla övriga landdäggdjur utom brunråtta har införts under de senaste århundradena.

Valar är en vanlig syn längs kusten, med vanlig tumlare som den vanligaste arten. Större valar observeras ofta vid ytterkanten av kontinentalsockeln och kan komma in mot land på sommaren, särskilt vid Sumburgh Head. De vanligaste arterna av stora valar är balaenoptera och knölval, som följer stim av makrill och sill. Delfiner av typen vitsiding, vitnos och Rissos delfin syns ofta längs den östra kusten. Också späckhuggare har fasta tillhåll runt ögruppen.

Knubbsäl är en av av de tre sjödäggdjur som föder ungar på Shetlandsöarna.

Uttrar håller för det mesta till på obebodda platser och populationen uppgår till 800 individer. Shetlandsöarnas stränder och avskilda sund är tillflyktsplatser för både gråsäl och knubbsäl. Bestånden uppgår till cirka 3500 för gråsäl och 6200 för knubbsäl. Den största kolonierna med knubbsäl finns på Mousa och utanför Lerwick, medan gråsälen har sina tillhåll på obebodda öar. Den största gråsäl-kolonin finns på Ve Skerries. Tillsammans med vanlig tumlare är sälarna sjödäggdjur som föder ungar på Shetlandsöarna. Dessutom har Shetlandsöarna Storbritanniens största bestånd av utter. De flesta av dessa har sitt tillhåll på Yell.

Shetlandsöarna har flera egna och ovanliga husdjursraser, till exempel Shetlandsponny, Shetlandsko, Shetlandsgås, Shetlandsand och Shetlandssvin. Beståndet av Shetlandssvin uppgår till mer än 330 000 och de finns i 50 färgvariationer.

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Två kvinnor med Shetlandsponny på Shetlandsöarna år 1900

Det fanns människor på Shetlandsöarna innan pikterna kom till öarna, men man vet mycket lite om dem. Historiska, arkeologiska och lingvistiska förhållanden, samt geografiska namn, indikerar en stark nordisk dominans på öarna under vikingatiden.[3] Det är okänt om pikterna blev upptagna i den nordiska befolkningen eller fördrivna. Några ortnamn kan ha piktiskt ursprung, men det är omtvistat. Det har gjorts flera genetiska undersökningar av dagens befolkning för att utröna dess ursprung. Öbefolkningen har närmast lika andelar av skandinaviska manliga och kvinnliga gener (44%), vilket tyder på att öarna befolkades av både kvinnor och män från Skandinavien. Samma förhållanden har påträffats i Orkneyöarna och i Skottlands norra och västra kustområden. Områden på de brittiska öarna som ligger längre från Skandinavien än Shetlandsöarna och Orkneyöarna visar tecken på ha blivit koloniserade av skandinaviska män som bildat familj med lokala kvinnor.[4]

Efter att Shetlandsöarna övergått till Skottland emigrerade tusentals skotska familjer till öarna på 1500- och 1600-talen. Kontakt med tyskar och nederländare genom fiskhandeln ledde till en smärre immigration från de länderna. Andra världskriget och fynd av olja har också medfört immigration.[5]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Shetlandsöarnas befolkningstillväxt har tigigare påverkats av epidemier och dödsfall till sjöss. Smittkoppor drabbade ögruppen hårt på 1600- och 1700-talen. Men efter att vaccinering blev vanligt från 1760 ökade befolkningen till 40 000 år 1861. Befolkningsökningen medförde brist på mat och många unga män drog till sjöss för att tjänstgöra i den brittiska handelsflottan. Efter ytterligare 100 år hade befolkningen mer än halverats. Befolkningsnedgången berodde i hög grad på att många av Shetlandsöarnas manliga invånare omkom när handelsfartyg torpederades in de två världskrigen och att många utvandrade på 1920- och 1930-talen. Det bor nu flera med ursprung på Shetlandsöarna i Kanada, Australien och Nya Zeeland än på Shetlandsöarna.

Distrikt Befolkning 1961 Befolkning 1971 Befolkning 1981 Befolkning 1991 Befolkning 2001
Bound Skerry (& Grunay) 3 3 0 0 0
Bressay 269 248 334 352 384
Bruray 34 35 33 27 26
East Burra 92 64 78 72 66
Fair Isle 64 65 58 67 69
Fetlar 127 88 101 90 86
Foula 54 33 39 40 31
Housay 71 63 49 58 50
Mainland 13 282 12 944 17 722 17 562 17 550
Muckle Flugga 3 3 0 0 0
Muckle Roe 103 94 99 115 104
Noss 0 3 0 0 0
Papa Stour 55 24 33 33 25
Trondra 20 17 93 117 133
Unst 1 148 1 124 1 140 1 055 720
Vaila 9 5 0 1 2
West Burra 561 501 767 817 753
Whalsay 764 870 1031 1041 1034
Yell 1155 1143 1191 1075 957
Totalt 17 814 17 327 22 768 22 522 21 990

Källa: Scottishislands.org.uk, 18. november 2006

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] General Register Office for Scotland, Land area and population density by administrative area: 30 June 2009 (excelfil) Läst 16 juni 2010.
  2. ^ Källa: Shetlands turistbyrå, 8. november 2006
  3. ^ Jones G. (1984) A History of the Vikings Oxford University, Forlag: Oxford.
  4. ^ Artikkel i Nature: Genetic evidence for a family-based Scandinavian settlement of Shetland and Orkney during the Viking periods
  5. ^ Visit Shetlands side om befolkningen

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]