Laila Andersson-Palme

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Laila Andersson-Palme
Födelsenamn Laila Elisabeth Andersson
Född 30 mars 1941 (76 år)
Bakgrund Stockholm
Genre Opera
Roll Sopran
År som aktiv 19631997

Laila Elisabeth Andersson, senare Andersson-Palme, född 30 mars 1941 i Lösen, Blekinge, är en svensk operasångare (sopran) och hovsångerska från 1985. Hon har framträtt i ett 60-tal roller med stor bredd på Kungliga Teatern och Drottningholms slottsteater, bland annat Mozartroller, Mimi och Musetta i La Bohème, titelrollen i Madama Butterfly, Freia i Rhenguldet, Gutrune i Ragnarök och Micaëla i Carmen. Titelrollen i Salome var en av henne största framgångar. Hon studerade även in rollen som kejsarinnan i Richard Strauss Die Frau ohne Schatten vid Metropolitan Opera under dirigenten Erich Leinsdorf.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Andersson-Palme studerade för bland andra hovsångerskan Hjördis Schymberg och debuterade på Kungliga Teatern i Stockholm 1963, som Violetta i Verdis La traviata vid Operahögskolans uppsättning, och engagerades omedelbart. Hon pensionerades från Operan säsongen 1995/96 i samband med föreställningar av Elektra och återkom säsongen därefter i Puccinis Tosca. Andersson-Palme har genomfört en mängd framgångsrika gästspel utomlands.

Hon började karriären som lyrisk sopran med en del koloraturroller, bland annat rollerna Susanna i Figaros bröllop, Nattens drottning i Trollflöjten, Konstanze i Enleveringen ur seraljen, Fiordiligi i Così fan tutte, Titelrollen i Madama Butterfly, Mimì och Musetta i La Bohème, titelrollen i Alcina och Leonora i Trubaduren och Gilda i Rigoletto.

Andersson-Palme övergick därefter till mera lyrisk-dramatiska roller som titelrollen i Tosca, titelrollen i Lulu, titelrollen i Jenůfa, Salome och Chrysotemis i Elektra, Violetta i La traviata, Giulietta i Hoffmanns äventyr, Fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren, Amelia i Maskeradbalen och Lady Macbeth i Macbeth. Enligt ett meddelande i Kungliga Teaterns egen annons i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet fick sångerskan tio minuters stående applåder efter SalomeWiener Staatsoper.

Hon avslutade sin långa karriär med högdramatiska sopranpartier som Brünnhilde i Nibelungens ring, Ortrud i Lohengrin, Venus i Tannhäuser och titelrollen i Richard Strauss Elektra. Ytterst få sångerskor i världen har haft en karriär som spänner mellan hög koloratursopran och dramatisk sopran. (För belysning av ytterligare ett fall av ytterst sällsam röstförvandling, se artikel om den svenska operasångerskan Elsa Larcén.)

Hon var från 1984 gift med skådespelaren Ulf Palme, som avled 1993.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Gästspel (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Bern (Tosca)
  • Grenoble, Karlsruhe, Deutsche Oper i Berlin (Brünnhilde i Die Walküre och Salome)
  • Graz (Abigaille i Nabucco och Salome)
  • Gelsenkirchen (Salome)
  • Wiener Staatsoper (Salome)
  • Rio de Janeiro (Salome)
  • Catania (Salome)
  • Montréal (Salome och Fidelio)
  • Metropoliotan Opera i New York (Salome)
  • Washington D.C. (Fidelio)
  • Bonn, Oslo (Il Trovatore)
  • Helsingfors, Århus (Wagners Nibelungens ring)
  • Köpenhamn och Malmö

Tv-framträdanden i urval[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lundin, Dag, Havets klockor. Lyrisk svit. OPUS3. OP0001. 2001.
  • Amarilli i Händel, Il pastor fido, ”Scherzo in mar la naviella”. Drottningholms slottsteater 1922–1992. Caprice CAP 21512 1993. Svensk mediedatabas.
  • Teiresias i Börtz, Backanterna. Caprice CAP 22028:1-2. Även radiosänd. Svensk mediedatabas.
  • Opera gala. Kungliga Teaterns orkester och artister. Dirigent Kjell Ingebretsen. Bluebell. 2010. Läst 16 januari 2013.
  • Laila Andersson-Palme. Concert 10 april 2003, Kulturum, Stockholm. O. Löpare, piano. Operaarior. (Privatutgåva).
  • Titelrollen i Puccinis Tosca. Stockholm 14 november 1983. L. Andersson, R. Björling, R. Jupither, Wahlgren, dirigent K. Ingebretsen.
  • Musetta i Puccinis La Boheme. Stockholm 14 december 1977. E. Söderström, G. Winbergh, L. Andersson, B. Asker, dirigent K. Ingebretsen.
  • Marzellina i Beethovens Fidelio. Stockholm 1965. B. Lindholm, K. Höiseth, S. Björling, R. Jupither, L. Andersson.
  • Brünnhilde i Wagners Die Walküre. Deutsche Oper, Berlin, 29 oktober 1986. Dirigent Heinrich Hollreiser.
  • From Queen of the Night to Elektra. Opera arias songs and Lieder. Sterling CDA-1806/1807-2. 2 CD. 2015.
  • Boldemann, Laci, Svart är vitt - sa kejsaren. Live recording from the Royal Opera, Stockholm, 1965. Sterling CDO-111/112-2. 2 CD. 2017.

Samtliga webbkällor lästa 12 februari 2017.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Musikaliska Akademiens matrikel, 1996.
  • Sørensen, Inger, Operalexikonet, s. 28, Forum, 1993, ISBN 978-91-37-10380-8.
  • Åstrand Hans, ed. (1977), Sohlmans musiklexikon. 2. uppl. 1975. A-Campos. S. 136. ISBN 91-7198021-0.
  • Boltenstern Thomas, ed (1978) Musiklexikon. Svensk 1900-talsmusik från opera till pop. Natur & Kultur. S. 20. ISBN 91-27-28188-4.
  • Junker Miranda, red. (2003), Bonniers musiklexikon. Stockholm: Bonnier. S. 20. ISBN 91-0-057504-6.
  • Narde, Åsa, Interview: Laila Andersson-Palme. On the warpath for the true performance of great music. Executive Intelligence Review. Vol. 17, No. 20, May 11, 1990., s. 50-53. LIBRIS-ID:12168027. Behandlar utförligt sångerskans internationella karriär.
  • Ralf, Klas, Laila Andersson - Salome. På Operan. (4 1981/82). ISSN:0348-6346. LIBRIS-ID:8261705. Intervju som även berör sångerskans internationella karriär.
  • Katarina Aronsson, red (2008). Nibelungens Ring : Kungliga operan 1895-2007. Stockholm: Kungliga Operan. Libris 10667114 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Camera-photo.svg MusicalnotesSweden.svg Denna biografiska artikel om en svensk musiker behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.