Bengt Ekerot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bengt Ekerot
Född Nils Bengt Folke Ekerot
8 februari 1920
Kungsholms församling, Stockholm
Död 26 november 1971 (51 år)
Oscars församling, Stockholm
Aktiva år 19471970
Maka Antoinette Gram
(1946–)
Margareta Hallin
(1959–1968)
Betydande roller
Döden i Det sjunde inseglet
IMDb SFDb

Nils Bengt Folke Ekerot, född 8 februari 1920 i Kungsholms församling i Stockholm, död 26 november 1971 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk skådespelare och regissör.[1]

Bengt Ekerot var son till civilingenjören Folke Ekerot och Vivan, ogift Olsson,[2] samt morbror till regissören Jonas Cornell och journalisten Peter Cornell. Han studerade vid Dramatens elevskola i början av 1940-talet. Han var engagerad 19471949 i Malmö och 19471950 i Göteborg. Han fick anställning vid Dramaten 1953 där han verkade fram till 1965.[1]

Han debuterade som filmskådespelare 1940 i Thor L. Brooks och Alf Sjöbergs film Med livet som insats och han regidebuterade med filmen Det glada kalaset 1946. Han har dock främst blivit ihågkommen för sin roll som Döden i Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet.[1]

Han var gift två gånger, första gången från 1946 med norskan Antoinette Gram (född 1920)[2], dotter till norske juristen och högerpolitikern Harald Gram[3], och andra gången 1959–1968 med Margareta Hallin.[4]

Han avled i lungcancer 26 november 1971, vid 51 års ålder och är begravd i Ekerots familjegrav på Skogskyrkogården i Stockholm.[5]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1940 Borachio
Konrad
Mycket väsen för ingenting
William Shakespeare
Alf Sjöberg Dramaten
Curley Möss och människor
John Steinbeck
Alf Sjöberg Dramaten
1941 Mötas och skiljas
Helge Krog
Stig Torsslow Vasateatern[6]
Studentbladsredaktören Det evigt manliga
James Thurber och Elliott Nugent
Stig Torsslow Vasateatern[7][6]
Philip Talley Skilda språk
Samuel Nathaniel Behrman
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[8]
1942 Kontorsslaven Natten till den 17 januari
Ayn Rand
Per-Axel Branner Nya teatern[9]
Felix I vår Herres hage
Josef Čapek och Karel Capek
Gösta Folke Vasateatern[10]
1944 Dudley Livet är ju härligt
William Saroyan
Per Knutzon Oscarsteatern[11]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsman Teater
1945 På tre man hand
Jens Locher Nya teatern
1946 Kleptomani och gröna skogar
Sune Bergström och Einar Molin Vasateatern[12]
1947 Tjuvarnas bal
Jean Anouilh Malmö stadsteater
1948 En skugga
Hjalmar Bergman Malmö stadsteater
Streber
Stig Dagerman Malmö stadsteater
1949 Yerma
Federico Garcia Lorca Malmö stadsteater
Marius
Marcel Pagnol Malmö stadsteater
1950 Tre systrar
Три сeстры, Tri sestry
Anton Tjechov Malmö stadsteater
1951 Den kaukasiska kritcirkeln
Der kaukasische Kreidekreis
Bertolt Brecht Göteborgs stadsteater
1955 Trämålning
Ingmar Bergman Dramaten
Misantropen
Le misanthrope
Molière Dramaten
1956 Lång dags färd mot natt
Long Day's Journey into Night
Eugene O'Neill Dramaten
1959 Ett drömspel
August Strindberg Malmö stadsteater
1961 Körsbärsträdgården
Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad
Anton Tjechov Stockholms stadsteater
1968 Bernardas hus
Federico Garcia Lorca Stockholms stadsteater

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Bengt Ekerot”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60762&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dBengt+Ekerot%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 2 juli 2012. 
  2. ^ [a b] Ekerot, Nils Bengt Folke, regissör, skådespelare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1957 / s 238.
  3. ^ Harald Gram på norska Wikipedia.
  4. ^ NE; Sveriges dödbok 1947–2006.
  5. ^ Skogskyrkogården, kvarter 25, gravnummer 437 på Hittagraven.se.
  6. ^ [a b] Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 203
  7. ^ 'Det evigt manliga' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. 28 juni 1941. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-06-28/172/10. Läst 25 augusti 2015. 
  8. ^ ”Skilda språk”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22213&pos=114. Läst 22 april 2016. 
  9. ^ 'Natten till den 17 januari' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 19 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-19/49/11. Läst 15 augusti 2015. 
  10. ^ ”I vår herres hage”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14232&pos=427. Läst 1 maj 2016. 
  11. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  12. ^ Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 11. 29 maj 1946. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-05-29/145/11. Läst 5 maj 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]