Linde Klinckowström-von Rosen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Linde Klinckowström-von Rosen, dopnamn Ebba Astrid Beate-Sophie Axelsdotter, född den 1 september 1902Stafsunds gods på Ekerö, död den 26 mars 2000 på Stafsund, var en svensk grevinna och författare, främst känd för sina långresor genom Europa på hästen Castor.[1] Hon var den sista medlemmen av den friherrliga ätten Klinckowström.[2]

Klinckowström-von Rosen var yngsta barn till friherre Axel Klinckowström och hans maka Thyra, född Gyldén. Hon gifte sig den 26 november 1933 med greve Hans von Rosen (1888-1952) och var därefter bosatt på Lindö gård utanför Nyköping, men flyttade vid 92 års ålder tillbaka till barndomshemmet på Stafsund. I äktenskapet föddes döttrarna Margaretha och Catharina.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Stafsund, Klinckowström-von Rosens födelsehem.

Från 1909 undervisades Linde Klinckowström tillsammans med syskonen Harald och Thora i hemmet av guvernant. Hennes formella utbildning blev inte särskilt omfattande men hon lärde så mycket mera på egen hand, inte minst under sina många resor. På Stafsund hade Linde också tillgång till det stora Klinckowströmska biblioteket och von Fersens arkiv med mer än 20 000 böcker.

Linde började på sin 15-årsdag i flickpension men slutade efter kort tid, enligt egen uppgift med C i alla ämnen. Hon lärde matlagning och sömnad innan hon påbörjade konststudier i Stockholm. De fortsatte 1922 i Dresden och 1926 i München. Därefter ägnade hon sig helt åt hästar och ridning, som var hennes största intresse redan från barndomen. Fadern gav uttryck för sin stolthet över att hon "som det enda av hans barn tog akademisk examen", hovslagarexamen.

År 1924 medverkade Linde i en mindre roll i filmen Carl XII:s kurir, när några exteriörer inspelades på Stafsund.

Långresor till häst[redigera | redigera wikitext]

Hästen Castors grav på Lindö gård.

Linde Klinckowström gjorde flera långritter ensam på häst genom Europa. Under sex års resor till häst, totalt ca 1 275 mil, bodde hon på 296 platser. Hon förde dagbok, skrev resebrev för Bonniers Veckotidning och i fyra böcker har hon berättat utförligt om resorna, vilka uppmärksammades flitigt i pressen och andra media.

På våren 1926 red hon StockholmHornsberg i Östergötland tur och retur, en sträcka på ca 70 mil. Till Paris gick den första riktiga långritten på hästen Castor, som hon blev ägare till 1922. Den påbörjades i september 1926. Efter 60 dagar nåddes målet Paris, där hon tillbringade vintern. Hemfärden började med tåg till Antwerpen, sedan ångbåt till Göteborg och därefter på hästryggen hem till Stafsund.

Den 5 september 1928 började resan till Rom, först med tåg till Trelleborg och färja till Sassnitz, därefter i skritt genom Europa via Berlin och Lutherstadt Wittenberg. I Weissenfels övernattade hon i gästgiveriet Zum Schützen i det rum där Gustav II Adolf den 5 november 1632 tillbringade sin sista natt före slaget vid Lützen. Sedan red hon över Alperna genom Brennerpasset och vidare till Florens. Hon stannade där elva dagar innan hon fortsatte till Rom, där hon stannade över vintern. I slutet av mars 1929 anträddes hemfärden, denna gång till häst. Under ett uppehåll i Wien vann hon och Castor priser i internationella tävlingar, innan de fortsatte mot Prag, Dresden och Berlin. Efter elva månaders ritt var de åter på svensk mark i Trelleborg och red därifrån mot Stockholm, där de anlände klockan två på natten och möttes av reportrar från tre dagstidningar.

Ytterligare en ridtur gjorde hon i slutet av september 1930, denna gång till Bryssel. Den första etappen gick med tåg till Hässleholm och därefter på hästryggen via Danmark och Tyskland. Även i Bryssel deltog hon och Castor i internationella hästtävlingar och vann pris. Hon deltog också i tävlingar i tyska Aachen. Den 15 november lämnade hon och Castor Bryssel och red till Paris, där de stannade en vecka innan de fortsatte med tåg till Lyon. Därifrån strävade Castor med Linde på ryggen till Turin. Där lämnade hon Castor och reste mot Rom med ett par veckors uppehåll i Parma. Då ingick även en nyförvärvad häst, Indou, i sällskapet. Den fortsatta resan gick genom Jugoslavien, Ungern, Tjeckoslovakien och Polen. Efter båtfärd från Danzig och nära två års bortovaro välkomnades Linde i Stockholms frihamn av föräldrarna.

Sin sista långritt på Castor, som då var 21 år, gjorde hon 1940. Den första etappen gick till Vagnhärad, vidare till Stockholm och sedan StafsundEkerön.

Hennes häst Castor vilar i rosengården på Lindö under en stor sten, där alla hans ritter är upptecknade. Hennes ridutrustning – sadel, väskor, kläder, aftonklänning och pistol – har skänkts till Livrustkammaren.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Adliga ätten Klinckowström härstammar från byn Klinckow nära Stralsund, där familjegrav finns i Nicolaikyrkan. Släkten kom till Pommern1300-talet. Lanträntmästaren, senare regeringsrådet, Martin Klinckow (1650–1717) upphöjdes till adligt stånd 1684 med namnet Klinckowström.

Lindes far Axel Klinckowström (1867–1936) föddes på ryska legationen i Darmstadt, Hessen. Han var gift med Thyra Gyldén (1874–1960) som föddes på Observatoriet i Stockholm. Han var även far till Harald och Thora. 1895 blev han filosofie doktor i Würzburg, tjänstgjorde 1895–1904 som docent i zoologi vid Stockholms högskola. Han var även bakteriolog och författare, i pressen känd som Klinckan och Den vittre baronen bland annat för ett stort antal detektivromaner. För sitt verk Olof Trätälja fick han 1908 Svenska Akademins stora guldmedalj. Han gjorde forskningsresor till Spetsbergen, Surinam, Sydpolen, Island, Grönland, Färöarna och Jan Mayen.

Lindes mor Thyra höll länge litterär salong. I familjens umgänge ingick många av tidens intellektuella, bland andra Karl Asplund, John Bauer, Yngve Berg, Albert Engström, Nils-Magnus Folcke, Pär Lagerkvist, Carl G Laurin, Stellan Mörner, Algot Ruhe, Sten Selander, Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Otte Sköld, Evert Taube, Guido Valentin, Karl Wåhlin och Hugo Zuhr.

Professor Alma Söderhjelm, som intresserade sig för Axel von Fersen och Marie-Antoinette, bodde tidvis på Stafsund och forskade i dess bibliotek där det Fersenska arkivet förvarades. Hon publicerade 1930 en undersökning av deras vänskapsförhållande vilken väckte stort uppseende. Lindes syster Thora (1899–1995), författare och skulptör, var gift med konstnären Nils von Dardel (1888–1943). Även hennes bror Harald (1897–1973) blev konstnär.

Lindes farfar Rudolf Klinckowström (1816–1902) var militär, politiker och författare, gift 1863 med Marie Klinckowström (1832–1907), född de Labensky. Hon var av polsk adel och mycket förmögen, och som ung var hon hovdam hos ryska kejsarinnan. Hon konverterade 1877 till katolicismen och blev en av den katolska kyrkans frikostigaste donatorer i Sverige i modern tid. Med hennes pengar köptes godset StafsundEkerön.

Lindes morfar Hugo Gyldén föddes 1841 i Helsingfors och avled i Stockholm 1896. Han var astronom och kom från ryska centralobservatoriet i Pulkowa till Stockholm och blev 1871 föreståndare för Observatoriet där. Hans hustru, Lindes mormor, var född i Jena där gatan Knebelstrasse är uppkallad efter hennes farfar Karl Ludwig von Knebel (1744–1834), en tysk lyriker och översättare som var nära vän till Johann Wolfgang Goethe.

Citat[redigera | redigera wikitext]

Ur böcker och dagboksanteckningar:

"Då om någonsin röres man av allt underbart man får uppleva och kan bara be Gud om att inte bli högfärdig!"
"Mallig var nog ett klent adjektiv för vad jag kände då jag inbjöds att se mig själv i journalfilmen och skåda mitt fula nylle i Times som The Woman of the Day!"
"Överklassen rör sig sävligt, tycker brådska är för djävligt, har alltid varit ett av mina valspråk."

Om priset för övernattningar:

"… de dumma tidningarna som kalla mig grevinna. Jag har märkt att det vanligen är 50 öre dyrare att vara grevinna än baronessa, som är 75 öre dyrare än ofrälse. Och så talar man om adelns privilegier!"

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mårtenson, Jan. ”Oss håller inga bojor, oss binder inga band! - Wahlström & Widstrand” (på sv). www.wwd.se. http://www.wwd.se/bocker/biografier/o/oss-haller-inga-bojor-oss-binder-inga-band/. Läst 3 april 2018. 
  2. ^ ”Klinckowström, släkter - Svenskt Biografiskt Lexikon”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=11596. Läst 3 april 2018. 
  • På långritt med Castor. Stockholm: Geber. 1929. Libris 1333152 
  • Ritt genom livet. Stockholm: Hökerberg. 1962. Libris 1240991 
  • Ett hästminne: [långritter genom Europa]. Stockholm: Karlebo. 1990. Libris 7744814. ISBN 91-85026-36-0 
  • En landsvägsstrykerska berättar: möten och minnen i Europa under 1900-talet. Stockholm: Carlsson. 1998. Libris 7622400. ISBN 91-7203-824-1 
  • Intervjuer med Linde Klinckowström-von Rosens dotter Margaretha Reuterskiöld

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]