Mötley Crüe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mötley Crüe
Mötley Crüe.jpg
Bakgrund USA Los Angeles, Kalifornien, USA
Genre(r) Glam metal, sleaze
År som aktiva 1981-Nu
Skivbolag Elektra Records, Mötley Records, Hip-O Records, Beyond Records, Leathür Records
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Vince Neil
Tommy Lee
Nikki Sixx
Mick Mars
Tidigare medlemmar
John Corabi
Randy Castillo
Samantha Maloney

Mötley Crüe är ett amerikanskt glamrock/heavy metal-band och en av 1980-talets mest populära grupper. Gruppen, som består av Vince Neil (sång), Nikki Sixx (bas), Mick Mars (gitarr) och Tommy Lee (trummor), är fortfarande aktiv. De är minst lika kända för sin vilda livsstil (väl dokumenterad i den självbiografiska boken The Dirt av Neil Strauss) som för hits som Kickstart My Heart, Shout At The Devil, Home Sweet Home, Girls Girls Girls, Wild Side och Dr Feelgood. De har sålt ca 80 miljoner album världen över. Deras nionde studioalbum Saints of Los Angeles släpptes 24 juni 2008. Den 8 mars 2013 utannonserade de att de planerar att splittras efter ett sista album och turné.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bandet grundas[redigera | redigera wikitext]

Bandet Mötley Crüe grundades 1981 av Nikki Sixx och Tommy Lee, men namnet hade redan då spökat en längre tid i gitarristen Bob Allen Deals (Mick Mars, född Robert Allen Bippus) huvud. Deal är den äldsta av gruppens medlemmar (född 1951) och var redan en rutinerad musiker då han blev signad till Mötley Crüe. Deal hade redan som 14-åring 1965 spelat bas för The Jades, ett coverband, senare i The Sounds Of Soul och Wahtoshi. Han blev sparkad ur det sistnämnda då han skadade handen i en tvättmaskin och inte kunde spela.

1973 blev han medlem i bandet Whitehorse, som i ett skede lekte med tanken på att kalla sig Mottley Cru. Whitehorse splittrades 1977 och Deal fortsatte sin karriär i de rätt okända banden Ten Wheel Drive, Video NU-R och Spiders And Cowboys. 1980 tog han namnet Mick Mars.

Frank Feranna tog redan i ett tidigt skede namnet Nikki Sixx och var något av en outsider i skolan på grund av sin excentriska klädstil som blandade punk och glam. Efter en svår och fattig barndom blev han relegerad och rymde hemifrån. Han arbetade en tid på sina morföräldrars farm och flyttade sedan till Los Angeles där han fick jobb i en spritaffär. Han spelade en kort tid i bandet London där bl.a. Slash, Izzy Stradlin och Fred Coury har medverkat och i Suite 19. I Los Angeles träffade han trummisen Thomas Lee Bass, som snart dumpade sitt efternamn. De kom överens om att starta ett eget band och började söka efter en gitarrist. De hittade en annons i tidningen The Recycler: "Loud, Rude, Aggressive guitarist available" (=Högljudd, Oförskämd Aggressiv gitarrist tillgänglig). Det passade Lee och Sixx, och efter att de träffat Deal, som nu tagit namnet Mick Mars, blev han genast anställd.

Vince Neil Wharton var en sångare i bandet Rock Candi vid samma tid. Gitarristen i samma band hette James Alverson och Sixx, Lee och Mars var intresserade av att få honom som andre gitarrist. Men i stället var det den energiska Neil som imponerade på trion med sin kännspaka falsett och sitt självsäkra uppträdande. Vince Neil tackade först nej till erbjudandet, men efter att Rock Candi splittrats, ringde Lee upp honom igen och så var Mötley Crüe redo att rocka.

Från självkostnad till mainstream[redigera | redigera wikitext]

Med en ny, rik manager kunde Mötley Crüe 1981 spela in sin första singel Stick To Your Guns. Den trycktes bara i 1 000 exemplar och delades ut åt fans på bandets konserter. Värdet på en originalupplaga av singeln ska idag röra sig kring 150 euro eller 1 500 svenska kronor. Samma år satte sig bandet i studion och spelade in sin första LP, Too Fast for Love. Försäljningen var så enorm att bandet inte kunde trycka tillräckligt mycket skivor för alla som ville köpa plattan.

Skivan sålde slutligen över 20 000 kopior och mer än så behövde inte Elektra Records Tom Zutaut (som senare skulle "upptäcka" Guns N' Roses) för att skriva kontrakt med gruppen, som 1983 spelade in sin andra skiva Shout At The Devil, som med låtar som titelspåret och Looks That Kill kastade upp Mötley Crüe bland folkets grädda. De turnerade över världen och fick snart epitetet Världens vildaste band. Där Mötley Crüe gick fanns det alltid sprit, droger, lättklädda kvinnor, snabba bilar och slagsmål.

Droger och kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Vild livsstil tog ut sin rätt vilket bandet fick uppleva i december 1984, då glamrocken höll på att slå igenom på mainstreammarknaden. I bräschen för utvecklingen gick Hanoi Rocks, som turnerade i USA vid den tiden. Efter att sångaren Michael Monroe stukat sin fot och varit tvungen att avboka några konserter, bjöd Tommy Lee in Hanoi Rocks till sin villa i Los Angeles. Berusad, tog bilfanatikern Vince Neil ut en annan bilfanatiker, Hanoi Rocks trummis Razzle, på en tur i sin nya sportbil för att köpa mer sprit till festen de hade i Vinces hus. På vägen hem körde han över hastighet, tappade kontrollen över bilen och krockade med två andra fordon. Själv klarade han sig med skråmor, men Razzle fördes till sjukhus och dog samma kväll.

Olyckan betydde början på slutet för Hanoi Rocks, som inhiberade sin USA-turné och splittrades ett halvt år senare, men Mötley Crüe ångade på efter att Neil suttit i fängelse en månad, gjort 200 timmar samhällstjänst och betalat 2,6 miljoner dollar i skadestånd. Skivan Theatre Of Pain från 1985 blev ändå succé, toppade nummer 6 i huvudmarknaden USA, producerade två stora hits (Home Sweet Home, Smokin' In The Boys Room), och sålde på kort tid 2 milj. exemplar bara i hemlandet. Även i övriga världen sålde Theatre bra. Dock var skivan på långa vägar inte lika stark som Shout At The Devil. Hela bandet, speciellt låtskrivaren Sixx hade allvarliga drogproblem och lyckades inte nå upp till samma nivå som de två tidigare skivorna gett prov på. Trots detta så hjälpte skivan Mötley Crüe att bli ett av samtidens populäraste hårdrocksband, vilket skulle hålla i sig i hela 80-talet samt en bit in på 90-talet. I Sverige toppade skivan nummer 7.

1987 släpptes plattan Girls, Girls, Girls, som definitivt förde in Mötley Crüe på mainstreammarkanden. Plattan blev en dundersuccé i USA och gick direkt in på Billboard-listans andraplats. Men excesserna och kontroverserna runt bandet minskade inte. Bandets Europaturné året därpå ställdes in och förklaringarna var många. Enligt vissa källor skulle bandet ha fruktat att snön på taket till konsertplatserna skulle ha försvårat arbetet med strålkastarna för mycket och managern Doc McGhee sa helt enkelt att bandet var överarbetat. Den verkliga orsaken var att Nikki Sixx hade tagit en överdos heroin, helt blå i ansiktet hittades Nikki på sitt hotellrum av Guns 'N' Roses gitarrist Slash. Han förklarades död av räddningspersonal, men återvände till livet efter att ha blivit injicerad adrenalin i hjärtat. Officiellt ska Sixx ha varit död i två minuter. Denna händelse resulterade i hitlåten Kickstart My Heart.

En annan kontrovers som berörde Sixx var ett åtal som riktades mot Mötley Crüe av Matthew Trippe. Trippe påstod att Nikki Sixx egentligen hade legat på sjukhus år 1983 och att han blivit anställd som dubbelgångare och turnerat samt spelat in musik som Nikki Sixx. Åtalet gällde uteblivna royalties. Saken löstes först 1993 när Trippe lade ner åtalet. Han försökte ännu få ut någonting av det hela genom att bilda ett kortlivat band vid namn Sixx Pack. Efter det försvann Trippe från offentligheten. 1988 blev dessutom McGhee fälld för smuggling av en stor last marijuana. Till straffet hörde att han var tvungen att organisera en antidrogkampanj.

Toppen och fallet[redigera | redigera wikitext]

Som resultat av den vilda livsstilen sattes hela bandet på avvänjning 1988, utom Mars, som satte sig själv på torken. 1989 spelade de i Moskva på två konserter som den del av McGhees antidrogkampanj. Andra band på tillställningen var bl.a. Bon Jovi, Ozzy Osbourne, Scorpions och Skid Row. Med nästa skiva, Dr Feelgood, återvände Mötley Crüe starkare än någonsin. Skivan gick direkt upp till nummer ett på USA:s skivförsäljningslista, och har till dags dato sålts i mer än 7 miljoner ex bara i USA. Skivan innehöll odödliga rockklassiker som Kickstart My Heart (som Nikki Sixx skrev om sin dödsupplevelse och återupplivning) och Dr Feelgood. Mötley Crüe gav sig ut på en massiv och slutsåld världsturné.

1991 gav bandet ut skivan Decade Of Decadence, tänkt som en mellanskiva medan medlemmarna filade på nästa stora produktion. Den produktionen skulle ändå låta vänta på sig länge, eftersom Vince Neil lämnade bandet 1992.

Efter Neils uppbrott tog Mötley Crüe in John Corabi (The Scream) som sångare och gav ut skivan Motley Crue. Skivan fick dåliga recensioner och sålde lika illa. I en tid av grunge och alternativ rock var intresset för ett Mötley Crüe utan Vince Neil svalt och bandet tog en paus mellan 1996 och 1997. Vince Neil, å andra sidan, gav 1993 ut sin första soloskiva Exposed, som fick bra kritik och en andra skiva som fick dålig sådan. Efter den första uppståndelsen, verkade Neil också ha sett sina bästa dagar. 1995 var också ett dystert år för Neil, eftersom hans dotter Skylar dog i cancer.

Neil och de resterande medlemmarna ägnade även en del tid åt att ösa skit över varandra i pressen. Till exempel sade de övriga medlemmarna om Neils sångstil att "han gav oss ett slampaktigt sound" och dylika älskvärdheter, något som kanske gjorde att den kommande återföreningen gav en något dålig smak i munnen och syntes dikterat av penningen snarare än entusiasm för gruppen.

Första återföreningen[redigera | redigera wikitext]

1997 lade medlemmarna gammalt groll åt sidan och återförenades med skivan Generation Swine. Trots att skivan sålde relativt bra och bandet gav sig ut på ännu en framgångsrik turné, var mottagandet blandat. Alla var ense om att det var bra att Neil var tillbaka, men kritikerna sågade skivan, som var mer nedtonad än förut. Slutet av 90-talet färgades av olika rättegångar, mest uppseendeväckande var kanske Tommy Lees halvårslånga fängelsedom för misshandel av sin dåvarande fru, Playboymodellen Pamela Anderson och hans inblandning i en sexvideo.

1999 meddelade Tommy Lee överraskande att han lämnar bandet efter meningsskiljaktigheter med Neil. Han grundade ett eget skivbolag och producerade bandet Laidlows debutskiva. Samma år började han arbetet med sitt Nu-metalband Methods Of Mayhem. Lee ersattes av Randy Castillo, som genast i början av promoturnén för den floppade skivan New Tattoo skadade sig och ersattes av Hole-trummisen Samantha Maloney. Strax därpå diagnostiserades Castillo med cancer och somnade in 2002.

2000-talet inleddes såsigt för Mötley Crües del, med Neil som tv-kändis i en reality-show och Sixx som meddelade att han hade grundat ett nytt band, Brides Of Destruction, med bl.a. LA Guns-frontmannen Tracii Guns och den karismatiske sångaren / frisören London LeGrand. Projektet hade tidigare gått under namnen Cockstar och Motordog. Maloney grundade bandet The Chelseas med Melissa Auf Der Maur och Paz Lechantin och 2004 meddelade Sixx officiellt att han lämnade Mötley Crüe. Trots det släppte bandet en cd-box med namnet Music To Crash Your Car To. Namnet höjde ett och annat ögonbryn med tanke på Vince Neils fatala bilolycka 1984. Hanoi Rocks sångare Michael Monroe kommenterade saken genom att säga att det var den mest smaklösa och morbida gimmicken för att håva in pengar på det förflutna han någonsin hört talas om. Monroe har dock bett om ursäkt för detta uttalande.

Andra återföreningen[redigera | redigera wikitext]

Trots Sixx farväl, meddelade Neil 2004 att Mötley Crüe igen skulle återförenas med de ursprungliga medlemmarna. Sixx, Neil och Lee skulle ännu på sommaren vara upptagna med andra projekt, men 2005 utlovades en comeback-turné. Under tiden kämpade både Neil och Mars med hälsoproblem. Neil hade lagt till mycket övervikt under 2000-talet och satte sig in på ett hälso- och utseendeprojekt som sändes i MTV under rubriken The Remaking Of Vince Neil. Till programmet hörde träning, fettsugning, diet och plastikkirurgi. Mick Mars hade under hela sin karriär kämpat med den ärftliga sjukdomen Ankylosis Spondylitis, som angriper skelettet och är väldigt smärtsam. År 2004 fick Mars så gott som hela sitt ena lårben utbytt.

2005 startade mycket väl den efterlängtade turnén, som på det hela blev en succé, trots att Vince Neil måste spela några konserter på kryckor på grund av ett brutet ben och att Lee var tvungen att vara frånvarande från några gigs på grund av hälsoskäl. År 2005 gav Mötley Crüe ut skivan Red, White And Crüe. På hösten 2007 cirkulerade rykten om att Lee skulle ha lämnat bandet igen, efter att de övriga medlemmarna stämt hans manager på grund av Lees framträdande i två floppande tv-shower. Sixx bekräftade senare ryktena, men på våren 2008 tillkännagjorde Neil att Lee fortfarande var kvar i gruppen, och att arbetet med den nya skivan var igång. Skivan släpptes i juni 2008 under namnet Saints of Los Angeles.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande[redigera | redigera wikitext]

Tidigare[redigera | redigera wikitext]


Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Samlingsalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Tre av medlemmarna Mötley Crüe har varit gifta med Playboy-modeller: Tommy Lee med Pamela Anderson, Nikki Sixx med Donna D'Errico och Vince Neil med Heidi Mark.
  • Samtliga av medlemmarna av Mötley Crüe har varit gifta med skådespelerskor från Baywatch.
  • Nikki Sixx har fyra barn. Efter fjärde barnets födelse 2001 tyckte Nikki det fick räcka, och steriliserade sig.
  • Nikki Sixx' och Tommy Lees barn går i samma klass i skolan nu.
  • Tommy Lee har under bandets turnéer använt sig av ett snurrande trumset, två trumset som han rört sig mellan med vajrar och nu hoppas han på att nästa trumset ska sitta på en berg-och-dalbana.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]