Adrenalin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Adrenalin
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn (R)-4-(1-Hydroxi-2-(metylamin)etyl)-1,2-bensendiol
Övriga namn Epinefrin
Kemisk formel C9H13NO3
Molmassa 183,2045 g/mol
Utseende Vita kristaller
CAS-nummer 51-43-4
SMILES c1ccc(O)c(O)c1C(O)CNC
Egenskaper
Densitet 1,33 g/cm³
Löslighet (vatten) 0,18 g/l (25 °C)
Smältpunkt 211,5 °C (sönderfaller)
Faror
LD50 62 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Adrenalin, summaformel C9H13NO3, är ett stresshormon och en neurotransmittor som bildas i binjuremärgen. Utsöndringen är normalt låg, men vid aktivering av det sympatiska nervsystemet ökar utsöndringen av adrenalin. Noradrenalin och adrenalin tillsammans med ett flertal andra ämnen kallas tillsammans för katekolaminer.[1] Dopamin och noradrenalins samlade effekter utgörs främst av effekter från adrenalin, och är:[1]

  • Nedbrytning av glykogen och nybildning av glukos stimuleras. Detta höjer blodsockernivån, vilket leder till att cellera får mer glukos att använda för att bilda energi (ATP)
  • Ökad nedbrytning av fettlagret i fettvävnaden, vilket gör att mängden fettsyror som cirkulerar i blodet ökar. Fettsyrorna använder cellerna för att bilda mer ATP.
  • Hjärtats slagfrekvens och slagkraft ökar, vilket leder till ökad minutvolym (och därmed även ökat blodtryck).

Biokemi[redigera | redigera wikitext]

Noradrenalin är dels ett hormon, dels är det ett förstadium till adrenalin. Adrenalin bildas i binjuremärgens medulla genom att fenyletanolamin-N-metyltransferas (PNMT), ett enzym som i hög grad finns binjurarna, aktiveras och därefter syntetiserar adrenalin från noradrenalin genom metylering. PNMT aktiveras av adrenokortikotropiskt hormon och kortisol. Mängden adrenalin är därför beroende av kortisolvärdena.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sand et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi Kapitel 6
  2. ^ RJ Wurtman, Control of epinephrine synthesis in the adrenal medulla by the adrenal cortex: hormonal specificity and dose-response characteristics, Endocrinology. 1966 Sep;79(3):608-14

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]