Hoppa till innehållet

Macaronipingvin

Från Wikipedia
Macaronipingvin
Status i världen: Sårbar[1]
Macaronipingvin på Sydgeorgien
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPingvinfåglar
Sphenisciformes
FamiljPingviner
Spheniscidae
SläkteEudyptes
ArtGultofspingvin
E. chrysolophus
Vetenskapligt namn
§ Eudyptes chrysolophus
Auktor(Brandt, 1837)
Utbredning
Synonymer

Vetenskapliga

  • Catarhactes chrysolophus Brandt, 1837
  • Catadyptes chrysolophus (Mathews, 1934)

Trivialnamn

  • Gultofspingvin
Eudyptes chrysolophus

Macaronipingvin[2] (Eudyptes chrysolophus) är en pingvin som är nära släkt med vitkindad pingvin.[3] Den är världens talrikaste pingvin med över sex miljoner par, men minskar så kraftigt att den kategoriseras som sårbar.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som adult blir macaronipingvin 70 cm lång och väger 5,5 kg. Den skiljs morfologiskt ifrån vitkindad pingvin på att den har ett svart ansikte till skillnad från den senares vita.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Macaronipingvinens utbredning sträcker sig från sub-Antarktis till Antarktiska halvön. Det finns minst 216 häckningskolonier på 50 olika platser,[1] vilket inkluderar södra Chile, Falklandsöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, Sydorkneyöarna och Sydshetlandsöarna, Bouvetön, Prins Edwardöarna, Crozetöarna, Kerguelen, Heard- och McDonaldöarna, och även väldigt lokalt på Antarktiska halvön. På sina födosök förekommer grupper så långt norr ut som Australien, Nya Zeeland, södra Brasilien, Tristan da Cunha och Sydafrika. [4]

Både mitokondriellt DNA och cellkärne-DNA indikerar att arten skildes från sin närmsta släkting, den vitkindade pingvinen (Eudyptes schlegeli), för ungefär 1,5 miljoner år sedan.[5] Dessa båda närbesläktade arter är morfologiskt mycket lika, och har ofta behandlats som underarter.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten kategoriseras idag som sårbar (VU) av IUCN på grund av att den verkar har minskat kraftigt i antal, hela 47 %, under de senaste tre generationerna (37 år).[1] Denna kategorisering baserar sig dock på extrapolering av småskaliga undersökningar. Exempelvis visade en studie att en häckningspopulation på Sydgeorgien minskade med 65 % under perioden 1986-1998, och en annan studie från Marion Island visar på en populationsminskning på 50 % under perioden 1979-1998.[1] Populationen uppskattades 2013 till 6,3 miljoner häckande par i åtminstone 258 kolonier på 55 lokaler.[6] De största beståndet återfinns i Crozetöarna med 2,2 miljoner par, Kerguelen (1,8 miljoner), Heard Island (en miljon), Sydgeorgien (en miljon) och Marion Island (290 000 par). Som jämförelse häckade fem miljoner par bara i Sydgeorgien på 1980-talet.[6] Beståndet på Kerguelen tros dock vara stabilt. Det är oklart varför arten minskar i antal, men klimatvariationer, födotillgång under vinterperioden och konkurrens med antarktisk pälssäl.

Taxonomi och namn[redigera | redigera wikitext]

Macaronipingvinen beskrevs taxonomiskt första gången 1837 av den tyske naturvetaren Johann Friedrich von Brandt som då placerade den i släktet Catarhactes. Typspecimentet härstammar från Sydgeorgien.[7] Dess vetenskapliga artnamn härstammar från grekiskans ord chryso- "gyllene", och lophos "tofs".[8]

Sitt trivialnamn härstammar från engelska upptäcktsresande som började kalla den för "Macaroni Penguin" eftersom den genom sina gula tofsar påminde om ett populärt och pråligt klädmode i 1700-talets England som innehöll mycket ornament och vars bärare kallades för maccaroni eller macaroni.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2013 Eudyptes chrysolophus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2023) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ Curry, Tiera. ”Arkiverade kopian”. Center for Biological Diversity. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150804070552/http://www.biologicaldiversity.org/species/birds/penguins/macaroni_penguin.html. Läst 17 november 2008. 
  5. ^ Baker AJ, Pereira SL, Haddrath OP, Edge KA (6 juli 2006). ”Multiple gene evidence for expansion of extant penguins out of Antarctica due to global cooling”. Proc Biol Sci. "273" (1582): ss. 11–17. doi:10.1098/rspb.2005.3260. PMID 16519228. http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=1560011. Läst 21 mars 2008. 
  6. ^ [a b] Crossin, G. T., Trathan, P. and Crawford, R. J. M. 2013. Macaroni Penguin (Eudyptes chrysolophus) and Royal Penguin (Eudyptes schlegeli). In: P. G. Borboroglu and P. D. Boersma (eds), Penguins: Natural History and Conservation, pp. 185-208. University of Washington Press, Seattle.
  7. ^ G. Mathews (1943) Notes on New Zealand Birds., EMU, Vol.43, nr.4, sid:243-247
  8. ^ Liddell, Henry George och Robert Scott (1980). A Greek-English Lexicon (Abridged Edition). United Kingdom: Oxford University Press. ISBN 0-19-910207-4 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • BirdLife International 2008. Eudyptes chrysolophus In: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 25 november 2008.
  • Lars Larsson (2001) BIrds of the World, cd-rom