Maj Hirdman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Maj Hirdman
FöddAnna Maria Eriksson
25 juli 1888
Norberg
Död19 oktober 1976
YrkeFörfattare
NationalitetSvenska
SpråkSvenska
Verksam1921-1967

Anna Maria Maj Hirdman, född Eriksson 27 juli 1888 i Söderbärke församling, död 19 oktober 1976 i Västerleds församling, var en svensk arbetarförfattare verksam inom arbetarrörelsen.[1] Hon växte upp under fattiga förhållanden i Norberg, och engagerade sig för socialistiska idéer. Hon gifte sig med Gunnar Hirdman, och är farmor till Sven Hirdman och Yvonne Hirdman. Tillsammans med Moa Martinson var hon en av få kvinnliga proletärförfattare som framträdde under 1920- och 1930-talen.

Sammanlagt författade Hirdman 17 böcker. För Uppror i Järnbäraland, som skildrade Norbergsstrejken 1891–1892, fick hon Tidningen Vis litterära pris 1945.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hirdman föddes 1888 i Söderbärke församling i Smedjebackens kommun, men växte upp i Norbergs kommun i Bergslagen. Båda hennes föräldrar kom från Värmland och fadern Lars Magnus Eriksson från ett förmöget hem, men på 1870-talet gjorde familjen konkurs och blev helt utblottad. Maj Hirdmans far sattes i snickarlära. Som timmerman och snickare flyttade han med sin unga hustru Mathilda och en växande barnaskara till Norberg. Hennes far dog dock tidigt, endast 37 år gammal.[2] Hon växte därför upp med en ensamstående mor och fem syskon.[3] Hennes mor Mathilda stod ensam med fyra barn utan möjlighet att försörja sig. Maj Hirdman placerades i fosterhem i Stockholm, men hon trivdes inte där så hon stal pengar till tågbiljetten och åkte tillbaka till sitt hem i Norberg.[2]

I Norberg anslöt sig Maj Hirdman till ungdomsklubben i Högfors, en radikal klubb som ägnade sig åt kultur och politik. Där fick hon också kontakt med Hinke Bergegren, agitatorn och socialisten, som blev hennes vän. Hon agiterade för solidariteten och sålde tidningen Brand. I Norberg kallades hon för Röda Maja.[2]

När Maj Hirdman var 13 år fick hon sin första plats som piga i Hedemora. Där stannade hon något år men flyttade sedan till Avesta där hon blev hembiträde hos postmästaren. Även i Avesta fanns de röda socialistiska idéerna. Hon mötte Ragnar Casparsson, en av arbetarrörelsens stora profiler, som senare blev landshövding i Västmanland. Han arbetade på Avesta Järnverk och kallade Maj Hirdman för ”Postmästarns vackra piga”. Där fanns också en annan ung, radikal man med visioner för arbetarna, Gunnar Gustavsson. Han skrev i Brand och fanns under Hinke Bergegrens beskyddande vingar. Gunnar Gustavsson tog sig sedermera namnet Hirdman och blev studierektor för och förgrundsgestalt i Arbetarnas bildningsförbund (ABF) som grundades 1912.[2]

Maj Hirdman och Gunnar flyttade ihop. Sitt första hem hade de i Norberg. De fick tre barn. Maj Hirdman tog det huvudsakliga ansvaret för hus, hem och barn. Det blev inte något lyckligt äktenskap. Att vara hustru och mor och dessutom försöka få tid för att skriva var svårt att få ihop. En av de noveller hon skrev hette ”Barnamörderskan”, vilken handlar om en mor som dödar sitt barn. Novellen skapade hårda diskussioner och Maj Hirdman fördömdes av sin omgivning.[2]

Tillsammans med Moa Martinson var hon en av de få kvinnliga självlärda proletärförfattare som framträdde under 1920- och 30-talen.

Maj Hirdman dog 1970. Hon är begravd på Bromma kyrkogård i Stockholm. Hon var farmor till Sven och Yvonne Hirdman.

Författarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Maj Hirdman gav ut 17 böcker, men fick aldrig något riktigt genombrott. För sin roman Uppror i Järnbäraland, en skildring av Norbergsstrejken, fick hon dock tidningen Vis litterära pris 1945.[2]

Hennes litterära debut kom 1921 med romanen Anna Holberg, en av de första svenska utvecklingsromaner som byggde på en kvinnas upplevelser i arbetarmiljöer.

I sina tre självbiografiska romaner, utöver Anna Holberg även I törn och i blomma samt Alla mina gårdar, beskriver Hirdman konflikten mellan kvinnan från landsbygden, som uppfostrats till ett traditionellt samhälle med sin huvudsakliga plats i hemmet, och den moderna, politiskt och intellektuellt medvetna storstadskvinnan.[3]

I Maja i Dalarna (1930) och Alla mina gårdar (1958) skildrar hon sitt arbete, bland annat som piga på bondgårdar i Dalarna. Hon har också tagit upp bergslagsmotiv i två historiska romaner, Uppror i Järnbäraland (1945) med kvinnoperspektiv på den omtalade Norbergsstrejken 1891-92 samt Kamrater utan fana (1955).

Bland övriga verk märks novellsamlingarna Människoträsket (1922) och Kamp (1928) och romanen Kämpande liv (1925).[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1921 – Anna Holberg
  • 1922 – Människoträsket
  • 1925 – Kämpande liv
  • 1926 – Resa till Amerika
  • 1928 – Kamp
  • 1930 – Maja i Dalarna
  • 1934 – De förlorade barnen
  • 1935 – Den underbara butiken och andra sagor
  • 1939 – Vingar mot ljus
  • 1939 – I törn och i blomma
  • 1945 – Hemlandens saga
  • 1945 – Uppror i Järnbäraland
  • 1955 – Kamrater utan fana
  • 1958 – Alla mina gårdar
  • 1967 – Vi lekte bland bäckar och åar

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Frauendatenbank fembio.org” (på tyska). www.fembio.org. https://www.fembio.org/biographie.php/frau/frauendatenbank?fem_id=13506. Läst 17 juni 2020. 
  2. ^ [a b c d e f] Anna Maria (Maj) Hirdman, www.skbl.se/sv/artikel/MajHirdman, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Yvonne Gröning), hämtad 2020-06-17.
  3. ^ [a b] ”Hirdman, Anna Maria (Maj)” (på brittisk engelska). Nordic Women's Literature. https://nordicwomensliterature.net/writers/hirdman-anna-maria-maj/. Läst 17 juni 2020. 
  4. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 32.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Eva Adolfsson: "Visornas värld och filosofernas. Maj Hirdmans liv och författarskap" i: Eva Adolfsson m fl (red): Vardagslit och drömmars språk. Svenska proletärförfattarinnor från Maria Sandel till Mary Andersson, 1981

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]