Högfors, Norbergs kommun
Högfors bruk var ett järnbruk i Karbennings socken i Norbergs kommun i Västmanland, omkring sju kilometer söder om Norberg. Driften upphörde 1953 och området räknas idag till Sveriges yngsta järnbruksruiner. Bruksområdet är en del av Ekomuseum Bergslagen.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Namnet Högfors är gammalt och har troligen sitt ursprung i att Norbergsån här bildar höga fall, vars vattenkraft sedan medeltiden utnyttjats för järnframställning. År 1464 omnämns Högfors första gången i skriftliga handlingar. Då var det riddaren och häradshövdingen Svarte Sigge Jönsson som ägde hyttan. En smältugn omtalas i Högfors även 1539 och 1545 anlades en stångjärnshammare som var en av Sveriges största. Både Gustav Vasa och Karl IX var delägare. På 1700-talet övertogs bruket av brukspatroner, bland dem släkten Brahe, Banér och de la Gardie. Under 1800-talets andra hälft ombildas verksamheten till aktiebolag.
De sista masugnarna byggdes 1915-16 och lades ned 1953. Som mest var omkring 250 personer sysselsatta vid bruket. Kvar idag finns en ruin av masugnen med de båda höga tegelpiporna av rött tegel sammanhållna av kraftiga järnband och järnbeslag samt slaggstensmurarna efter fabriksbyggnaden. I ån syns de stöd som bar upp vattentuben som ledde vattnet till vattenhjulen. Två fundamentet för sintringsverket finns kvar mellan hyttan och herrgården. Framför herrgården märks tre slaggstenspelare, de är en rest av den bana som förde malmen fram till sintringsverket intill hyttan. Andra spår av tidigare verksamhet finns i form av ett stall från 1809 samt kolhuset, som ligger mellan landsvägen och herrgården. Från kolhuset gick en industrijärnväg som transporterade träkolet till masugnen.
Herrgården[redigera | redigera wikitext]
Herrgården med säteritak byggdes omkring 1680 på initiativ av Jacob de la Gardie och fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnad av brukspatron Knut Åkerhielm i slutet av 1800-talet. Den ärvdesdärefter av dennes dotter, gift med talmannen och landshövdingen greve Hugo Hamilton och hans familj. Huvuddelen av sitt liv bodde Hugo Hamiltons dotter Florrie Hamilton på Högfors herrgård som hon gjorde till en mötesplats för 1930- till 1950-talens kvinnorörelse.[1] På andra sidan Norbergsån ligger en röd träbarack som kallas "bruksbacken". Under 1900-talets början uppfördes flera liknande bostadshus, men de flesta är rivna.
Bilder[redigera | redigera wikitext]
Masugnspipan
Vy in i masugnspipan
Detalj järnbeslag
Slaggstenspelare för banan
Slaggstensruin
Kolhuset
Högfors bruks herrgård
Högfors gamla järnvägsstation
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Kulturminnen, utgiven av Västmanlands läns tidning och Västmanlands läns museum 1982, sidan 24, ISBN 91-970290-2-5
- Ekomuseum Bergslagen: Högfors bruk.
- Informationstavla på platsen
- Hugo Hamilton, Dagböcker, 1–2.
- Florrie Hamilton, "Biblioteket på Högfors". Bokvännen 1955, s. 78–81.
Noter[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Högfors, Norbergs kommun.
Wikimedia Commons har media som rör 