Högfors, Norbergs kommun

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Högfors bruk och vattenfall.

Högfors bruk var ett järnbruk i Karbennings socken i Norbergs kommun i Västmanland, omkring sju kilometer söder om Norberg. Driften upphörde 1953 och området räknas idag till Sveriges yngsta järnbruksruiner. Bruksområdet är en del av Ekomuseum Bergslagen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den äldre masugnen från 1902.
Herrgården 1909.

Namnet Högfors är gammalt och har troligen sitt ursprung i att Norbergsån här bildar höga fall, vars vattenkraft sedan medeltiden utnyttjats för järnframställning. År 1464 omnämns Högfors första gången i skriftliga handlingar. Då var det riddaren och häradshövdingen Svarte Sigge Jönsson som ägde hyttan. En smältugn omtalas i Högfors även 1539 och 1545 anlades en stångjärnshammare som var en av Sveriges största. Både Gustav Vasa och Karl IX var delägare. På 1700-talet övertogs bruket av brukspatroner, bland dem släkten Brahe, Banér och de la Gardie. Under 1800-talets andra hälft ombildas verksamheten till aktiebolag.

De sista masugnarna byggdes 1915-16 och lades ned 1953. Som mest var omkring 250 personer sysselsatta vid bruket. Kvar idag finns en ruin av masugnen med de båda höga tegelpiporna av rött tegel sammanhållna av kraftiga järnband och järnbeslag samt slaggstensmurarna efter fabriksbyggnaden. I ån syns de stöd som bar upp vattentuben som ledde vattnet till vattenhjulen. Två fundamentet för sintringsverket finns kvar mellan hyttan och herrgården. Framför herrgården märks tre slaggstenspelare, de är en rest av den bana som förde malmen fram till sintringsverket intill hyttan. Andra spår av tidigare verksamhet finns i form av ett stall från 1809 samt kolhuset, som ligger mellan landsvägen och herrgården. Från kolhuset gick en industrijärnväg som transporterade träkolet till masugnen.

Herrgården[redigera | redigera wikitext]

Herrgården med säteritak byggdes omkring 1680 på initiativ av Jacob de la Gardie och fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnad av brukspatron Knut Åkerhielm i slutet av 1800-talet. Den ärvdesdärefter av dennes dotter, gift med talmannen och landshövdingen, greve Hugo Hamilton och hans familj. Huvuddelen av sitt liv bodde Hugo Hamiltons dotter Florrie Hamilton på Högfors herrgård som hon gjorde till en mötesplats för 1930- till 1950-talens kvinnorörelse.[1] På andra sidan Norbergsån ligger en röd träbarack som kallas "bruksbacken". Under 1900-talets början uppfördes flera liknande bostadshus, men de flesta är rivna.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gröning, Yvonne (2014). Älskad: Florrie Hamilton: herrgårdsfröken på Högfors. Årsbok / Västmanlands läns museum, Västmanlands hembygdsförbund; 84. Libris 17238030 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]